Budskapet övertrumfar gestaltningen i Prima Facie
Försvarsadvokaten Tessa Ensler är van vid att vinna. I Prima Facie på Malmö stadsteater följer vi hennes framgångssaga som får ett avbrott då hon själv utsätts för ett sexuellt övergrepp och plötsligt hamnar på andra sidan.
I programmet till föreställningen lyfer regissören Natalie Ringler fram Gisèle Pelicots fall, då hon i tio års tid blev drogad och våldtagen av sin man och andra män. Hennes beslut att tala öppet om övergreppen mot henne väckte frågor om varför skammen så ofta hamnar hos offret snarare än förövaren. Det är också den kritik som genomsyrar Prima Facie, som återvänt till Malmö stadsteater i höst. Suzie Millers drama undersöker vad som händer när rättssystemet ställs mot den utsattas egen berättelse.
Inledningsvis får vi följa försvarsadvokaten Tessa Ensler, spelad av Arina Katchinskaia, som återberättar ett korsförhör med en kvinna som utsatts för sexuellt övergrepp. Under en intensiv utfrågning pressar Tessa kvinnan att ifrågasätta sitt eget händelseförlopp. Men snart är rollerna omkullkastade.
Som publik får vi ta del av den obehagliga verklighet som präglar rättsprocesser vid sexuella övergrepp. Kände ni varandra? Hade du druckit? Inledningsvis föraktar jag Tessa och hennes metod, men när hennes liv utanför jobbet träder fram förändras bilden. Bakom hennes arroganta liv som advokat finns en sympatisk människa som fått kämpa sig fram i livet. Pjäsen visar hur svårt det är att uppnå rättvisa i sexualbrottsfall när offrets trovärdighet är viktigare än övergreppen.
Pjäsens styrka ligger snarare i ambitionen att synliggöra strukturer och fördomar inom rättssystemets hantering av sexuella övergrepp än som ett dramatiskt genomarbetat verk. Själva dramat betraktat är både förutsägbart och formmässigt enkelt, men ger ett problematiserande perspektiv på rättsprocessen.
Skiftet skildrar Katchinskaia fenomenalt. Hon gestaltar först den självsäkra advokaten som vinner varje fall genom aggressivt spel. Sedan bryts hon gradvis ner när hon själv hamnar på andra sidan. När berättelsen blir alltmer känslosam förändras också hennes kroppsspråk och sinnesstämning. Den självsäkra attityden ersätts av en nedstämdhet som kulminerar i ångestattacker, där Tessa ifrågasätter både sig själv och sanningen i sin egen berättelse. Katchinskaia bär Tessas hela karaktär, och därigenom hela föreställningen.
Medan berättelsen tydligt pekar ut rättssystemets brister är det hennes gestaltning av Tessa som visar vad de faktiskt innebär för den enskilda människan. Berättelsen må vara förutsägbar, men Katchinskaia ger den tyngd som krävs för att budskapet känns lika angeläget på scen som utanför.
Prima Facie spelar på Malmö stadsteater till 19/12
