Den brittiska undergroundikonen David Thomas Broughton är tillbaka med sitt första album på över sju år. Heavy Thoughts är en fortsättning på den improvisatoriska stil artisten utvecklat genom åren med sina ökänt excentriska livespelningar. Det timmeslånga albumet innehåller tre spår, två på 25 minuter vardera och en på tio, och består musikaliskt av gitarr, Matthew Bourne på piano, Neil Turpin på trummor och Broughton’s karakteristiska djupa stämma.
Den obundna formen bäddar för långa, trevande musikstycken i en blandning av folk och avantgardejazz. Kombinationen av fri improvisation ovanpå loopade gitarrslingor gör att kompositionerna fungerar förvånansvärt bra. Allt som känns planlöst i stunden hinner bli en del av en vacker helhet under låtarnas långa speltider. Textmässigt besjunger Broughtons vemodiga röst allt från förlorad potential och vilsenhet till mer kryptisk poesi. Samtidigt sker detta aldrig utan glimtar av hopp, som i titelspårets mantra “I’m gonna give it a try”. Även musiken lyckas treva sig fram genom avantgardistisk dissonans till vackra höjdpunkter, som i outrot till Disparate Thoughts, som utgör ett sällsynt ögonblick av total klarsynthet och harmoni.
Heavy Thoughts känns som en musikalisk representation av övertänkande. Kompositionerna och texterna utgör varsin sida av samma mynt för att förkroppsliga de vindlande virrvarr sinnet alltför ofta kan finna sig i, lite som suddiga tankebanor eller ett upprepat ältande. Det må vara mer långrandigt och kanske inte lika emotionellt rättframt som mycket av Broughtons tidigare musik, men i balansen mellan oberäknelighet och träffsäkerhet lyckas albumet verkligen vara unikt i sitt slag.
