Isabella Hammad mänskliggör palestinier när medierna betraktar dem som djur

En berättelse som slår rakt ned i samtiden är Isabella Hammads roman Vålnaden in (originaltitel Enter Ghost), nu i svensk översättning av Alva Dahl. 

Sonia är en avdankad skådespelerska som bestämmer sig efter uppbrottet med sin man att åka tillbaka hem till Palestina och hälsa på sin syster. Där möter hon Mariam som regisserar en omtolkad Shakespeares Hamlet på Västbanken, och sakta men säkert blir hon indragen i dramat. Samtidigt som hon återvänder till en mindre scen får hon lära sig om sin barndom genom nya vuxna ögon.

Hennes uppvaknande handlar om det inhumana sättet som den israeliska militären behandlar de olika skådespelarna i pjäsen, vilka upplever olika grader av förnedring beroende på deras medborgarskap. 

Hammad blandar romanens prosa med dramaturgiska inslag som dialoger i manusform, vilket ger romanen en känsla av rymd och form och teatralisk glans. Det, tillsammans med otroligt detaljrika scenbeskrivninga, stärker intrycket. 

På grund av det dramaturgiska, visuella språket är det en snabbläst roman, även om handlingen i sig känns långsam, utdragen. Det eviga köandet, den eviga väntan vid muren för att åka in eller ut från Västbanken, timmarna som förloras i utdragna förhör – allt detta spelas upp framför en. Rädslan, ilskan, paniken, sorgen, hopplösheten och hoppet. Allt i korta ögonblick.

Det är svårt att inte kommentera romanen i ljuset av det senaste året. Det går inte att låtsas som att detta bara är en fiktiv berättelse utan en relation till verkligheten. Det finns inga som är så ihärdigt levande som palestinier. Men det finns också upplevda skillnader mellan dem beroende på medborgarskap, vilket skapar en viss spänning i gruppen. 

“Någon kommer över från USA för att hälsa på familjen och blir dödad, då är han omedelbart amerikan och inte palestinier. Att döda en palestinier är helt normalt. Men döda en amerikan? Gud förbjude.” 

Under det senaste året har vi sett hemska scener ur Gazabornas liv spelas upp i våra mobiler. Vi kan se sönderbombade hem, byggnader, gator och vi kan se de palestinska barnen, killarna, framför oss, likväl som de hänsynslösa israeliska soldaterna. Hammad skriver rakt in i tiden en berättelse som mänskliggör palestinier som varje dag behandlas som djur i media. Vikten av berättelser blir alltmer tydlig. Det går inte att förgöra ett folk som existerar i världens medvetande.