Isac Calmroth och Erik Leijonborg om att filmatisera Doktor Glas: “Man måste våga mörda boken”
Den 27 februari har Erik Leijonborgs tolkning av Hjalmar Söderbergs klassiska Doktor Glas premiär. En gång avskydd, nu hyllad, känns berättelsens utforskande av ensamhet och moral lika angelägen som någonsin. Få svenskar har missat att läsa den, oavsett om det var i skolan eller som vuxen. Att iscensätta ett så välkänt verk medför sina utmaningar. I en intervju med Gabriel V. Rindborg berättar Leijonborg och Isac Calmroth, som både skrivit manus och spelar huvudrollen, om att föra klassikern in i vår tid.
För regissören Erik Leijonborg var Doktor Glas precis det projekt han längtat efter.
– Under många år har jag arbetat med tv-serier och gått och väntat på en historia som verkligen berör mig. En historia som säger något om vår samtid, att vara människa idag. När Isac kom med idén att göra Doktor Glas i nutid var det just en sådan historia jag väntat på.
Söderbergs roman, som en gång var en provocerande kommentar till sin tid, fungerar nu som en spegel för dagens samhälleliga tabun.
Isac Calmroth instämmer:
– Boken är en berättelse om sin tid. Om besatthet, tabun och gråzoner i mänsklig tillvaro. På samma sätt är det med filmen, men vi skildrar vår tid nu. Trots att det gått så lång tid mellan verken så brottas vi människor med samma problem, i nya former. Människan verkar aldrig förändras i grunden, men samhällen gör det.
Att tolka en älskad klassiker medför utmaningar, men för Erik och Isac handlade det om att omfamna den kreativa friheten.
– För mig var det tvärtom, så fort vi vågade släppa pressen från det geniala originalet, så gav idén – Glas i nutid – massor av energi, säger Erik.
Isac tillägger:
– Jag tror att man måste våga mörda boken för att göra filmen. Vi har gjort en pulserande thriller, medan bokens storhet ligger i språket och reflektionerna. Jag tror att kvaliteten som jag älskar från boken finns kvar i själen av filmen, men det är två olika verk.
Att översätta romanens brevform till film visade sig vara en kreativ utmaning.
– Dramaten var ju trogen monologen, men det formatet kan vara svårt på film. Vi har försökt att fånga dilemmat och känslan i boken, så vår tolkning är mera fri, förklarar Erik.
Isac ser det som en styrka:
– Jag har fått kraft och styrka av att kunna luta mig mot Hjalmar Söderbergs fantastiska språk. Jag har sett det som något positivt och inte försökt jämföra mig: det är döden om man vill göra någon form av kreativt arbete.
Söderbergs Doktor Glas har tolkats på många sätt. Hur skiljer sig er läsning från tidigare adaptioner?
– Det som är styrkan med bra konst, såsom Söderbergs roman, är att den är komplex och går att tolka på många olika sätt, boken ställer frågor och sätter igång tankar och diskussioner. Det är något vi verkligen strävar efter att få till i vår film, säger Erik.
– Monologen av Allan Edwall är fantastisk, precis som Mai Zetterlings filmatisering och Bengt Olssons romaner. Allt som vidrör Doktor Glas verkar smittas av dess genialitet? Med det sagt tror jag att alla tolkningar som görs helhjärtat är bra, även de som inte landar. All konst är en risk, och allt bygger vidare på något annat, säger Isac.
Ser ni ert uppdrag som att kasta nytt ljus över verket, eller att vara trogna originalet?
– Vi har gått på en stark lust att berätta om vår tid. Att göra en kraftfull och engagerande film. Självklart är det enorma skor att fylla, men vi hoppas verkligen att publiken ska bli berörda och få en upplevelse som både underhåller och skakar om dem.
Isac tillägger:
– Vårt uppdrag är att ge svenska folket en biofilm som skänker glädje och nya tankar. Alla kommer att se en olik film och ha egna uppfattningar om karaktärerna, och behöva diskutera med varandra om vem som gjorde rätt och fel. Men svensk film lever, och romanen Doktor Glas behöver knappast oss för att leva vidare. Det är roligt att fulla ungdomar på Stureplan redan ropar att de vill se filmen när de ser mig på gatan. Det skulle Hjalmar Söderberg fått se, tänker jag då.
Finns det en scen ni särskilt njöt av att arbeta med?
– Oj, ja det finns flera. För att nämna en, så känner jag alltid historiens vingslag när vi arbetar med första mötet mellan Glas och Helga. Både i manus, repetitioner, inspelning och nu i klippningen. Det känns både fint, galet, pressande och helt underbart att vi fått den möjligheten, säger Erik.
Isac nämner ”trekantsscenen”:
– Den är helt sjuk och måste upplevas på bioduk! Det kommer vrida sig i magen av obehag och exaltering på samma gång. Jag skäms lite över att det är jag som skrivit den, men det är nog ett bra tecken.
Vilka verk har varit tongivande?
– Filmer vi talade om tidigt var Saltburn och The Talented Mr Ripley. Om vi lyckas komma i närheten av dessa två mästerverk i någon aspekt så vore det fantastiskt, säger Erik.
Isac nämner Taxi Driver:
– Gör man en film om ensamma män är det svårt att undkomma att Taxi Driver blir en stark referens. Samtidigt pratade vi mycket om ”feel good” thrillers som The Talented Mr. Ripley, en obehaglig, spännande film som utspelar sig i ett universum man vill vara i, och återvända till, om och om igen.
Varför just Doktor Glas?
För Erik är svaret enkelt:
– För mig är den perfekt, då den ställer frågor om vår samtid. Den ställer smarta, aktuella och samtidigt universella frågor vilket gör att boken lämpar sig så bra för en biofilm.
Isac svarar mer lekfullt:
– Se trailern bara.
Ett sista ord till KULT?
– Det vi gjort gör det nödvändigt att se filmen på bio, avslutar Erik. Nu har ni chansen att dela en stark upplevelse och bli riktigt berörda.
Isac tillägger:
– Alla som ser den här biofilmen kommer ha en helt egen upplevelse av den. Du och de du går med kommer att ha sett olika filmer. Jag ser fram emot att diskutera filmen, och se den på bio med andra människor, flera gånger! Vi ses i biosalongen.
