Jesperspexets Medusa lever på smittande energi
Ytterst få är nog omedvetna om Lunds vidsträckta studentliv och allt vad det berör från novischperioder till nationer. Men en av Lunds mest älskade traditioner är spexen. Med sin säregna blandning av humor, musik och publikinteraktion har spexen under hundratals år fungerat som en kreativ ventil för studerande amatörer där historia och samtid möts i lekfull form.
I Lund utgör spexen en etablerad del av studentkulturen, där generationslånga traditioner av humor, musik och amatörteater hålls levande. Årets uppsättning av ett av de större spexen i Lund, Jesperspexet, Medusa är inget undantag, och publiken kastas in i den grekiska mytologins värld som kretsar kring Atenas ambition att resa Parthenon. Med en ensemble på omkring hundra, huvudsakligen LTH-studenter, förenar föreställningen musikaliska nummer, komik och publikinteraktion i ett högt tempo och placerar sig tydligt i den lundensiska traditionen.
På scenen förvandlas ingenjörer, arkitekter och tekniker till självsäkra artister som sjunger, dansar och rör sig med en energi som är svår att inte smittas av. Efter att ha upplevt Medusa råder det inga tvivel om varför Jesperspexet stod som senaste Spex-SM vinnare. Det är nästan ofattbart att Jesperspexets hundratal studentmedlemmar har skapat denna fantastiska spexföreställning helt på sin fritid. Ensemblens sånger framförs med imponerande precision och sätter komiska texter till välbekanta, klassiska melodier. Särskilt utmärker sig Ikaros med sina höga stämmor och Atena med en närvaro som bär flera av föreställningens musikaliska höjdpunkter. Orkesterns framträdande förtjänar även att lyftas fram när de med sitt driv och lekfullhet bygger upp föreställningens spänning.
Föreställningen bygger på grekiska myter med kändisar som Oidipus som råkar bli kär i sin mamma, Sisyfos som blir beordrad att flytta stenar och rapparen Sapfo som langar poesi. Trots alla karaktärer i samspel blir det dock aldrig rörigt, kanske är det namnlapparna eller kanske för att berättelsen är genomtänkt och sammanhållen. Samtidigt vävs aktuella nyheter och samtida referenser in i dialogen, som Trumps bravader, kickoff på Harpsund och, såklart, korkade uppsalastudenter, vilket ger den antika utgångspunkten en modern glimt i ögat. Spexets berättelse och höga tempo fungerar, men är inte dess främsta syfte, snarare är den en stabil grund för ordvitsar, improvisation och skämt.
Iscensättningen med Parthenon som huvudnummer och utsmyckandet av scenen, med fyndiga scenskiften och mäktiga byggnader, är både imponerande och snyggt konstruerat. Ljussättningen är likaså träffsäkert stämningsfull och fungerar som en påminnelse att det är tekniker och ingenjörer bakom spexet.
Ensemblens samspel med publiken, en del av lundspextraditionen, är dock vad som verkligen får föreställningen att lyfta. När de mest uppskattade sångnumren möts av rungande applåder följer repris på repris, och publiken får njuta av Ikaros stämma, och flera av de andra, gång på gång. Ett av de mest lyckade publikinslagen är den glasskålen som placerats ut före föreställningen, där publiken kan lämna in egna dikter. I första akten läses dessa upp av ensemblen i ett nästan standuplikt nummer om publikens egenskrivna dikter, där författarna eftersöks i publiken. I andra akten vävs bidragen in i handlingen när Sapfo framför en nyskriven dikt med publikens bidrag vid invigningen av Parthenon.
Nej, föreställningen är inte helt utan brister – främst gällande det tekniska. Lite ljudstrul emellanåt, men i stället för att störa upplevelsen vävs problemen in i spexets humor. I andra akten görs strulet till en del av skämtet under Sapfos poesiläsning, ironiskt nog samtidigt som hennes mikrofon också strular. Just i denna självdistans hittar Medusa sin styrka som en opretentiös och publiknära föreställning, buren av en ensemble som tydligt har genuint roligt på scenen.
Medusa är ett energifyllt och väl genomfört spex som fångar kärnan i Lunds spextradition genom sin lekfullhet, musikalitet och nära kontakt med publiken. Trots mindre skavanker bärs föreställningen av en smittande glädje och en imponerande ambitionsnivå. Resultatet är en underhållande kväll där antik mytologi möter studenthumor och där Jesperspexet tydligt visar varför spexformen fortfarande är en av Lunds mest levande traditioner. Är du i Lund är uppmaningen enkel: se ett spex.
Jesperspexet spelar Medusa fram till den 15 februari
