Själakrossaren – Sebastian Fitzek
En professor sitter med sex studenter i ett gammalt, vinddraget hus. Han har satt upp en lapp om deltagande i ett psykologiskt experiment på svarta tavlan på universitetet och detta är de personer som frivilligt anmält sig. Så frivilligt man kan tacka ja till något när man är i behov av pengar, givetvis. Efter att ha förklarat det kommande skeendet för dem reser sig fyra upp och går. Två stannar kvar, kanske för att de inte kan tacka nej till det utlovade arvodet, kanske för att de är uppriktigt tagna av vad de nu kommer få vara med om – vars premisser är lika gåtfulla som patientakten de nu har framför sig på bordet.
Reglerna är till synes enkla: de ska läsa patientakten i sin helhet, sedan är de fria att gå. Petitesserna får de veta längs vägen, säger professorn. Det är inget farligt, säger professorn, när de skriver under medgivandeförklaringarna. Nu börjar experimentet.
Själakrossaren utsätter inte sina offer för fysisk tortyr, han försätter dem i ett komaliknande tillstånd vilket de själva inte kan väcka sig ur. I handen på offren finns en liten lapp med kryptiska ord och meningar – gåtor.
Casper vet inte vem han är. Han vaknade upp efter en bilolycka för tio dagar sedan och bor nu på en psykiatrisk klinik utanför Berlin. Minnesfragment av ett liv som varit studsar framför näthinnan på honom, men han lyckas inte få tag i dem för att placera i rätt fack.
Plötsligt drar en snöstorm in över landet. Det blir upptakten till en rad olyckor, sammanträffanden, som ska komma att förändra Caspers liv. Plötsligt är han inlåst med mannen de kallar för Själakrossaren, och måste lägga pusslet för att kunna rädda sig själv och de andra intagna.
Sebastian Fitzek är en av Tysklands främsta författare gällande spänningsromaner och psykologiska thrillers. Flera av hans verk har filmatiserats, något som verkligen inte förvånar när man läser Själakrossaren. Den är oerhört rapp, både i händelseförlopp och i struktur, och tar med läsaren mellan tydliga sceniska kontexter som är lätta att visualisera – ett gammalt bibliotek, en psykiatrisk klinik, en källare med kanyler och patientjournaler, ett Berlin i snökaos. Dessutom är språket bildligt tillvänt med onomatopoetiska ord och retoriska frågor. Det bidrar till en rafflande läsning som med fördel läses i ett svep – inte minst för att greppa storyn i storyn där professorn uppmanar försökspersonerna att vara uppmärksamma på vad de läser så att ingenting går dem förbi. Ändå blir dem, liksom vi, fullständigt förda bakom ljuset – på ett fruktansvärt och härligt sätt. Det finns nämligen ytterligare en story i storyn i storyn där Caspars patientakt skrivits om till en thriller. Detta lämnar en med frågan: vad är egentligen sant? Vem kan vi lita på när både Casper, professorn och författaren tycks vilja lura oss – samtidigt som de uppmanar oss till att lösa gåtan.
Själakrossaren är en skrämmande thriller som på samma gång attackerar som smyger sig på en. Den är spännande, brutal och blodig samtidigt som den är hemlighetsfull och gömmer fler än en gåta – vem den skyldige är, är inte den största frågan i detta mysterium. Istället riktas frågorna inåt. Vem är du när du utsätts för fara? Vem är du när du inte längre minns? Vem är du när du inte kan försvara dig, utan långsamt sjunker in i ditt innersta mörka?
