Dröse & Norbergs Lilla Sjöjungfrun visar sig vara barnens favorit

Dröse & Norbergs Den Lilla Sjöjungfrun – The Musical är en lite modernare version av H. C. Andersens original och Disneys olika tolkningar, och definitivt en version med ett högre tempo. Här blir det inget Havet är djupt eller Ta en kyss utan Armene mine och Vi fixar varje jobb – vi är Blob. Perfekt för dig som har barnasinnet kvar eller vill ge bort en upplevelse till något barn i din närhet.

Den Lilla Sjöjungfrun, som i denna version inte heter Ariel utan Gwendolin, spelad av Kiana Blanckert, räddar en stackars pojke som ramlat från sitt skepp, och blir dessutom, till sin förvåning, kär. Kung Moryn, spelad av Joakim Nätterqvist, vill dock att Gwendolin ska gifta sig med en isländsk prins. Gwendolin vill inte gifta sig alls och särskilt inte med prinsen. Däremot vill hon upp till ytan för att träffa pojken, Olauv (Kenneth Engen), som visar sig vara sonen till en kapten.

I förtvivlan rymmer hon iväg, men råkar simma rakt in i häxan Svetlanas (Anna Norberg) fälla, och där berättar hon om sina problem. Svetlana lyckas lura till sig både Gwendolins röst och även ett halsband som kan kontrollera Kung Moryns treudd och därmed kraften att styra havet, i utbyte mot att låta Gwendolin bli människa i fem dagar. Haken är att Gwendolin måste få sin sanna kärleks kyss av Olauv inom de fem dagarna, annars förvandlas hon till havsskum. Hon behöver alltså få Olauv att falla för henne utan att kunna prata med honom. För att säkerställa att de inte lyckas kyssas skickar Svetlana upp sina sidekicks (tillika musikalens comic relief-karaktärer) Blob och Blob, som spelas av Fredrik Lexfors och Andreas Andersson. Väl uppe på land hittar Gwendolin Olauv direkt, och de fattar tycke för varandra. Tyvärr har dock Olauvs mamma (Anna-Lill Karlberg) andra planer och vill gifta bort honom med den svenska prinsessan Stina Greta.

Trots sjöjungfrur, onda krabbor och pratande blobfiskar, vem säger att Lilla Sjöjungfrun inte kan vara realistisk? Det mest relaterbara är att bli kär i den första brunetten du ser, medan det mest orealistiska är att inte backa ur när du inser att han är norsk.

En av Den Lilla Sjöjungfrun – The Musicals styrkor är dess dräkter, rekvisita och bakgrunder. Alla dräkter är välgjorda och har mycket detaljer samtidigt som de verkligen passar alla karaktärer. De lyckas även bra med att visa när de är under och över vatten på ett väldigt snyggt och icke förvirrande sätt. Alla dansnummer är otroligt synkroniserade och tar verkligen tillvara på rekvisitan. En av favoriterna är dansen till Pakke fisk, och när det kommer till låtar sticker Vem bestämmer ut som extra bra, där Svetlana, Kung Moryn och Olauvs mamma försöker göra upp om vem av dem som faktiskt har makten. Den kanske inte är barnens favorit men den har väldigt fina och mäktiga stämmor.

Alla i ensemblen har väldigt bra röster, men stjärnan är ändå Kiana Blanckert, som endast är 17 år gammal och spelar Gwendolin helt sagolikt. Om hon fortsätter sjunga så här kommer hon troligtvis komma långt.

Det märks även att publiken uppskattar när ensemblen försöker engagera publiken i föreställningen. En av de roligare grejerna med barn är väl att de faktiskt vågar skrika och svara på saker när det behövs (och inte behövs). Men snälla, lär era barn att klappa i takt.

Även om föreställningen är underhållande och trevlig, och något som jag njöt av, tror jag att alla 4-10-åringar i publiken njöt mer, och då är jag ändå en väldigt stor Disneyfantast. Kanske borde jag tagit min 5-åriga kusin som plus one. Jag önskar nog att Dröse & Norberg hade varit lite tydligare med att föreställningen först och främst är för barn och folk med barn. Det var dock en lättnad att slippa ha ångest över eventuella hemskheter, då man vet att dessa typer av föreställningar alltid har lyckliga slut.

Den Lilla Sjöjungfrun – The Musical turnerar nu runt i Sverige och Norge och slutar på Cirkus i Stockholm den 26 januari.