Nu satsar vi på scenkonst

Något är ruttet i scenkonstens Sverige. Personalvarsel, bantade repertoarer och konkurshotade verksamheter är lika självklara inslag på de svenska teaterhusen 2025 som vridscener och Shakespearebearbetningar. Efter år av konstgjord andning tvingas Dramaten och Dansens hus experimentella kärleksbarn Elverket till hösten att bomma igen och man vågar knappt tänka på vilken dödsstöt som lurar härnäst. 

Instutitionsteatrarna med just Dramaten i spetsen tycks ha identifierat den stagnerade återväxten som en akut åtgärd. Man behöver slumpa ut biljetter nästan gratis (1kr per dag under ett år) för att unga stötvis ska dyka upp, och när de väl gör det är det i horder från Södra latin. Att Mattias Andersson sanktionerar premiärbiljetter i Happy meal för att nå en ny publik bortom tullarna känns inte som en alltför avlägsen marknadsstrategi, i gengäld skulle väl typ Alexander Salzberger kunna skriva och framföra en monolog till Ronald McDonald i Dramatenbaren. Bara ett tips… 

De mindre teatrarna (som inte råkar ha Lars Winnerbäcks nummer på speed-dial för en välgörenhetskonsert) tvingas hitta nya lösningar för att överhuvudtaget hålla sig levande. Prenumerationstjänster, filantropbiljetter för 78 000 kr styck och turisttillvänd sommarunderhållning är bara några exempel på initiativ som Stockholmsteatern Konträr hunnit ägna sig åt senaste året. Med sex nya strategier kanske de kan hålla sig levande ett kalenderår till? Fackförbundet Scen och film vittnar även om att antalet spelade uppsättningar ökar nationellt, samtidigt som det ekonomiska stödet minskar. Resultatet? En på sikt utbränd bransch. 

Trots billiga biljetter, kreativa initiativ och hårt arbetande skådespelare och scenpersonal duger det alltså inte? Vi skulle kunna göra det enkelt för oss och peka på vålnaden av en kulturminister som saknar både budgetstöd och kulturintresse. Vi skulle kunna konstatera att statsbudgetens kulturandel är den lägsta på 20 år och att återväxten alltid blir lidande i sådana skärningar. Vi skulle kunna avsluta texten med en dräpande harang om den sittande regeringen, kanske göra en komisk liknelse mellan Kristersson och Claudius? 

Vi skulle kunna publicera, få ett gäng delningar och ryggdunkar på X och känna en belåtenhet över att vi gett makten en känga. Ja, vi skulle till och med kunna låtsas som att de bryr sig. 

Vi skulle å andra sidan kunna vända blicken inåt, för kan det till och med vara så att problemet inte enbart kommer utifrån? Gör verkligen scenkonsten allt vad den kan för att nå ut? Systermediet film har förvisso haft en kommersiell överhand mot scenkonsten i närmare 100 år, men med dagens streaming är det dock svårt att påstå att biograferna har det enklare än teatrarna. Detta till trots noterade Cinemateket under våren 2025 ett rekordantal i besökare, något som seniorbiljetterna knappast stod för. De unga har hittat till filmen och det på bred front. Det har genom instagramkonton och sidor som Letterboxd blivit trendigt att orientera sig filmhistoriskt, och att upptäcka sig själv genom regissörer som Tarkovsky, Bergman och Wong Kar-Wai.

Trenden gäller emellertid inte enbart filmen. Medan läsning visserligen dalar bland unga, lyckas litteraturen fortfarande fånga in nya grupper och hålla sig både attraktiv och relevant genom digitala trender som “Booktook”. Dagens unga är med andra ord allt annat än kulturellt ointresserade, men de är kräsna – inte på konstformen i sig utan hur den presenteras. För vi i brusets generation är uppväxta i det konstanta flödet av information, och för att tränga igenom det krävs ett tillgängliggörande. Filmen och litteraturen har genom sociala medier och appar lyckats öppnat sina grindar, scenkonsten förblir däremot en sluten borg. En borg byggd av betalväggar av de redan frälsta, för de redan frälsta. 

KULT vill med vår nya scenkonstsatsning bli en narr i borggården. En narr som ämnar att föra ett jävla liv runt sig och som vill att alla ska komma och delta, även de på andra sidan muren. 

Med start hösten 2025 kommer KULT Magasin att utöka sin bevakning av svensk scenkonst. Utöver recensioner, intervjuer och reportage kommer vi månadsvis att sammanställa en artikelserie där olika scenkonstinitiativ i landet uppmärksammas. Vi kommer att skriva om teater, opera, dans och performance med syfte att diskutera, utforska och ta landets scener närmare publiken. Och vi kommer ständigt att leta efter nya perspektiv som visar varför scenkonsten fortfarande är – och bör vara – relevant.

Vi är barn av bruset, en generation som söker äkthet i en artificiell tid. Vilken konstform kan vara mer äkta än scenkonsten? Ögonblickets konst som uppstår och dör framför åskådarens ögon. Om vi lyder rådet från en annan yngling vars förståelse över sant och falskt luckrades upp till vansinne (ledtråd: prins av Danmark som börjar på H) är uppmaningen tydlig: ”Tag väl hand om skådespelet, för det är dagens krönika i sammandrag.”