“This should’ve been her Espresso.”
Under en lång tid har Sabrina Carpenter varit ett sånt där namn som bara de mest inbitna popkulturnördarna haft koll på. Hon släppte fyra album mellan 2015 och 2019, men det var inte förrän emails i can’t send kom ut som hon började göra avtryck på allvar. Singlarna Nonsense och Feather klättrade på listorna, och framför allt växte hennes popularitet tack vare förbandsgiget till Taylor Swift och hennes kreativa omskrivningar av outrot till Nonsense som hon har för vana att ändra för varje stad hon uppträder i. När Espresso släpptes i våras hade momentumet byggts upp perfekt för att göra singeln till en megahit, och fans av andra artister på Twitter började dela snuttar av de artisternas låtar med citatet ovan i hopp om att ge dem ett liknande genomslag som Sabrina Carpenter fått under det senaste året.
Short n’ Sweet är Carpenters första album med den nya popstjärnestatusen, och består av en hel del influenser som präglat hennes tidigare musik – men med mer gitarrdriven produktion och ett flörtigt humoristiskt textförfattande. Det första spåret Taste rivstartar albumet på bästa sätt och drar inspiration från det tidiga 00-talets poprockvåg, men med en hint av Shania Twains oförutsägbara melodispråk. Andra spåret tillika singeln Please Please Please dyker ännu längre ner i countryträsket, men med lätta syntar som fräschar upp produktionen ordentligt. Här får vi också tydligt prov på hennes signum med pratsjungna fraser och glissandon som är en vattendelare. Antingen kan man tycka att det tillför personlighet och ytterligare dimension till texternas narrativ, eller så ser man det som en påklistrad gimmick. Oavsett finns det inga tvivel om att det passar just de musikaliska riktningar hon valt på Short n’ Sweet.
Från och med Good Graces får vi ett spritt utbud av genrer. Även om Carpenters klipska och underhållande texter oftast står i centrum blir frågan om hon vill något annat med musiken än att framstå just på det sättet. Efter ett par stabila, men också något intetsägande spår slår Espresso till som en kalifornisk saltvattensvind utan dess like. Oväntade rim, tänjande av det engelska språkets gränser och vansinnigt catchy melodier genom hela låten gör den kommersiella framgång mer än befogad. Även om Espresso tillsammans med Good Graces och Bed Chem sticker ut ganska mycket från både varandra och resten av albumet så är åtminstone de två sistnämnda trogna till det sound som hon hade innan emails i can’t send.
Melodiskt griper Dumb & Poetic inte tag i en riktigt, men om man tittar närmare på texten så hittar man snygga pikar till hennes ex Joshua Bassett och Shawn Mendes. Textrader som “You’re running so fast from the hearts that you’re breakin’ / Save all your breath for your floor meditation” och “Try to come off like you’re soft and well-spoken / Jack off to lyrics by Leonard Cohen” talar ju ändå för sig själva. Slim Pickins är i sin enkelhet en självklar höjdpunkt där Sabrina Carpenter förkroppsligar en nutida generations Dolly Parton och imponerar på alla plan man kan önska sig. Med en dansande lätt och oskyldig huvudklang reflekterar hon lojt över att det inte finns någon vettig människa kvar för henne att älska: “A boy who’s nice, that breathes / I swear he’s nowhere to be seen”.
Juno är albumets sista högenergiska inslag och påminner om The Corrs Breathless i melodin. Kontrasten i soundet gjort för ensamstående morsor insvepta i cardigans och den extremt kåta texten är löjligt klockren och ramar verkligen in albumet och Sabrina Carpenter som artist. Därför är det lite synd att albumet avslutas med två ganska intetsägande låtar, även om hon klyftigt vänder på klyschan “don’t cry because it’s over, smile because it happened” på Don’t Smile.
Short n’ Sweet är kort och gott ett album som sprutar karisma, och på något sätt är det som att Sabrina Carpenter hade på känn att just den här musiken är det som många saknat – lite knasig och trallvänlig pop. Inte den mest revolutionerande förstås, men underhållande som bara tusan och helt rätt i tiden när popmusiken ständigt försöker göra sig svårare.
