Höjdpunkter från 2021 – Året i tio recensioner
Ett år. Trehundrasextiofem dagar. Massa recensioner.
ÄNTLIGEN kickade kulturlivet igång och ÄNTLIGEN fick vi göra det vi gör bäst: TYCKA! I tolv månader har vi tyckt till om bland annat böcker, album, spelningar, filmer och serier. Säkert finns det en bok du ännu inte hunnit läsa, en film du aldrig köpte en biobiljett till och ett album som gått dig under radarn. Men misströsta ej! Än finns det tid kvar att konsumera årets kultur och som en hjälp på traven har vi sammanfattat året i verk vi sagt vårt om, kort sagt: Om 2021 vore tio recensioner skulle det vara dessa.
Flicka, kvinna, annan – Bernardine Evaritso
Sara Razi Ullah har recenserat Bernadine Evaritsos roman Flicka, kvinna, annan som tilldelar varje kapitel till en kvinnlig eller icke-binär karaktär. Kapitlen är som noveller med karaktärernas berättelser, och de skrivs komplexa och utpräglade. Sara Razi Ullah beskriver verket som ett porträtt av brittisk svart historia berättat genom kvinnors liv, och menar att romanen förtjänar varenda prisat ord skrivet om den.
Trion – Johanna Hedman
I Johanna Hedmans debut Trion behandlas en tid som präglas av ungdomens osäkerhet. I bokens tre delar får man följa Hugo, Thora och August som bildar en trio, alltid är de i varandras sällskap och delar varandras känslotillstånd. Ellen Algren har recenserat Trion och menar att den finstämda och välskrivna romanen utgör för en stark debut som behandlar universella ämnen som kärlek, vänskap, ungdom och klass, men att den trots det saknar lite humor och värme som hade kunnat fördjupa karaktärerna och deras vänskap.
Vackra värld, var är du – Sally Rooney
Sally Rooneys roman Vackra värld var är du dissekerar samtidens kulturella strömningar, samtidigt som den berör tidlösa ämnen. Det menar Matilda Olson i sin recension av boken. I romanen skildras två kvinnors vänskap och vardag och deltar i varandras liv på ett lagom nyktert avstånd – precis som läsaren också deltar i deras liv på håll. Sociala medier, kändisskap, nykonservatism, psykisk ohälsa och sexuela normer nystas i på ett skickligt sätt, medan vänskap, skam, ensamhet och mänskliga behov återfinns i tematiken.
Donda – Kanye West
PR-kampanjen får tio av tio av KULT:s Charles Lundman, men får skivan likaså? Det nästan två timmar långa albumet Donda är tillägnat Yes bortgångna mor är ett spretigt sådant, men som landar i ett huvudtema: Förlåtelse. Ye verkar även ha släppt sitt fokus vid provokation och rappar genomgående om tro, äkthet och kärlek. Med Donda skapar Ye ett briljant kaos och ger åskådarna en show (och ett album) de sent kommer glömma.
Sometimes I Might Be Introvert – Little Simz
Simbiatu Ajikawo, mer känd som Little Simz, har blomstrat under sin ensamhet. Det menar Nardos Tekle, som har recenserat albumet Sometimes I Might Be Introvert. Hon beskriver albumet som en cinematisk upplevelse och mer, med en historia om Little Simzs liv och lärdomar ackompanjerat av en otrolig orkester. Ett sårbart och starkt projekt med en balans tyngd med både allvarliga ämnen och uttryck för kärlek och sensualitet.
För allting – Makthaverskan
Göteborgsbandet Makthaverskan älskas av kritiker och typ ”alla som tycker om slitet svart nagellack”. Fanny Betnér har recenserat skivan För allting som hon menar är en kombination av skränighet och glittrighet, och som går mellan klassisk new wave till mörker och dramatik. I en mer polerad produktion än tidigare har bandet tagit ett ordentligt steg med sin fjärde platta, som får en att vilja slå doscklackarna i taket.
Liverecension: Frida Hyvönen
När Frida Hyvönen intog Orionteatern med full kraft var KULT:s Felicia Malmqvist på plats och upplevde konserten live. Hon menar att artist, rum och scenografi kompletterade varandra och tillsammans bildade en fantastisk performancekonst. Hon hyllar Frida Hyvönens historieberättande förmåga som berör – och menar att hon är mycket mer än en konstnär eller artist.
Sex Education
Den tredje säsongen av Sex Education lämnar ingenting åt fantasin, menar Alice Maddock som har recenserat den hyllade serien. Den är sjukare, grövre och mer explicit än någonsin och skapar – trots tidigare nivåer – en ännu mindre lust att slå på serien i kollektivtrafiken. De extrema nivåerna och de överdrivna intrigerna får dock den tredje säsongen att bli rätt orealistisk och orelaterbar, trots sina stunder av möjlig igenkänning. Men visst är vi ändå glada att Sex Education inte tappat stinget och fortsätter att ogenerat ta upp viktiga ämnen?
En runda till
Den danska snackisen En runda till ställer frågor om den evinnerliga strävan efter att må bra. Hur mår vi bra? Hur ska vi leva våra liv? Jesper Ahlcrona har recenserat Thomas Vinterbergs tragikomiska drama, vari fyra lärare mid-medelålderskris undersöker om livet blir bättre med 0.5 promille alkohol i blodet. När det upplevs ha en positiv inverkan skruvas promillehalten upp ytterligare…
Dune
Väntan var lång, men äntligen kom Dune upp på biodukarna. Jesper Lundstedt har recenserat den imponerande filmen som utspelar sig på ökenplaneten Arrakis. Han menar att man måste se Dune som en slags antropologisk upplevelse där en värld och dess olika kulturer visas upp. Eventuellt också för att se Villeneuve visa upp Timothée Chalamet ”när han känner sexigt svårmod”. En film som har sina brister, men ändå erbjuder en storslagen upplevelse!
Vill du läsa fler recensioner? Varsågod och dyk ner i våra övriga litteraturrecensioner, musikrecensioner och filmrecensioner!
