Liv Strömquists astrologi – Liv Strömquist
Jag blev ägd av Liv Strömquist.
Inom loppet av en timme genomgår jag vad som inte kan liknas vid annat än en fulländad sorgeprocess. Chock, frustration, ältande, klump i magen, acceptans. Slutligen självdistans. Verkligen slutligen; Bokfan hade mig runt sitt lillfinger och till en början var jag bara kränkt.
Strömquist dedikerar ett kapitel till vardera stjärntecken. Och först på tur är jag. Väduren – zodiakens grottmänniska (taaack). Enligt henne har jag och alla andra midsommarligg commitment issues och återkommande identitetskriser. Vi tröttnar på tillvaron och vill fly. “Fruktansvärt hög energinivå”, “Dominant”, “Asförbannad”, “Grillar”, “Driver igenom sin vilja till vilket pris som helst” och epitetet jag höjer ögonbrynen åt: “Polyamorös”.
Vad som vanligtvis kännetecknar horoskop är vaghet. Skulle du mot förmodan avvika från dina födelsedagsgrannar kan det motiveras med att ditt måntecken eller ascendent ligger i ett annat hus. Annars kan du säkert hitta ytterligare en beskrivning på någon annan hemsida bara. Alla ska relatera. Men vem fan är polyamorös? Strömquist avviker från astrologi-kutym och slutar sejfa för komisk effekt.
Själv stoltserar Strömqvist med självdistansen hon fråntar mig
Själv stoltserar Strömqvist med självdistansen hon fråntar mig. I ett panelsamtal under bokmässan hisspitchar hon astrologi som “en lek där grundpremissen är att alla vet att det man håller på med är fucked up.” Det är underhållande att se Strömqvist försöka vidmakthålla två målgrupper.
Å ena sidan vallfärdar unga tjejer för ett ex av boken. Å andra sidan värdigheten. “Jag är faktiskt emot astrologi. Även fast jag har skrivit en bok om det. Men det har jag slutat med” säger hon senare i panelsamtalet. I Stormens Utveckling, podden hon medverkar i tillsammans med Ola Söderholm och Jonatan Unge drar hon ned Adorno i det hela och gör ett försök att motivera sin satir med psykologi och sensmoral. Hur kvinnor lättare faller för astrologi än män och hur hokus pokus-facit fungerar ångestdämpande. Avsnittet är låst, Adorno sparas till finrummet och poddens äldre, gissningsvis mer mansdominerade, målgrupp. Kanske vill Strömqvist hävda sin värdighet först när fattiga student-tjejer inte hör.
Så varför kittlar det? Om ingen tror på stjärntecken det vill säga. Det är samma princip som i mellanstadiet när man hängde på hemsidor vars enda syfte var att räkna kompatibilitet baserat på bokstäver i namnen. Fick man inte tillräckligt hög matchning lade man ogenerat till ett efternamn – kanske till och med mellannamn – till dess att procenten tillfredsställde den bild man själv redan hade. Och hur många gånger har vi inte laddat om Instagram-filter till dess att de visar första bokstaven i namnet på den vi är förälskad i?
Hon har diagnostiserat mig med Havanna Mamma och jag har inget att säga till om
Läsaren blir utsatt för en intervention. Genom referenser, kändisar, sagor och anekdoter betar boken ut vem du – eller vem du nu har i åtanke när du läser – egentligen är. Så pass mycket aktning har läsaren för författaren. Och det är också här det skär dig. Trots att astrologi är daterat är tonen pennalistisk. Just för att Strömquist i alla andra rum har något intressant att säga lyssnar man, och förvirringen blir total när det läsaren möts av, ingenting.
Motsätter jag mig Strömquists personporträtt av mig som illvilligt kreatur med blonda horn och klackar är jag lättkränkt, utan självdistans och i förnekelse. Hon har diagnostiserat mig med Havanna Mamma och jag har inget att säga till om.
Vi söker inte information, utan konfirmation. Helt i linje med målgruppens efterfråga knyter Strömquist ihop säcken med kapitlet “Vem ska egentligen vara ihop med vem”. Jag bläddrar förbi någon berättelse om ett par som tror de ser ett ufo och får psykos fram till det som angår mig. Strömquist menar att Eld och Luft tydligen är en bra kombo. Jag får sota för min iver och bläddrar tillbaka till lathunden över vilka stjärntecken som ingår i vilket element. Och mycket riktigt; Väduren är eld, våg är luft.
Strömquist verkar vilja dokumentera samtiden – och sin största guilty pleasure
När jag inte kan relatera är boken medioker. Pinsam. Men när Strömquist skriver något som stämmer in och i stället intygar vad jag redan tycker är det plötsligt en toppenbok! Ägd. Godtroget har jag försökt ge Liv Strömquists astrologi ett dolt budskap. Typ hur problematiskt det är med “man hör det man vill höra”; som om hennes bok om astrologi skulle göra anspråk på filterbubblor eller politisk mani. Men ja, jo, fast nej. Strömquist verkar vilja dokumentera samtiden – och sin största guilty pleasure.*
*Oxar, tvillingar, kräftor, lejon, jungfrur, vågar, skorpioner, skyttar, stenbockar, vattumän, och fiskar: Jag förstår att ni tagit er genom stycke efter stycke i hopp om att jag ska röja just ert stjärntecken. Jag lämnar er nyfikna, sorry!
