Jag vill inte fatta Civil Polis
På Bokmässan lanserade Civil Polis projektet Total Transparency, en teknologi för att spela musik på flera platser samtidigt. Evelina Emås möter det hajpade kollektivet som kanske (?) har blivit entreprenörer.
Som vanligt är jag ute i sista momangen och bommade därmed pressackreditering till Bokmässan By Night. Ett mindre problem om jag inte hade en intervju på By Night om T-5 timmar. Det är däremot inget jag har tid att oroa mig för när tåget rullar mot Göteborg. Istället försöker jag febrilt dechiffrera den rena rama grekiska jag fått skickad till mig av Civil Polis språkrör, tillika ledare för deras nya teknologiska projekt Total Transparency.
För den oinvigde finns det mycket att säga om Civil Polis, som vägrar hålla sig inom ramarna för vad ett band ska vara. Rörelse verkar vara ledordet och den senaste tiden har de både släppt sitt nya album Våldsvågen och anordnat en valvaka, eller velvaka som den kallades. Total Transparency är det senaste projektet som enligt uppgift ska presenteras och demonstreras på Bokmässan By Night.
I det lilla jag förstår förefaller det mig att Civil Polis nu sladdat in på entreprenörspåret och börjat lajva Silicon Valley. Det verkar röra sig om en ny musikteknologi. För att fatta det kort sitter en gitarrist i en glaslåda. Varje sträng representerar ett annat instrument, som någon annan spelar, någon annanstans i världen. När gitarristen spelar skickas informationen om tonen via MIDI-filer till mottagarmusikern, som replikerar tonen på sitt instrument. Från högtalare ovanpå glaslådan hörs distansmusikernas musik ut till publiken. Typ så.
Efter lite trix är jag inne på By Night. Språkröret håller på att ställa iordning det sista på scenen och berättar att de inte väntar sig annat än medial cirkus.
– Jag ska inte vara kaxig, men Göteborg borde ändå känna sig lyckligt lottade. Det här skulle kunna hända i London eller New York, men nu är det i Göteborg, menar Civil Polis språkrör.
Tanken bakom Total Transparency bottnar i historien om en veterinär från Skara som startade en orkester för att finansiera veterinärkliniken. Genom att sälja samma konsert på olika platser samtidigt, ska intäkterna kunna maxas och i sin tur nyttan, menar språkröret. Prototypkörningen visas på By Night, med hjälp av en orkester på plats i Skara domkyrka.
– Jag känner mig väldigt, väldigt peppad och det är ganska vackert för mig att se det här bli verklighet ikväll. Det är en blandning av nervositet och pepp inför framtiden, säger språkröret.
Under repet har allt funkat som det ska, men den mänskliga faktorn kan fortfarande sätta käppar i hjulet under demon.
– Ipadsen i Skara domkyrka har lite dålig uppkoppling, men framförallt ska vi ringa en vän på Facetime. Det är en 50-årig man och det känns opålitligt att Facetimeteknologin sköts av en 50-årig man. Förhoppningvis ska det funka! Fortsätter språkröret.
Klockan är 22.00 och det är nu det gäller. Tre språkrör i solglajjor och mikrofonheadset kliver upp på scenen. Istället för den sedvanliga trenchcoaten har de kvällen till ära svidat om till kavaj. De viskar “total transparency” om och om igen innan de drar igång med megafonsång och stegrande musik, men de är inte här för att spela live. Snart klingar musiken ut och ersätts av hög andhämtning medan de ringer 50-åringen Christer Falk i Skara domkyrka, som lyckas hålla tungan rätt i mun och löser Facetimen galant. Däremot inträffar det som inte får hända. Internetproblem.
När anslutningen återupptas drar de igång med en energisk, säljig Shark Tank-betonad presentation. Två språkrör förklarar teknologin. De snackar för fort, för högt och i mun på varandra i karaktäristisk Civil Polis-anda. Det tredje språkröret står vid sidan av och plastar in sig själv plus gitarr inuti en stor metallram med otaliga varv plastfolie. Inte glas. Det är som sagt en prototyp. När det blir dags för själva demonstrationen tjuter Skaraorkestern över Facetimelänk i ett tech-brusigt klimax. Det är kaosigt, konstigt och ganska roligt.
Under intervjun förklarar Civil Polis språkrör också att de letar potentiella investerare för teknologin, men inte på By Night.
– Här på By Night är det inte så mycket branschfolk, det är mer kändisar och media. Imorgon ska vi leta potentiella investerare på den riktiga Bokmässan. Vi har redan pratat med Josef Fares och operahuset i Stockholm, men ikväll är det för media, berättar språkröret.
Distinktionen mellan fakta och fiktion är ganska ointressant när man närmar sig det nyckfulla bandet och kulturföreningen Civil Polis. Gränsen mellan satir och allvar är utsuddad och det känns som hela poängen att lämnas ensam i sin tolkning. Är Total Transparency en satir på konsumtionssamhället och performancekonsten eller är det möjligt att de faktiskt är seriösa?
Den som läst sin Mark Fisher skulle kunna läsa Total Transparency som en ambition att utforska möjligheter bortom det kapitalistiska systemet eller kanske snarare parodiera på bristen av desamma. Frågan är om det går att gyckla och i samma veva vara seriös med att sälja in teknologin till rika mecenater. Samtidigt kanske det sker av nödvändighet snarare än för konsten. En hemlig källa påstår nämligen senare under kvällen att hela kalaset kostat 120 tusen och att Civil Polis blivit djupt skuldsatt. Mycket förblir oklart, men presentationen verkar falla publiken i smaken när de efter demon högljutt mässar “total transparency” om och om igen.
Alla är däremot inte överens.
– Jag har aldrig varit mer acab än just nu, säger en skeptiker när presentationen är slut.
Civil Polis språkrör slukas av natten. Efter helgen på mässan berättar ett av dem över sms att de på det stora hela är nöjda med hur det blev: “Det var mer motgångar än vi väntat oss men det är så man utvecklas, man måste börja någonstans.” När jag frågar huruvida allt är på riktigt eller på låtsas, får jag svaret att “verkligheten föds ur fantasin”.
Som vanligt ligger inte korten på bordet i mötet med Civil Polis, men hade de gjort det hade jag blivit synnerligen besviken. Jag vill inte riktigt fatta Civil Polis. Det finns skönhet i det som förblir oförklarat. Essen ska gömmas i ärmen på en beige trenchcoat, eller just den här kvällen i en tajt kavajärm, och inget annat.