En guide till hur du tar dig an latinamerikas bästa verk
Begreppet latinamerika omfattar mer än 20 länder och nästan 20 miljoner kvadratkilometer. Det medför ju också att det uppstår en hel del litteratur från denna fantastiska världsdel. Men var ska man börja för att hitta rätt i mängden om man på bästa sätt vill ta sig an latinamerikansk litteratur?
Det mest välkända fenomenet inom den latinamerikanska litteraturen är den så kallade magiska realismen, det vill säga den stilart som blandar verkligheten vi alla känner till med det hallucinatoriska och drömliknande. Många författare som skriver magisk realism gestaltar ofta en tredje verklighet med ibland önskvärda och romantiska inslag, och ibland mörkare och övernaturliga, som i berättelsen ses som helt alldagliga.
Gabriel García Márquez
Ett bra ställe att börja på då skulle vara böcker av fadern till den magiska realismen inom litteraturen, Gabriel García Márquez. Översten får inga brev (El coronel no tiene quien le escriba) och Krönika om ett förebådat dödsfall (Crónica de una muerte anunciada) är enligt mig två av hans bästa verk och dessutom två av de kortare. Detta gör tröskeln att sätta sig in i den här typen av litteratur relativt låg och man kan snabbt bilda en uppfattning om vad det handlar om. García Márquez har en slukande, mörk och dyster skrivstil som ofta gestaltar misär, fattigdom och död på ett trovärdigt och oromantiserat sätt då han själv spenderat år av sitt eget liv under svåra omständigheter. Om man gillar dessa finns självklart fler, som den nästan fyra gånger längre Hundra år av ensamhet (Cien años de soledad), som författaren enligt sägner egentligen bara skrev för att folk skulle läsa Översten får inga brev.
Isabel Allende
En stor del av latinamerikas kultur har präglats och präglas fortfarande av den ständiga kampen för kvinnan och därför är verk av Isabel Allende särskilt viktiga inom litteraturen från denna världsdel. Hon är tillräckligt ung för att ha inspirerats av García Márquez men tillräckligt gammal för att vara ett direkt resultat av en viktig period man kallar litteratur-boomen. Detta är ett tidsintervall i latinamerikansk litteraturhistoria där många latinamerikanska författare fick fäste i andra världsdelar såsom europa och nordamerika och som sträcker sig från början av 60-talet till slutet av 70-talet.
Detta hjälpte utan tvekan Allende att nå ut till läsare världen över med hennes första, och mycket läsvärda, roman Andarnas hus (La casa de los espíritus) som från början var ett brev till en döende familjemedlem men som hon inte kunde sluta skriva. Hennes verk gestaltar ofta övernaturliga fenomen som, i enlighet med den magiska realismen, inkorporeras i det alldagliga livet med kvinnan och samhället i fokus. Karaktärerna är sällan få men saknar inte heller komplexitet när hon väver ihop berättelser om stora familjer och deras liv ihop. Är man dock mer för modernare litteratur så skriver Allende böcker än idag och tidigare i år gav hon ut Violeta som hon skrev under pandemin och som är baserad på hennes egen mamma.
Ernesto Sábato
En författare som inte är en del av den magiska realismen men som egentligen är en av mina personliga favoriter är Ernesto Sábato. Detta är en författare som har bidragit med särskilt två något kortare romaner till den latinamerikanska litteraturen, Tunneln (El túnel) och Om hjältar och gravar (Sobre héroes y tumbas). Dessa skrevs före den magiska realismens litterära uppkomst och innan, respektive precis i början av, litteratur-boomen och är främst samhällskritiska och nytänkande för tiden i vilken de skrevs. De teman som presenteras är allmänmänskliga och trots att situationerna som uppstår antagligen är helt främmande för många är de förvånansvärt relaterbara. Sábatos verk är ofta psykologiska och skrivna utifrån huvudkaraktärens perspektiv och handlar mycket om kampen med dennes inre demoner och skeva verklighetsuppfattningar.
Dessa författare och verken nämnda här är bara ett axplock av vad latinamerika har att erbjuda när det kommer till litteratur. Men det här ger en bra introduktion och en idé om var man kan börja för att sätta sig in i kulturen och få en bred representation av de som lever där. Om man har läst rekommendationerna givna ovan och hittat helt rätt, eller tvärtom fortfarande känner sig vilse, är Jorge Luis Borges, Mario Vargas Llosa och Juan Carlos Onetti några andra författare värda att titta lite närmare på. Att läsa verk från andra delar av världen är ett bra sätt att få en inblick i kulturen, relationerna människor emellan, åsikter och hur man ser på framtiden. Alla dessa saker kan skilja sig drastiskt från vad man själv är van vid och skapar, enligt mig, förståelse för andra människor och hjälper oss att bryta de tankesätt som skapar fördomar.
Text: David Rotander
