EUSEXUA är ett elektroniskt konceptalbum inspirerat av FKA twigs tid i Prag – präglat av den förlösande anonymitet och de stunder av ofiltrerad närvaro hon upplevde i mötet med stadens ravekultur. Det är ett efterlängtat album som är väldigt försenat. Släppet var nämligen inte helt okomplicerat.
När FKA twigs framförde performanceverket Unearth her på Valentinos vårvisning i oktober 2023 höll världen andan. Ståendes barfota i en hög med jord och iklädd en hudfärgad, minimalistisk dräkt omringad av dansare, sjöng hon några av låtarna från sitt kommande album. Det lät helt magiskt, helt unikt. Men dagar efter uppträdandet, gick hon ut i sociala medier och meddelade att albumet behöver skjutas upp på grund av att det läckts online, en sorgens dag för hennes fans. Det skulle dröja ungefär ett år tills hon skulle komma med nya bud. I augusti meddelade hon att hennes tredje studioalbum, EUSEXUA, skulle släppas i januari 2025 – förväntningarna hos fansen blev, givetvis, skyhöga.
Den första singeln, med samma namn som albumet, släpptes tillsammans med en musikvideo som utspelade sig i ett mystiskt, anonymt kontorslandskap. I videons slut blir allting svart. Sen dyker det upp en text: “Eusexua is a practice. Eusexua is a state of being. Eusexua is the pinnacle of human experience”.
I en intervju med designtidningen Wallpaper berättar FKA twigs om hur somatisk healing och frigörande rörelser hjälpt henne att hantera sina trauman och hur det inspirerat henne att skriva albumet. Hon beskriver i intervjun hur hon letade efter ett ord som kunde beskriva känslan av total frigörelse och närvaro som hon upplevde på raven i Prag. Ordet var eusexua.
“Eusexua is the thing that makes me feel alive. A moment of pure clarity when everything moves out of the way, everything is completely blank, and your mind is elevated.”
Eusexua är enligt Twigs mer än bara ett album – det är en metod, ett manifest, en livsstil. Det är en typ av retorik som är svår att ta till sig utan en dos skepticism i dagens samhälle fullt av predikande entreprenörer med sektledaraura. Men de som följt twigs länge vet att hon är känd för sina ambitiösa projekt, hennes höga konstnärliga integritet och alternativa processer. Pretentiöst, ärligt eller utstuderat entreprenöriellt – det får var och en avgöra för sig själv.
Singeln Eusexua är en ambient, poetisk klubblåt som beskriver en ensamhet som gränsar till utstötthet. I textraden ”People always tell me that I take my love too far, then refuse to help me” förmedlar hon, med både röst och text, en oceanisk smärta som finns i insikten att det inte finns någon hjälp att få. För att sedan berätta för lyssnarna: du ska inte behöva gå igenom samma sak. “Do you feel alone? You´re not alone.”
”Likt många av hennes tidigare släpp är även den här plattan placerad i ett futuristiskt landskap, där det obehagliga och det vackra får lov att existera sida vid sida.”
Majoriteten av spåren har tydliga influenser av 90-tal/tidigt 2000-tal. Många gånger förs tankarna till artister som Sinead O’Connor och Enya. Girl Feels Good låter precis som introt till tv-serien “Charmed” från 1998, medan Room Of Fools blandar eurotrance och techno. Inspirationen från rave- och klubbscenen genomsyrar albumet helt. Ljuden i introt till Room Of Fools låter precis som musiken till de där sjuka 3D-projektionerna man sett med demoner som lutar sig ut över publiken på olika technofestivaler. Men det hårda, klubbiga möts också upp av betydligt mer lättsmält, generisk pop. Perfect Stranger blir nästan tråkig i sin enkelhet. Den bidrar inte med något särskilt till albumet utöver budskapet om att det kan vara jävligt härligt att hänga med en komplett främling en kväll. Bredden är med det sagt stor och överraskningarna haglar. Ett av plattans starkaste spår, Keep it, Hold it, är till exempel en mystisk, gospelinfluerad låt full präglad av finstämda harp-partier (möjligtvis kinesisk Guzheng) och pentatoniska skalor, som avslutas i ett technocrecendo.
Likt många av hennes tidigare släpp är även den här plattan placerad i ett futuristiskt landskap, där det obehagliga och det vackra får lov att existera sida vid sida. Det resulterar i en lika delar spännande som förvirrande lyssnarupplevelse – det är som om alla känslor och ljud bara slängts ner i en mixer, så att allt blivit ihopblandat, inverterat och konstigt. Resultatet blir en sorts futuristisk skräckromantik. Styrkan ligger främst i texterna och i den råa ärlighet som hon stundtals kommer åt att förmedla. Titelspåret Eusexua är det bästa exemplet på det, låten känns större än albumet själv. Allt som FKA twigs vill säga ryms där och resterande låtar måste hela tiden kämpa för att leva upp till den. Möjligen är vissa koncept för avancerade för att kunna broderas ut på ett helt album, utan fångas bäst i det lilla. “Do you feel alone? You´re not alone.” Efter att ha lyssnat igenom albumet kommer man på sig själv med att fantisera kring vilka låtar som slängdes i det där haveriet 2023. Kanske fanns det en låtskatt där som världen aldrig kommer att få möta.
