Förnedrande att förväntas skriva om hjärndöda dopaminkickar
Överallt i media syns unga tjejer med selfies som bylinebild. Rubriken innehåller som oftast en omskrivning av ”TikTok” och ”Samtid”. ”Det är ett förminskande av min fulla potential” skriver Tora Andersson om kultursidornas ständiga TikTok-utlägg.
Kanske är det konceptet i sig som är löjligt: en ung tjej på redaktionen tilldelas textidén att på ett krångligt vis skriva något samtida och på så sätt vara sin tids Smarta Unika Motvalls:are. Skribenten i fråga har en selfie som bylinebild med en uppsyn som skriker uppfinna-hjulet-på-nytt. Ämnesvalet är sociala medier-appen TikTok och textens tes är hur denne speglar vårt samhälle.
TikTok-krönikorna blir allt vanligare inom kulturjournalistiken. Ett resultat av kombinationen generation X:are som intresserar sig för, och unga Millennials som tror sig veta, vad vi ungdomar egentligen sysslar med. Anledningen till att dessa texter började skrivas sedan appens ordentliga genomslag under pandemiåren, och inte sinat sedan dess, är dock irrelevant.
Problematiken ligger i hur unga kvinnliga skribenter porträtteras genom dem.
Det är tvärtom ganska förnedrande att som ung tjej tilldelas uppgiften att förmedla vad som försiggår på en app fylld av hjärndöda dopaminkickar
Det faller redan i valet av ämne. TikTok är sällan något som går att göra djupare samhälleliga analyser av. Appen är skapad för inmatning av nonsens; på ett beroendeframkallande sätt distraherar vi oss från omvärlden med snabba klipp. Att då sminka grisen med en intellektuell analys är en tafflig förskjutning av verkligheten. Liv Strömquist må ha dragit paralleller mellan Freud och Kardashianfamiljen en eller flera gånger i En Varg Söker Sin Pod. Det funkade för Strömquist för att hon är en av vår samtids mest intressanta tänkare, men det betyder inte att det finns något intressant i den spaningen när narrativet förändras. Det är tvärtom ganska förnedrande att som ung tjej tilldelas uppgiften att förmedla vad som försiggår på en app fylld av hjärndöda dopaminkickar. Att då blanda filosofi och nonsens på det sätt som ofta förekommer i dessa kulturtexter är bara ett sätt att hantera den roll man (självmant eller ej) forcerats in i.
Att kulturjournalistiken är lat är ingen ursäkt att placera oss unga i dessa roller som kommit att bli stereotypa. I P1:s Fabriken deltog Ayan Jamal i form av kulturjournalist och något i stil med ”ung och spenderar kanske mer tid på TikTok än i verkligheten”, som Jamal själv säger. I avsnittet Ålderskris eller anpassning? Om mediehusens jakt på den unga publiken diskuteras barn och ungas tillgång till nyheter via appen. Jamal, som annars gästar såväl SVT:s version av Nyhetsmorgon som andra program på Sveriges Radio fick mest komma till tals i egenskap av just ung och TikTokberoende.
Jag ser det som en strävan efter att vara fortsatt ung och på så sätt fortsatt relevant
Har vi drivits till denna sits självmant eller är det bara ett klassiskt exempel på sexism, att vi tilldelats dessa roller? En skribent vars utmärkande drag som journalist egentligen inte är utmärkande, då relationen till sociala medier är något hon delar med miljontals andra. Majoriteten av dem jag sett komma till tals när det gäller TikTok gränsar till en ålder av trettio. De utgör därmed inte ens målgruppen. Jag ser det som en strävan efter att vara fortsatt ung och på så sätt fortsatt relevant. En roll man tar för att livnära sig som ung tjej i medielandskapet.
När de äldre generationerna hintar om en sorglig generation Z är det en bild jag delar. Jag tycker också det är förfärligt hur min generation ägnar sitt fulla fokus åt något så hjärndött som en videoapp. Och den profetia som kulturjournalistiken upprätthåller besannar fördomen kring min generation: vi älskar TikTok, vi är beroende av TikTok, vi ägnar all vår tid åt TikTok. Det är ett fack vi placerats i och som tycks svårt att ta sig ur.
Jag vill aldrig föra en diskussion om TikTok bara för att jag är en ung kvinna
Ungdomsbarometerns Generationsrapporten 2023 visar på hur generation Z:s världsbild mörknar allt mer. Mer än hälften av undersökningsgruppen svarade att de tror att samhället är på väg åt fel håll. Sociala medier-appen symboliserar för mig grädden på moset när det kommer till vad min generation upplever som världens annalkande undergång.
Är då kultursidornas roll i samhället att elda på denna bild och på så sätt också brännmärka alla 2000-talscheyor med TikTok som specialister på området, som att vi skulle vilja vara det? Jag är trött på att endast speglas i mediernas dumförklaring av min generation, och jag motsätter mig att någonsin hamna där – jag vill aldrig föra en diskussion om TikTok bara för att jag är en ung kvinna. Det är en roll jag inte kommer att acceptera, det är ett förminskande av min fulla potential och går motsatt riktning mot att vi ska bli kvitt denna dygd. Dessutom är vi mycket smartare än vad ni gör oss, tro det eller ej. Det är trots allt inte vårt fel att vi föddes in i ett samhälle fullt av hjärnröta, haha. Hashtag Foryoupage.
