Jag har en vit månad – på låtsas
Januari lider mot sitt slut, och med den alla våra löften om ett bättre liv. Särskilt den vita månaden, som numera verkar vara mer ett socialt tillstånd än ett faktiskt uppehåll. Unga dricker idag betydligt mindre alkohol, och mer sällan, än vad tidigare generationer har gjort. Jag börjar misstänka att vi inte lever hälsosammare än våra föregångare, utan att vi helt enkelt är tråkigare.
Jag har de senaste veckorna sagt till folk i min omgivning att jag har en vit månad, vilket betyder att jag inte dricker alkohol under januari. Det är inte sant. Jag drack ett glas vin redan två dagar efter nyårsafton. Dagen efter drack jag öl och spelade biljard. Trots mitt misslyckande intalar jag mig att den vita månaden står stadigt. Det har blivit ett state of mind mer än vad det är ett förbud.
Samtidigt som jag klunkar i mig billig öl på Södermalm surfar jag in på IQ som meddelar att mina alkoholvanor kan likställas med ett så kallat “riskbruk”. Detsamma gäller tydligen de flesta av mina bekanta. Min initiala reaktion gällande mitt riskbruk är: Pew – jag är i alla fall inte tråkig. Det känns bra att utmana ödet, framförallt när man har den domedagsliknande omvärlden i åtanke. Om ett glas vin och en cigg på balkongen en måndagkväll är ett riskbruk, då är jag gärna riskbrukare.
”Det känns bra att utmana ödet, framförallt när man har den domedagsliknande omvärlden i åtanke.”
I en både bildligt och bokstavligt mörk värld känns det banalt och totalt meningslöst att bokföra sina alkoholvanor. För oss som möjligtvis dricker lite för ofta, eller lite för mycket, utan att uppleva det som ett uppenbart problem, infinner sig tanken: kanske är det meningen att vi bara ska ha kul.
Varför då envisas om att hålla fast i den vita månaden? Kanske vill jag bevisa för mig själv att jag klarar mig utan alkohol. Kanske vill jag känna av hälsofördelarna. Men jag kan inte. Jag erkänner. Det är alldeles för roligt för att vara avhållsam, och ger mitt liv alldeles för mycket mening.
Alkohol må vara skadligt, men alkohol är också ett livsmedel som är högst avgörande för god livskvalitet. Socialstyrelsens officiella rekommendationer gällande alkoholkonsumtion definierar riskbruk som över 10 standardglas per vecka. Jag definierar den nämnda mängden som en förutsättning för njutning.
Min generation är nog tråkigare, tråkigare eftersom vi funderar så mycket över vad som är bra, och inte bra, för oss. Det är nog dags att släppa på kontrollen, se världsläget för vad det är och dricka ett extra glas. Med modet i behåll puttar jag ner åttan för tidigt, rycker på axlarna och beställer en öl till.
