Här är det stora felet med Bokmässan
KULT Magasin skickar Nora Fortes till Bokmässan, som konstaterar att årets upplaga av mässan skiljer sig från tidigare år.
Mitt första intryck av Bokmässan är från högstadiet. Min svensklärare var helt extatisk, och det var vi också men av en annan anledning. Vi hade hökögon och vi skannade av varje monter. Vi hade omsorgsfullt valt ut byxorna med de djupaste fickorna och vid dagens slut var de proppfulla av karameller, och så ett och annat ihopskrynklat flygblad. Vi visste helt enkelt vad vi ville, och därför var det bra. Men i dag är jag bara förvirrad.
Det är inte konstigt att man får en känsla av olust i en miljö med så mycket sinnesintryck, ljud och människor överallt. Men den olustiga känslan grundar sig kanske främst i Vänskapsförbundet Sverige-Israels närvaro. Efter att organisationen haft programpunkter med rubriker som “Den fabricerade svälten i Gaza” och “Unrwa, länken mellan terror och FN” har Bokmässan kritiserats från många håll. Som ett av Göteborgs största kulturevenemang är det oansvarigt och direkt farligt att ge utrymme åt en organisation som sänder ut israelisk propaganda under pågående folkmord.
”Tänk att hänga på Folkteatern istället. Mys.”
Situationen påminner om Bokmässan för åtta år sedan. När den högerextrema tidningen Nya tider fick grönt ljus att delta i programmet 2017 möttes det av protester från många håll.
Många valde att bojkotta mässan och runt om i staden skapades mängder av alternativa mässor. Göteborgs litteraturhus, Författarförbundet och tidskriften Glänta skapade tillsammans litteraturfestivalen Scener & samtal på Världskulturmuséet. Tidningen Dagens ETC startade också en egen bokmässa på Heden, och på Folkteatern höll man i en fyra dagar lång samtalsscen med filmvisningar. Tänk att hänga på Folkteatern istället. Mys.
”Bokmässan känns som ett litet samhälle.”
Den riktiga Bokmässan är också dyr. Både för besökarna och för utställarna. Många små förlag och tidskrifter har ofta inte råd att delta, men i år är något annorlunda. På området finns ny “Den stora trädgården” där förlag och tidskrifter får möjlighet att ställa ut för ett rabatterat pris. Den stora trädgården har öppnat med stöd från Västra Götalandsregionen, och det är meningen att den ska skapa utrymme där “den nischade litteraturen, dess förlag och läsare får mötas”. Namnet “Den stora trädgården” kommer från en dikt av Edith Södergran. Dikten inleds med “Vi äro alla hemlösa vandrare / och alla äro vi syskon”. Relate.
Bokmässan känns som ett litet samhälle. Någon satsning här. Någon satsning där. Men det är förstås inte ett samhälle i egentlig mening. Det är naivt av mig att tänka på Bokmässan som en institution i samhällets tjänst, men det är också svårt att inte tänka så om en så enorm och allomfattande plats. Allt finns på mässan, och man ska inte underskatta dess förmåga att skapa utrymme för litterära samtal och möten. Problemet kanske är att se Bokmässan som den enda platsen.
En bra grej med Bokmässan är att den sipprar ut från Svenska mässans väggar och gör någonting med staden. Engagemanget som Bokmässan väcker är gratis.
