Kaos på Woke-skolan då Playhouse spelar Högt i Tak
Broadway komedin Högt i tak av Jonathan Spector har kommit till Playhouse i Stockholm. En underhållande föreställning om galna föräldrar, överdriven identitetspolitik och mindre överdriven vaccinpolitik.
Playhouse slår upp portarna till terminsstart på privatskolan Eureka, den mest inkluderande skolan du någonsin kan tänka dig. Styrelsen på Eurekaskolan håller sina styrelsemöten lite för frekvent, i biblioteket. Mötena som alltid brukar vara lugna och fridfulla har nu blivit kaos när det visar sig att påssjuka har fått spridning i skolan. Med arga föräldrar och svår ekonomisk press (på grund av de nyrenoverade könsneutrala toaletterna) blir det helt plötsligt svårt att kontrollera sina förstående och neutrala diskussioner.
Ensemblen består av 5 karaktärer: John (Figge Norling), vars livsmål är att få folk att komma överens. Suzanne (Jessica Liedberg), extremt åsiktsstark och smått manipulativ 8 barnsmamma. Meiko (Lina Young Forsberg), som är den typiska suburban mamman som stickar under majoriteten av föreställningen. Carina (Palmira Koukkari Mbenga) som är den nya medlemmen i skolans styrelse och är den mer ”vettiga” av dem. Slutligen har vi Simon (Vilhelm Blomgren), den lite yngre hippa pappan med ett öppet förhållande.
Alla i ensemblen spelar sina egna unika och excentriska roller med sådan övertygelse att i alla fall jag tror att det måste vara skådespelarnas egna personligheter (fingrarna i kors att det inte är så). De allvarliga scenerna slår verkligen tack vare hur intensivt och rått språket är, däremot blir det inte den skrattkavalkad som jag förväntat mig. Leendet hamnar snarare på sniskan än att man brister ut i skratt. Pjäsen som börjar med att skämta om inkludering och identitetspolitik tas över av en livlig vaccindebatt, och om de inte befann sig i ett bibliotek skulle man kunna tro att man såg en amerikansk debatt live. Även om begreppet i sig är underhållande förlorar pjäsen sin komiska effekt och man blir istället mörkrädd för den väldigt verkliga samtid som pjäsen lyckas gestalta.
Det finns många solklara, snabba och finurliga skämt under föreställningens gång som publiken uppskattar. Många skämt riktar sig direkt till samtidsmänniskan, såsom hur folk behandlar rasismen och sexismen som när männen försöker understryka att de värdesätter kvinnornas åsikt för att sedan avbryta när de försöker prata. Det säger något om pjäsen när det roligaste segmentet är när vi får se galna småbarnsföräldrar som bråkar i ett online föräldramöte på skärmen ovanför scenen.
Även om pjäsen är underhållande bör ni ta i akt att det inte är stand up eller något som man gapskrattar åt utan mer en gestaltning av den smått dumma amerikanska (mestadels) politiken. Jag förstår att en del av er inte kommer hålla med mig, och alla recensioner kommer inte ha konsensus, men som lärarna på Eurekaskolan skulle sagt ”alla har rätt till sin egen åsikt och min väger inte mer än någon annans”, typ.
Högt i tak spelas på Playhouse teater och kommer att spelas mellan 24 september till 16 november 2025