Efter ett album som cementerar ens status som världsstjärna är det inte lätt att veta hur man går tillväga för att bibehålla, eller till och med höja, sin status ytterligare. Albumet Future Nostalgia gjorde att Dua Lipa ställdes inför just detta, ett lyxproblem förstås. När hon så småningom började synas i studion med producenterna Danny L Harle och Kevin Parker (Tame Impala) rådde det inga tvivel om att ambitionsnivån var hög och att en ny musikalisk riktning var att vänta.
Lipas egna tidiga beskrivningar av albumet är dock svåra att applicera på albumet som vi till slut fick. Radical Optimism är ett bekymmerslöst mantra om att allt blir bättre, det hörs både i musiken och texterna. Inledande End of an Era låter som sola och bada, piña colada, Super Mario Sunshine om ni så vill, och man förstår direkt kopplingen till den somriga estetik som präglat den sista delen av releasekampanjen. Efter ett lite märkligt långt outro avlöser singlarna Houdini och Training Season varandra och befäster en första ny musikalisk riktning – med ett uns av retrokänsla som blinkar tillbaka till Future Nostalgia-eran. På Houdini hör vi verkligen Kevin Parkers influenser träda fram i produktionen med den udda basslingan som löper från start till slut och det avslutande elgitarrsolot. Training Season lånar melodier från Abba och kombinerar dem med mystiken från debutalbumet.
Därefter följer en av albumets mer avslappnade låtar, These Walls, och tillför ett sound som Dua Lipa inte haft i sin repertoar tidigare, men som fortfarande passar in på albumets tematik. Midtempo och gitarrdrivet, men med lite säregna syntslingor som dyker upp här och där. Watcha Doing påminner om ett mer groovy syskon till Cool från förra albumet och vi skäms bort med små detaljer som förgyller låten ju längre in vi kommer. Hittills är det den stora skillnaden jämfört med Future Nostalgia – även om det albumet hade ett produktionsvärde utan dess like får vi här fler okonventionella instrument, melodier och element som får en att bibehålla intresset genom hela albumet.
French Exit låter även den som en strandpromenad längs medelhavskusten under sensommaren med en oväntad rytm, gungande gitarrslingor och några rader på franska. Här kommer albumets mest tvära kast när den senaste singeln Illusion följer, och visionen blir lite otydlig, särskilt när man jämför singlarna med det mer lätta och lediga. Låten är trots det Dua Lipa i sitt esse, toppat med lite oväntade ackordföljder och kyrkklockor. Falling Forever är en musikalisk endorfininjektion utan dess like med ett galopperande beat och låttext som perfekt beskriver känslan av att falla hårt och handlöst för någon. Anything For Love inleds som en pianoballad men tempot plockas så småningom upp av dova syntar och en groovig basgång. Innan man vet ordet av tonar låten ut och går över till Maria, ytterligare ett spår med spanska element som gitarrslingor och kastanjetter. Utöver det får vi dock en blyg liten flöjtslinga som ger låten det där lilla extra. Happy For You påminner om brittisk 90-talsmusik, tänk Bitter Sweet Symphony med The Verve men med uppdaterad produktion och ett snabbare tempo, och man kan verkligen föreställa sig Lipa springande mot solnedgången i horisonten utan ett enda bekymmer.
Även om albumproduktionen är genomgående felfri och melodierna sätter sig direkt så saknas den där säkerheten hos Dua Lipa i det övergripande temat. Vissa låtar berättar en historia, andra låtar en annan och albumet hamnar någonstans i ovissheten. Handlar Radical Optimism om att ta sig igenom vardagen som om du tar varje steg i gassande sol med salt i håret eller om den där otvivelaktiga psykadeliska energin som genomsyrar Kevin Parker och Danny L Harles musik vanligtvis? Nu landar vi någonstans mittemellan, där musiken ofta antingen är det ena eller det andra, och där föreningen till ett sammanhängande album inte blir lika tydlig som på Future Nostalgia.
Radical Optimism är dock ett otroligt spännande projekt, och rent musikaliskt håller Dua Lipa lika hög standard vad gäller popmusik som innan med både familjära och nya sound. Ett superbt sommaralbum är det trots allt.
