Drömmig fullträff när Slowdive intar Münchenbryggeriet
Sågade av kritiker, svikna av skivbolagen. Att shoegazingbandet Slowdive från Reading, England, skulle spela för utsålda hus världen över var knappast något branschen väntade sig när bandet upplöstes för snart trettio år sedan. Efter sin återförening 2014 har Slowdives karriär gått betydligt starkare, mycket till hjälp av ett överraskande genomslag på TikTok som introducerat en helt ny generation för genren. Igår spelade de för det sedan länge slutsålda Münchenbryggeriet i Stockholm och gjorde succé. De kanske bara var före sin tid?
Generation Z:s kärlek till Slowdive visar sig på Münchenbryggeriet, som kvällen till ära fått öppna upp en under 18-avdelning. Det sätter en mysig stämning att se konsertovana tonåringar tillsammans med gamla musikrävar. Spelningen öppnar med shanty från senaste skivan everything is alive och iväg bär det! Det ambienta lunkandet fyller lokalen och sveper in publiken i en ljudvägg likt en varm kram. Drömmigt, formlöst, ambient och samtidigt kaxigt – det finns många sätt att beskriva genren som Slowdive var, och är, pionjärer i.
Setlistan lägger spännande nog fokus på de tidigaste albumen, med några instick från senaste skivan. Allt flyter ihop i en naturlig slinga som får tiden att flyga förbi. När Sugar for the Pill spelas placerar den sig på prispallen som en av kvällens höjdpunkter. Gitarrerna är tungt distade och bandet krämar i tills publikens byxben vibrerar. Låten sticker ut med sin mer text-och sång-drivna melodi men är ett välkommet tillskott. En av många höjdpunkter i samma anda är chained to a cloud och kisses som avlöser varandra. Frontfigurerna Rachel Gosswalls och Niel Halsteads sång har en drömskt mumlande karaktär som slår helt rätt.
När halva spelningen har gått och varenda låt suttit där den ska blir det lite teknikstrul i ett av mellansnacken. Inte helt oväntat med tanke på den bisarra mängd pedaler och teknik som täcker scenen. Strulet åtgärdas obemärkt och spelningen flyter på klockrent. Publiken gungar och röjer på omvartannat. När bandets stora hit When the Sun Hits spelas framåt slutet möts tempoändringen av glada tillrop, applåder och dans. Så fortsätter det och när extranumren Dagger, skin in the game och 40 Days börjar är det bara att konstatera att Slowdive levererat en otrolig upplevelse. Det är en spelning som påminner om hur musik kan vara live. Där musiken är ett hantverk från början till slut. Gammalt, nytt, framtida – allt flyter samman och känns familjärt men fortfarande kittlande. Slowdive visar att de inte var före sin tid, de är tidlösa.
