Dramaten blickar framåt, mot undergången
Dramaten har presenterat sin vårrepertoar. Filip Lindgren har varit där och tagit del av ett program som både ger honom nyfikenhet och instinkten att hoppa från tredje raden.
Jag kilar in i vänster dörr vid Dramatens huvudentré. Trevlig press- och kommunikations-personal hälsar mig välkommen och säger att det finns smörgås som jag inte vågar ta för vid bordet står Alex Schulman och Lena Endre. Trots den inte direkt uppsluppna utan mer artigt förväntansfulla stämningen vill jag mest förenas med väggen som jag trycker mig mot. Med ens dyker Elin Klinga upp, Sveriges vackraste kvinna, och hon skrattar, och jag blir alldeles varm i kroppen. Klockan slår nio och jag sätter mig genast längst bak och min energidryck från tidigare, en Monster Mango Loco, har kickat in.
Det mest spännande (och minst talade om) som pågår på Dramaten är Dramaten.Doc vars ambition är att “ge en konstnärlig blick på aktuella händelser” för att citera upphovsmannen Alhierd Bachervic. På morgonens presskonferens talade han om vart blicken är riktad – i kristid ser man hoppfullt framåt och efteråt ser man bakåt med en slags nostalgisk blick. Jag tänker att den blicken ibland blir sentimental, bitter och hämndlysten. Än mer skrämmande blir det om den bakåtseende blicken istället riktas framåt, en hopplös och uppgiven, nästan suicid blick. Dramatens blick flackar.
Det är en lågmäld domedagsstämning under hela den timmeslånga presentationen av vårens premiärer. Förutom Dramaten.Doc så blir jag särskilt intresserad av Milo Raus nyskrivna pjäs Rage, trots att den som starkast ger uttryck för den underliggande, obehagliga krisstämning som råder. Rau blickar mot en värld där fascismen tagit över och där skådespelare flyr ut på landet. En av de medverkande, den förtjusande Elin Klinga, säger att pjäsen inte ens är skriven än och att repetitionerna börjar snart, med en premiär den sista januari. Hon verkar överlycklig över att få spela med i denna “blodiga komedi”. Hon är verkligen ett ljus i mörkret tänker jag.
Desto dystrare blir det när Unga Dramatens konstnärlige ledare håller ett anförande om vad teatern kan vara för de yngre i tider av Trump, klimathot och Gaza. Han talade om hoppet, men jag ville mest hoppa från tredje raden. En skattjakt för mellanstadiebarn ska visst vara lösningen. Det lät fruktansvärt men jag har väl glömt bort hur det är att vara barn. Jag tyckte det var roligare när de 2018 satte upp Häxorna av Roald Dahl och en rollfigur parodierade på Trump. Då skrattades det gott från en fullsatt publik med barn.
Man sätter även upp Molieres Misantropen, en nyskriven Solaris och ett kammarspel av Alex Schulman. Det sistnämnda är baserat på Schulmans egna minne av sin tokiga mor som inte vill blir firad på mors dag (som pjäsen för övrigt heter) och kastar böcker på sina barn (snacka om att vända blicken bakåt). Detta riktigt tydliggör den minst sagt sorgsna stämning som verkar genomsyra hela repertoaren.
SMACK! Mitt i mitt nedslagna sinnelag så får jag en falukorv i ansiktet. Den sjätte mars sätter ÖFA-kollektivet upp Fäbodjäntan som scenföreställning i Målarsalen. HJÄLP! Var är Ebba Busch när man behöver henne? Vem ska tala om för dessa feministkonstnärer i stil med Tiffany Kronlöf (som serverade falukorv i sin Gustav Vasa – The Musical) att falukorv äter man med stuvade makaroner och ketchup? Snälla rädda fittan, död eller levande, från den farliga falukorven! Jag visste inte att det nu var så härligt med svensk vintage-porr! Var är Kajsa “Ekis” Ekman när man behöver henne? Jag känner mig inte säker. Domedagen är här – falukorven är ett tecken!
Eftersom Dramaten inte kan ingjuta något hopp i detta mörker (missförstå mig rätt, jag ser fram emot att se några av dessa dystra uppsättningar) så måste jag vända min blick åt annat håll. Det är inte särskilt svårt att veta var räddningen finns. Jag låter bara blicken förläget vila direkt på solen, Elin Klinga, och då känner jag att fullt så illa (fastän jag blir blind av hennes strålande skönhet) kan det inte vara. Jag tog sedan en smörgås på vägen ut och de var verkligen riktigt goda. Rågbröd med smör, ost och gurka!
