En sista glimt av Gabos genialitet
Det är längs det sömniga havet Ana Magdalena Bach varje augusti färdas mot ön där hennes mor ligger begraven. Under de upplysta mandelträden, och med en prunkande bukett gladiolus i handen, inleds den 46-åriga Ana Magdalena Bachs årliga jakt på den skälvning som bara tycks uppstå ur berusningen från en kall gin and tonic, och de första kyssarna från en främmande nattlig älskare.
Ana Magdalena Bach är huvudpersonen i Gabriel García Márquez – eller Gabo som han kallades för – sista och fram till hans död, ännu ofärdiga manuskript. Vi ses i augusti är en kort berättelse bestående av sex täta kapitel under hundra sidor. Ana Magdalena reser varje augusti till en ö för att lägga blommor på sin mors grav. Det är resor på bara ett par dagar. Resor hon ägnar åt nattliga affärer med olika män innan hon återvänder till sin familj – sin make sedan två decennier och sina två vuxna barn.
”En ständig diskussion gällande bokrecensioner är att skilja författaren från sitt verk”
Gabos Ana Magdalena lyssnar på klassisk musik och läser litteratur. Referenser till kompositörer som Tjajkovskij, Brahms, Mozart och författare som Ray Bradbury, John Wyndham och Hemingway.
Ett möte med en man på ett hotell får den värld hon känt som sin egen att ställas på sin spets. Plötsligt finner hon sig rökande cigaretter, oförmögen att varken läsa eller sova. Lamslagen av förtvivlan efter den flyktiga passionen. Vi ses i augusti besöker platsen som rotar sig ut ur äktenskapets slentrian och mot den oupptäckta, eggande fantasin. Det är också en bok om familj, självutforskning och självreflektion.
En ständig diskussion gällande bokrecensioner är att skilja författaren från sitt verk. Ett begrepp som inom litteraturkritiken kallas författarens död. Begreppet innebär att läsaren bör tolka texten fristående från författarens liv och avsikter, och därmed underminera författarens auktoritet och göra denna likvärdig med läsarens subjektiva upplevelse.
”Brister boken på grund av att den aldrig blev färdigskriven? Nej. Har den nått sin fulla potential? Inte heller det”
Att ha i beaktning vid läsningen av Vi ses i augusti bör trots detta vara att verket publicerats postumt. I det här fallet är författaren död. Gabos långt gångna demens strandade tillslut skrivandet och lämnade manuskriptet ofärdigt. Ursprungligen avsedd som en större roman bad han om att aldrig låta den publiceras. Ändå publiceras den nu, 10 år efter hans död. Och när ett verk publiceras postumt kan det vara intressant att beakta de omständigheter under vilka verket skrevs och hur det kan tolkas i ljuset av konstnärens liv.
De som läst Gabo tidigare kan finna en avsaknad av just de stilistiska drag hans tidigare verk varit tätt bundna till. Vi ses i augusti är en kortroman avskalad sin förväntade språkdräkt. Plockar en upp boken för författarens namn, utan att känna till omständigheterna under vilka verket skrevs, kan den lämna något att önska. Magisk realism såväl som mängden karaktärer och historisk kontext är nedtonat i förhållande till Gabos magnum opus Hundra år av ensamhet, och Kärlek i kolerans tid. Brister boken på grund av att den aldrig blev färdigskriven? Nej. Har den nått sin fulla potential? Inte heller det.
”Boken bör läsas med ömhet, som en inblick i Gabriel García Márquez sista litterära tankar”
Att ta verkets omständigheter i beaktning är att väva in de tre delar som utöver historien om Ana Magdalena Bach, också utgör innehållet mellan bokens pärmar. Förordet av översättaren Hanna Nordenhök, efterordet av Gabos två söner samt Gabos redaktör Cristóbal Peras kommentar. Tillsammans utgör dessa en polyfoni av röster som berör frågor kring ofullständighet, glömska och den känslomässigt laddade process det inneburit att rekonstruera och färdigställa boken. Pera skriver att detta varit hans livs viktigaste arbete som redaktör.
Eftersom Vi ses i augusti är en ofullbordad roman, bör den läsas med förståelse för dess ofullständighet. Boken bör läsas med ömhet, som en inblick i Gabriel García Márquez sista litterära tankar. Framförallt bör Vi ses i augusti läsas med respekt gentemot ett storslaget författarskap och den outtröttliga viljan att mot alla odds fortsätta skriva.
