Brechts bilddagbok lär oss tolka krigsfotot
Bertolt Brechts Krigets ABC utkom 1955 i Östtyskland och skrevs redan på 40-talet, under Brechts exilår i Norden och USA. Nu ges den för första gången ut på svenska i översättning av Jörgen Gassilewski på OEI editör. Att poängtera bokens relevans känns nästan förmätet, men det är obehagligt att Krigets ABC ges ut samma vecka som det i riksmedier börjar diskuteras huruvida det som händer just nu, i framtiden kommer att betraktas som ett tredje världskrig, eller åtminstone gläntandet på.
Krigets ABC har en speciell form, med fyraradiga, ofta rimmade dikter under fotografier och tidningsurklipp från andra världskriget och snygg, svartvit formgivning. Narrativet är löst och krängande. Det börjar i Nazityskland och rör sig mot skyttegravarna, vidare till ett ockuperat Sicilien, till Churchill med maskingevär och Detroits affärskvarter, mellan makthavarnas beslutsfattande och folkets plågor. Montagetekniken används för att boken, som samarbetspartnern Ruth Berlau skriver i förordet från förstautgåvan ”vill lära ut konsten att läsa bilder”. Dikterna strävar mot bildernas bakomliggande sanningar. I sitt arbetsrum, berättar Berlau, hade Brecht klistrat upp meningen: SANNINGEN ÄR KONKRET.
I sina bästa stunder övertygar boken om det. Med i tidningsurklippen finns ibland artiklar eller längre bildtexter, bild 48 visar en kvinna med fasa i blicken och sin bebis i famnen. I bildtexten beskrivs det hur hennes man är en av de tusentals judar som drunknat på sjöodugliga fartyg. Den berättar om stränga flyktingkvotsregler som minner om det senaste årtiondets alla nyheter från Medelhavet och dikten under bilden går inte att värja sig mot: ”Det var helt nära kusten vi förliste / När nattens mörker bröts av morgonvy / De kommer, sa vi, om de bara visste. / För att de visste, visste inte vi.”
”Det är inte berättelsen om andra världskriget som en kamp mellan gott och ont, ingen döda-baby-Hitler-retorik som här möter läsaren, utan kriget som en global katastrof med bakomliggande ekonomiska motiv och territoriella anspråk”
En annan intressant tematik som träder fram är medieringen av kvinnan som ett sexobjekt att vinna, den duktiga soldatens stora pris. På ett foto syns en blond Hollywoodaktris med krigsordnar draperade över höfterna och djup urringning, på ett annat, en kvinna i badkläder på New Yorks tunnelbana som säljer frimärken till krigskassan, gubbarna omkring drar av frimärken från bikinin.
Krigets ABC kringgår den stora berättelsen om andra världskriget. Det är inte berättelsen om andra världskriget som en kamp mellan gott och ont, ingen döda-baby-Hitler-retorik som här möter läsaren, utan kriget som en global katastrof med bakomliggande ekonomiska motiv och territoriella anspråk. En amerikansk soldat står på en strand i Japan, ryggen mot kameran och pistol i handen. Framför honom är lik, utslagna, ihopböjda kroppar. Brecht skriver: ”En strand ska tvunget färgas röd av blodet / Den ägs av ingen, allra minst av dem. / De tvingades att döda, så löd ordet. / Nåväl, nåväl. Men frågan är: av vem?”
Flera dikter återkommer till temat om kriget som en generell ondska. Det handlar om internationell solidaritet, Brechts sympatier ligger hos folket, medan makthavare på alla sidor, både axelmakterna och de allierade, Hitler och Churchill fördöms och blir till satir. På bild 38 syns Churchill med cigarr i munnen, maskingevär under armen och cylinderhatt. En dikt skildrar en fattig italiensk bonde på en torr åker, han säger: ”Ack, våra herrar har just sig förmerat. / Här på vår åker, uttorkad och stenig / Tre skilda härar stridande kamperat. / Endast mot oss är man nu riktigt enig.”.
Brecht var marxist och flydde själv från nazisterna under tiden då boken skrevs, en kontext som kanske gör dikternas kritiska och pacifistiska hållning än mer intressant. Länge refuserades den på grund av detta, och vissa dikter som här finns med ströks ur den östtyska förstautgåvan. Återkommande benämns människorna, tyska och ryska soldater, amerikaner och japaner genom familjemetaforik, de är bröder, fäder och söner. Ändå är tonen alltid kylig, Brechts förfrämligande estetik starkt närvarande och ibland tröttsam i sin kylighet. Kanske har det tröttsamma också med den mycket enhetliga formen att göra, fyraradingarna på det ibland något styltiga språket genom hela samlingen. När det inte funkar påminner det om en plakatpolitisk Jan Stenmark. Ändå är det här en unik bok, intressant både som historiskt dokument och i de stunder då den lyckas riktigt bra, och jag lär mig läsa bilder.
