Elverket tar ett värdigt farväl med Hamlet

Gustav Lindh må vara teaterns Romeo men på Elverket spelar han en självupptagen, arg och neurotisk Hamlet. Scenen är en röd matta omringad av vallgravar och en stor ljuskrona som dinglar över den dimmiga lokalen och sätter publiken direkt i den sinnesstämning som Hamlet förväntas vara. Denna föreställning är en mörk teater om krig, svek, hämnd och knappt en skvätt av kärlek. 

Jag vet inte om det är värt att nämna hur Hamlet går till, för vid det här laget borde ni ha koll. Mördad kung, ond morbror, arg prins och mer mord. Om det inte ringer några klockor än är det den Shakespearepjäs där de säger ”Att vara eller inte vara”. 

Litteratur- och kulturälskare som jag är, tyckte jag ändå att Hamlet var tråkig när jag var tvungen att läsa den under gymnasietiden. Kanske var jag inte ensam om den upplevelsen? Det är därför förståeligt om denna uppsättning inte är för alla, men Mattias Andersson har lyckats med en blandning av att värna det klassiska och strössla med det nutida. Talet är fortsatt på Shakespeares original blankvers men har små inslag av det moderna. Nyare kläder, hip-hop musik på Claudius fest, och en ”tjoo king”-insmuget bland replikerna. De moderna inslagen blir en frisk fläkt för publiken som reagerar positivt på de komiska effekterna.

Till skillnad från andra (vi ska inte nämna stadsteaterns rappande Hamlet 2023) tidigare katastrofala försök med modernisering av Hamlet, är Anderssons version perfekt för att nöja teaterälskare i olika åldrar. 

Sociala medier har förskönat Hamlet och Ofelias relation till ett fint romantiskt par som rivs isär, men även om de började som ett extremt situationship (folk som gillar varandra men ger mixade signaler), är de långt ifrån ett romantiskt ideal. Elverkets gestaltning är inte en kärlekshistoria mellan Ofelia (Gizem Erdogan) och Hamlet utan de är istället spegelbilder av varandra, båda lika slukade av hat och hämnd.

Ofelia håller först vreden inom sig medan Hamlet skriker och fäktar. Med tiden blir det tydligt att hennes monologer är samma som Hamlet vrålar. Ofelia framstår dock i det hela som en mycket starkare person än Hamlet. I slutet gråter hon inte, utan hon sjunger tills hennes sista andetag medan Hamlet bönar och ber om nåd. Det är en patetiskt Hamlet som definitivt inte får den glamorösa död som Shakespeare ämnat honom. 

När föreställningen väl var över var det bara att resa sig upp. Ingen såg sig omkring eller tog tid på sig att fundera, det var en självklar stående ovation. Ensemblens leverans av tragediernas tragedi är enastående. Skådespelarnas inlevelse, tillsammans med den tryckande, dunkla atmosfären i lokalen, fängslar och sätter alla i trans. Nästan att det är rättfärdigat att pjäsen är 3,5h (inklusive en paus). 

Hamlet spelas på Dramatens lokal Elverket och har premiär 27:e september och spelas till den 14:e december 2025