Danska ML Buch vaggar den hänförda publiken på Stay Out West

Jag har tagit mig till konsertlokalen Skeppet på Stigberget, för att se den danska artisten och kompositör ML Buch. Enligt Way Out Wests hemsida låter hennes musik så här: “The raw material is generated through immersion in playing and assembling as a way of triggering random magic”. Jag använder det som måttstock för att det är något jag borde se, tillsammans med faktumet att jag faktiskt har en låt av henne sparad i en gammal spellista någonstans.

Det syns vilka som ska ta sig till Stay Out West-spelningen, fortsättningen på musikfestivalen i mindre klubbformat. Det är många killar med keps, tjejer med boots och wolfcuts, samt en och annan med rosa hår. Folk har virkade mössor och känns mer säkra på sig själva och sin smak än vad festivalbesökarna är i stort. 

Det är varmt och kvavt i lokalen som är mycket liten. Det luktar lite svett och är ganska trångt med folk. Plötsligt är äntrar en ML Buch iklädd svart skjorta och silverglittriga byxor den lilla scenen. Hon fångar publikens uppmärksamhet med hypotiserande toner som får havet av kepsar att jubla.

När hon tar ton svartnar ljuset och hon står ensam i en strålkastare, i ett moln av skingrande rök. Hon har keyboard, mikrofon, cymbal och en sjusträngad gitarr. I Feel Like Giving You Things är en bra första låt, som får publiken att svara glatt. Med en imponerande röst har hon publiken vaggandes med låten Pan over the hill. Därpå följer Fleshless hand med distinkta gitarrackord, som även den får lokalen att sjunga med. 

Trots längre instrumentala passager i ML Buchs musik blir man inte uttråkad. Tvärtom har hon publiken hänförd. När hon väl öppnar munnen skär hennes vokaler som en kniv genom något mjukt. Det är tillfredsställande och upphetsande på samma gång. Det finns något väldigt bokstavligt i hennes musik – texterna ger precis det som låttitlarna utlovar, både text- och stämningsmässigt. Ackorden låter som vindbyar i High speed calm air tonights drömska ljudlandskap. 

Men med artisten blundandes på scen förändras plötsligt ljuset. En bas som vibrerar ut i väggarna griper tag om Skeppet. ML Buch börjar röra sig medvetet och snyggt på scen till tonerna av Can’t Get Over You With You. Publiken vaggar i takt med det höjda tempot. 

ML Buch visar på passion och färdighet när hon knappar utmärkande rytmer på keyboarden. Allt känns noga uttänkt – hur musiken och ljussättningen går i symbios med hennes rörelsespråk och utstrålning på scen.

Konsertens höjdpunkt är den nästa sista låten, och hennes mest kända, I’m A Girl You Can Hold IRL. Hela publiken sjunger med och det känns nice, som en liten klubbspelning av någon riktigt bra. Sånt som man bara hör personer som varit med i gamet ett bra tag, och haft lyckosten att se bra artister på små klubbscener, att skryta om.

ML Buch serverar oss högkvalitativ sång till en stark, vibrerande bas som känns i hela kroppen. Vad kan gå fel? Det här är smakfullt, taktvänligt, sexigt och framförallt är det sjukt bra. Jag lämnar nöjt den varma lokalen efter konsertens slut och möter Göteborgsnatten.