Därför blev allt öppna kontorslandskap
Var befinner du dig nu? Är du på kontoret? Om inte, kanske är du på väg till eller från kontoret.
Kontoret är ämnet för Carl Cederströms senaste bok Kontoret. Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet, menar att Sverige och dess invånare formats av sina kontor. Visst är det så idag: tänk bara på mängden kontorshus i Stockholm eller på all den tid vi tillbringar på kontoret.
Men kontoren har spelat en viktig roll för samhällsutvecklingen i nästan 400 år. De första kontoren uppstod på 1620-talet, i takt med att landet moderniserades under rikskansler Axel Oxenstierna. Cederström tecknar ett inträngande porträtt av Oxenstierna som kontorsman, där han beskrivs som en morgonpigg workaholic. På den tiden var ett kontor inget annat än ett ledigt rum i ett slott där man inhyste rikets byråkrater.
Det ökade behovet av tjänstemän under 1700-talet skapade social mobilitet och gav upphov till en ny samhällsklass: de uppåtsträvande kontoristerna. Till dessa hörde bland annat Carl Michael Bellman, som tog anställning på Riksbanken som 17-åring.
Under 1800- och 1900-talen ökade antalet kontor explosionsartat, och städerna fick de kontor vi använder än idag. Här ändrar boken plötsligt karaktär. Resten av boken är mindre historieskildring och handlar istället om de idéströmningar som format dagens kontor.
Det tidiga 1900-talet präglades av Taylorismen, importerad från USA, som förespråkade att bryta ned uppgifter i små, mätbara deluppgifter. Andra knep för att öka produktiviteten var justerbara stolar och lampor med en ljusstyrka mellan 80 och 100 lux för att minska trötthet. Öppna kontorslandskap infördes inte för att främja en god företagskultur, det skäl som ofta anfördes, utan främst för att spara plats.
En intressant röd tråd i boken är kvinnans roll på kontoret. Kvinnan gjorde sitt intåg på kontoret under 1860-talet. Även om kvinnorna oftast anställdes till lågavlönat rutinarbete fanns flera exempel på framgångsrika kvinnliga entreprenörer. Telefonisterna, kvinnorna som arbetade dagarna i ända med att koppla fram samtal, tillägnas ett helt delkapitel. Skissen av deras tillvaro, väl underbyggd med citat och statistik, är lika trovärdig som underhållande.
Det är också fascinerande att följa förändringarna i kontoristernas arbetsvillkor. Under 1600-talet, när arbetsdagen bestod av ett förmiddagspass mellan 6 och 12 och ett eftermiddagspass från 14 till 17, åt man middag runt 12. År 1861 genomfördes en reform som innebar att man istället arbetade 9 till 17:30 med en halvtimmes paus vid 12. I och med detta fick vi lunchen, och middagen intogs efter jobbet.
Men i mångt och mycket handlar Kontoret om kontorsbyggnaderna i landets affärscentrum, Stockholm. Man påminns om att många vackra, historiska byggnader i grund och botten är kontor – Centralpalatset vid Centralbron, Kungstornen på Kungsgatan och Trygghuset i korsningen Engelbrektsgatan-Birger Jarlsgatan är alla kontor.
Vi får också berättelserna – eller förklaringarna, om man så vill – bakom de mindre bildsköna kontoren, såsom Thulehuset på Sveavägen eller Hötorgsskraporna. Thulehuset, till exempel, hade helt och hållet planerats utifrån rationella principer: ritningarna baserades på mätningar av solljuset, personalens arbetstempo och scheman över hur dokumenten skulle förflyttas genom kontoret.
Som ni märker tar Cederström ett extremt brett grepp, och han gör ett väl avvägt materialurval. Det finns alltid en tydlig koppling till nutiden.
Cederström stannar år 2020 och ger en skarpsinnig analys av kontorets framtid. Om man kan utföra kontorsarbete på distans, vad är då poängen med kontor? Företagen försöker locka sina anställda till kontoret med gym, kaffe, luncher, och ändå står vissa kontorslokaler tomma.
På ett ställe i boken beskrivs kontoret som ett daghem för vuxna. Alla behöver gå någonstans om dagarna. Kanske är det därför Cederström ifrågasätter om vi någonsin kommer – eller vill – bli av med kontoren.
