Terapeuten – Alex Michaelides
Få litterära genrer är väl så grundande för den moderna dramatiken som den grekiska tragedin. Oavsett om du har eller inte har läst någon av dem så vet du säkerligen vad som kännetecknar en. Och du vet garanterat hur en tragedi slutar. Med det sagt, så är en tragedi sällan förutsägbar; tvärtom finns det tusen vägar att vandra innan slutet är ett faktum. Detta blir gruppterapeuten Mariana onekligen medveten om när hon tar sig an sin systerdotter Zoe efter att hennes väninna hittats knivhuggen i närheten av campus. Zoe var den sista som pratade med offret, tror hon i alla fall. Tills ytterligare en ung kvinna hittas död. Plötsligt blir Marianas roll i det hela än mer diffus: Varför är hon egentligen där? Är hon där som anhörig eller terapeut? Som passiv åhörare eller hjälte? Som Agamemnon eller Antigone?
Mariana har en minst sagt tragisk kärlekshistoria i bagaget. Hennes fästman Sebastian drunknade under en resa till Naxos och sedan dess har Marianas relationsliv bestått av de hon knyter med sina patienter i gruppterapin hon bedriver. När hennes systerdotter en dag kontaktar henne tvekar hon inte en sekund på att åka dit och ta sig an sin släkting, men visiten blir mycket längre än hon först trott. Edward Fosca, Zoes professor i grekisk dramatik, blir snart inblandad i Marianas vistelse – på fler sätt än ett. Inte bara är han karismatisk och obehagligt påträngande, han är också den perfekta mördaren. Men det verkar inte vara någon annan som tycker det, bara Mariana. Hon tvingas ensam utforska stigarna för att hitta fram till sanningen. För så är det ofta med tragedier, att man inte kan se sanningen förrän i slutet – och vem vet om det är för sent då.
Alex Michaelides debuterade med den psykologiska thrillern Den tysta patienten (2020), vilken låg på New York bestseller-lista i över ett års tid. Terapeuten (svensk översättning av Sabina Söderlund) är hans andra bok, en fristående uppföljare med fler än en blinkning till sin föregångare. Mariana, även hon utbildad terapeut likt berättaren Theo i debutboken, stöter på Theo och hans arbetsplats, som är mycket framträdande i boken om honom, flera gånger genom berättelsen. På ett reellt plan tillför karaktären endast en del till synes lösryckta svar på Marianas analyser, men de som har läst författarens tidigare verk vet att Michaelides planterar ledtrådar undermedvetet i oss.
För ledtrådar finns det gott om i Terapeuten, inte minst de som förnimmer kopplingar till just den grekiska tragedin. Utöver de mer direkta referenserna till Euripides och Agamemnon, finner vi även ikoner som budbäraren, offret, hjälten och antihjälten. Profetior, föraningar och dödsdomar delar scen med maktspel och relationstvister. Brev skrivs och öppnas, synen på bildning är helig. Bitvis känns det malplacerat, som att delar av händelseförloppet knappast hör hemma i tidsramen berättelsen verkar inom. Men Michaelides gestaltar även det moderna: nya terapiformer och högteknologiska sätt att kommunicera som påvisar ett direkt nu. Och tematiken är nog näst intill odödlig: Vad utgör en mördare? Ja, det spekulerade redan de gamla grekerna i.
Terapeuten är en spännande bladvändare, med lika direkt språk som rappt händelseförlopp. Möjligtvis hade läsaren önskat mer djup bland de knappa 300 sidorna, något som lät Mariana och Zoe tala för sig själva, utan de klassiska motiven. Men kanske får vi lära oss mer om dem i Michaelides kommande böcker, precis som med Theo.
