Emil Henrohn och Roshi Hoss om musikalen Hair, scenkultur och att följa sina drömmar

Roshi Hoss och Emil Henrohn sitter framför mig, halvsminkade och snart redo för show. De ska nämligen upp på scen om två timmar för att spela musikalen Hair på Göta Lejon. 

30-åriga Roshanak Hosseini, mer känd som Roshi Hoss, började sin karriär med Idol 2011, fortsatte i popgruppen Love Generation och idag äger hon en och hennes syster ett PR-företag för Sveriges kändispool. I höst släpps även en realityserie som följer Hoss och hennes syster. I musikalen Hair strålar hon som Jeanie – en smått galen tjej som längtar efter kärlek. 

Emil Henrohn, 25 år, var med i sin första musikal redan vid 12 års ålder. Men när covid-19 svepte över världen så började Emil istället växa snabbt som online-kreatör. Ni kanske känner igen honom från Tik Tok där han slog igenom stort med låten “Jag är mamma” – en låt som konstant dök upp på min for you page. Idag har han över en halv miljon följare på appen och har blivit utnämnd till Sveriges mest inflytelserika person på sociala medier enligt Mediaakademin. I Hair spelar han den knasiga och kåta karaktären Woof. Mitt i musikalen kommer han även in och spelar en äldre kvinna som vill veta allt om det bohemiska hippielivet medan han håller Charlie Grönvall i koppel. 

När vi möts för intervjun är stämningen mellan de båda varm och skämtsam –  som om de glömt bort att det var med på en intervju. 

Känner ni varandra sen innan? 

Emil: Nej. Annars hade jag fått följa med till Marbella.

Roshi: Jag tycker det är en sorg att vi inte kände varandra innan. Du är en av de lugnaste jag känner och en av de galnaste. 

Emil: Vi två är divorna i huset. Och det krävs.

”Jag relaterar mer i att detta är ett kompisgäng som älskar livet och som söker efter något större.”

När jag frågar dem om hur de landade rollerna visar det sig att Emil från början blev tillfrågad om han ville spela huvudrollen Berger i musikalen. Han tackade nej – han kände inte att han kunde axla rollen under det stadiet av hans liv. När han senare fick frågan om att spela den mindre rollen Woof kände han att den passade perfekt för honom. 

Emil: Någonstans måste man också känna med sig själv: Vill jag göra det? Och om jag gör det kan jag stå för det? 

Roshi å andra sidan, blev headhuntad för Jeanie specifikt.

Har ni i casten kommit varandra nära under denna process? 

Emil: Det är ett väldigt fint rum att vara i. Man kan komma in när man har en skitdag, komma hit och glömma allt och sedan går man hem och är glad.

Roshi: Vi är verkligen nära. Då jag jobbat inom PR i sju år så har det blivit att jag mest umgåtts med personer inom influencer-världen. Och hela det klimatet är mycket hårdare, mycket mer fokus på mode och utseende. Jag är inte jättebekväm med det. Jag älskar att vara här bland teatermänniskor, väldigt avslappnat, varmt, rent och ärligt. Alla här är verkligen riktiga människor. Det krävs även verkligen i den här musikalen när vi basically har typ sex på scen. Väldigt nära och väldigt på varandra. Därför behöver man känna respekt och kemi.

Hur kändes de sexuella aspekterna av föreställningen under processen? 

Roshi: Det tog lite tid. Men för mig som tjej tyckte jag det var skönt när killarna liksom frågade “får jag ta på dig” och kände av lite innan de gjorde något. Vilket hjälpte mig mycket och nu är jag jättebekväm.

”Något jag jättegärna vill säga till alla unga där ute som inte vet vad de vill göra: ni behöver inte välja. ”

Hur mycket känner ni att ni relaterar till era karaktärer? Kan ni se er själva i dem?

Emil: Jag relaterar mer i att detta är ett kompisgäng som älskar livet och som söker efter något större. Jag känner igen mig i det. Att leta efter någon slags tillhörighet. Något jag kände väldigt mycket igen mig från i skolan

Roshi: Jeanie är ju väldigt öppen med hur hon känner, hon har liksom inget filter, och det skulle jag säga är väldigt lik mig. Hon är ju också extremt tokig, det har ju jag också sidor av mig som jag verkligen kan få spela ut med denna roll. En förhöjd version.

Emil: Vår lilla toka.

Roshi, vad fick dig att gå in i ett PR-företag? Det är ju inte direkt samma sak som att uppträda på scen.

Roshi: Jag kände att jag stod och stampade, jag visste inte riktigt vart jag ville. Jag har alltid jobbat jättemycket i studion men ville aldrig släppa något. Jag ville inte ens vara med i Idol, det var mina föräldrar som pushade mig även om jag inte ville. Ville inte heller vara med i Love Generation, det var min syster som ville. Saker har hänt i mitt liv och jag visste inte vad jag ville göra. Jag hade tappat livsglädjen till musiken. Jag gillar inte känslan av att vara bitter. Sitta och stampa i samma pöl. Jag hamnade bara i ett läge där det blev: ska vi starta en byrå? Och så gjorde jag det med min syster – så slog det igenom. Då tänkte jag att det är väl det här jag är menad att göra. Jag var så säker på musiken innan, och det var alltid en sån stor del av ens identitet. Det här är jag: ”Jag andas det här, musik och teater.” Det stängdes av och pausade för PR, men jag tror aldrig något sånt dör. Men om man pushar för mycket på samma lane så blir det stopp. Nu är jag ju tillbaka till musiken igen.

Vad tycker ni själva om musikalen? 

Emil: Älskar denna musikal, den är ascool, den är ashäftig, den är ny och helt enkelt en smällkaramell. Det är ös på scenen så fort vi går ut. 

Vilka är era främsta idoler?

Roshi: Den som verkligen skulle kunna få mina knän att vika skulle nog vara Celine Dion. Hon är nog min idol.

Emil: Jag har ingen idol. Eller jo vänta, min mamma är nog min idol.

Roshi: Nu kommer min mamma döda mig. 

Hon ändrar sig snabbt.

Roshi: Min mamma är också min idol

”Hair är ju superrelevant för unga. Jag tror att man kan känna igen sig mycket i det vi spelar även som kid.”

Vad är era planer för framtiden?

Emil: Jag vill nog fortsätta en del i det här musikspåret jag är i nu. Jag har ju varit med i Melodifestivalen redan och vill gärna vara det igen och producera mer pop-musik.

Roshi: Nu kanske jag ändrar mig lite från det jag sa innan men något jag jättegärna vill säga till alla unga där ute som inte vet vad de vill göra: ni behöver inte välja. Man behöver inte säga att jag gör det ena eller andra. Jag tycker att vi stänger möjligheter för oss själva när vi behöver välja hela tiden. Att låta det vara som det är och börja följa flödet för vad man faktiskt känner att man har lust att göra. Du behöver inte vara fast, känner du en dag att du inte vill så gör det så gör det inte. Så I’m not choosing.

Om ni fick göra vad ni vill, vad är drömmen? Ni har checkat av realityserier, Melodifestivalen, musikaler, Tiktok  och mycket mer. Vad är nästa dröm?

Emil: Jag vill producera min egen show, en musikalföreställning.

Roshi: Får jag en roll i den?

Emil: Du får komma på en audition som alla andra!

Emil skrattar och fortsätter.

Emil: Det är min next thing, jag tycker det är väldigt viktigt att ha drömmar annars kan det kännas så tungt när man bockat av saker och ting. Drömmar kommer och går. Ibland kanske det kan vara Tik Tok, men där jag kommer ifrån, där mitt hjärta brinner är just scenshow och underhålla en publik. Jag älskar publiken. Få stå där och göra någonting som får personer att tänka på något helt annat och bara vara i stunden, det är det jag vill.

Roshi: Man har ju perioder i livet där man tycker om saker mer eller mindre. Men jag har nog några drömmar som jag gärna vill bocka av. Har skrivit en kortfilm som jag gärna vill ska ske. Jag vill gärna även regissera en långfilm eller serie, jag vill även skriva. Jag älskar att skriva. Jag vill även absolut göra internationella roller i filmer också. 

Vem skulle vara drömmen att casta till era projekt då om ni fick välja?

Roshi: Om jag skulle casta för en film eller en serie, eller jag har faktiskt en serie som står och puttrar just nu. Det är svårt med folk i Sverige för det finns så många otroliga skådespelare. Men för mig hade drömmen just i Sverige vara att jobba med Aliette Opheim på något sätt. 

Emil: För mig är det nog Mia skärring, ett komiskt geni, skulle vara askul att få jobba med henne. Men någon jag verkligen älskar är Lotta Tejle. Hon är otrolig, älskar henne. Hon bara är där hon är.

Vad tycker ni om scenkulturen här idag i Sverige? Är det något som saknas?

Roshi: Det kanske inte fattas så mycket men jag tänker mer att på teaterscenen handlar det mer om kommunikationen runt det. Hade kultur-Sverige haft en marketingstrategi för alla teatrar skulle inte teatern dött ut lika mycket som den gjort senaste åren. Är ändå 2-3 teatrar som stängt ner senaste åren. Folket går inte och ser på så mycket teater längre. Det finns så få människor som vet ens vilka teatrar som finns.

Emil: Jag trodde det skulle vara mer unga i publiken, typ vuxna som tar med sina kids men är typ bara en del äldre musikal publik

Hur skulle ni kunna få unga att se mer på teater då? 

Emil: Hair är ju superrelevant för unga. Jag tror att man kan känna igen sig mycket i det vi spelar även som kid. Allting idag är ju dock så digitaliserat så fattar att unga kanske tycker det kan vara skrämmande att sitta två timmar  på en teater när man är så van med det snabba formatet som på instagram och Tik Tok. Men gå på kultur. För ni kommer att älska det.  

Roshi: Kom och se Hair. Den är även så relevant med allt sånt som händer i världen idag.

Emil: Den är otrolig.

Hur känns det att Hair ska fortsätta spelas i höst nu?

Emil: Skitkul! Det ska däremot vara skönt att ta ett litet break och få sommarlov. Men sen är det asnice att få komma tillbaka och köra 40 shower till.

Roshi: Jag är inte redo att säga hejdå.

Ni har alltså inte tröttnat än? 

Roshi: Nej, nej.

Emil: Nej fyfan inte alls!

Vår intervju avslutas när högljudd musik börjar spelas i högtalarna och en röst utropar: “Visst hörni, det är torsdag, men vad roligt vi ska ha det denna vecka. Ingen som är sjuk än, Dante är tillbaka, vad kan gå fel? Vi syns snart!”. Det är dags för skådespelarna att myggas och Roshi och Emil skyndar sig vidare för att göra sig redo inför kvällens show medan jag smiter ut genom Göta Lejons bakdörr.