En tom ljudboksmonter, samhällskritik och hummus under Bokmässans första dag

Vi närmar oss slutet på september och det innebär att det är dags för årets Bokmässa i Göteborg. Det är fortfarande sensommar i staden när folk från hela Sverige, eller förlåt jag menar Stockholm, tar sig till kulturens mingelhörna. Som besökare är det överväldigande att möta mässan, folkmassan och sorlet överstiger nästan ens egna tankar, och jag undrar ärligt talat hur jag ska klara av alla fyra dagar på plats. Men ganska snart vänjer jag mig och hittar mitt eget lunk mellan seminarier, bokköp och samtal. 

Årets teman på bokmässan är ljudet, staden och judisk kultur. I det första nämnda temat utforskar mässan podden med bland annat flera populära live-poddar, seminarium om hur ljudboken påverkar vår läsning, om vikten att välja rätt inläsare till rätt bok och om hur man skriver om ljud – hur recenserar man egentligen en ljudbok? Storytel visar sin framgång de senaste åren genom att ha en av mässans absolut största montrar, helt i rosa. Monterns huvudattraktion är ett gäng sittplatser med hörlurar som hänger ner från taket, och som besökare kan man närsomhelst provlyssna. Trots Storytels maffiga monter är det ändå knappt någon som är där de gånger jag går förbi. 

I andra temat, staden, möter vi seminarium om stadsbyggnad, samhälleliga problem och utvecklingsområden och om upplevelsen av att bo i en stad för den enskilde individen. Ämnen som den nya skyskrapan, hur vi minskar segregationen och ett levande kulturliv tas också upp. Nu är det i Göteborg som den årliga mässan äger rum och det är ett stort fokus på staden. Göteborg har fått svidande kritik av såväl sina medborgare, som av sina egna politiker, som erkänner att stadens stadsplanering inte har fungerat, med bland annat projekt som har slopats och stora projekt som haft enorma brister i sina ekonomiska kalkyler. Så sent som år 2021 gjorde Göteborg Stad om sitt system för sin stadsplanering. Samtidigt som arbetet med Västlänken fortsätter har man dessutom beslutat om en ny multiarena för nästan 5 miljarder medan neddragningar i skola, vård och omsorg består. När jag kollar programmet på ”stadsscenen” finns det inga politiker som möter denna frustration. När folket senare lämnar mässan möts de istället av ett stort hål på Korsvägen, ett av Göteborgs mest trafikerade ställen. 

I det tredje temat, judisk kultur, hittar vi musik, litteratur och en hel del mat. Självklart finns flera seminarium om judiskt ursprung, Kafka och Freud och om den moderna juden. Seminariet “Vals med hummus” låter uppiggande men jag hinner tyvärr aldrig förbi. De kommande dagarna kommer besökarna bland annat att få lyssna på seminarier om judiskt motstånd tillsammans med Cecila Duringer som programledare. Jag ser särskilt fram emot fredagens seminarium på temat “överlevandes berättelser: ett svensk kulturarv” som handlar om hur svenskar lärt sig om judarnas historia under skolgången, och undersöker hur mycket förståelse vi egentligen har för överlevares berättelser.  

Det är något särskilt med att yra omkring i sin ensamhet på en mässa tätt bland andra människor. Det finns så mycket att stanna upp vid som är intressant, jag slukas in olika serieböcker av Nina Hemmingson för att en liten stund senare höra Lena Andersson berätta om hennes tankar om mänskligt beteende och därefter hittar jag en bok om skiljetecken, något jag behöver bli bättre på. Jag reflekterar över alla människor som är på samma plats som intresserar sig för läsandet och kulturen och som pratar fina ord om integration och samhällsförändring, men om jag stannar upp ser jag en homogen grupp där den representation som det så gärna talas om lyser med sin frånvaro. 

Men det finns också mycket fint med bokmässan och den försöker att erbjuda något för alla. Av slump råkar min pappa och min tioåriga lillasyster Astrid vara där samtidigt som jag – alla av olika skäl. Pappa vill se om det finns något förlag som kan hjälpa honom att göra en nyutgåva av boken han skrev om ön han är uppvuxen på, medan Astrid allra helst kikar på häftiga Manga-böcker i science fiction-montrar. Några vänner till mig som är bibliotekarier har varit på ett spännande debattseminarium med Little Jinder och Malin Ullgren och återberättar Jinders citat: “Man kan inte skapa en helt ny värld, men man kan skapa ny konst”. 

Timmarna går och folk börjar bli bekväma inne på mässan. Inne på DN:s monter har en äldre man tagit en liten tupplur. Sista timmen börjar folk plötsligt svärma runt vissa montrar och jag går genast till en av dem för att se vem det är som har dragit dit alla människor. Först då ser jag vinglasen ställas fram på borden och skrattar tyst för mig själv när jag inser att det såklart är det gratis bubblet som lockat till sig majoriteten av branschen – den grupp som utgör majoriteten av dagens besökare. Det börjar bli dags att gå hem och när jag går ut från Svenska Mässan tänker jag att den här dagen gick ju alldeles fint – nu är det bara dags att förbereda sig för tre till.