Kvinna sedd bakifrån – Jesper Wung-Sung
Jag måste prata med mina föräldrar, säger hon.
Jag har pratat med din far, svarar Vilhelm.
För Ida känns det istället som om hon aldrig har pratat med någon om något viktigt överhuvudtaget.
Danmark, 1891. Idas bror Peter tar med sig en kamrat hem en kväll. Han heter Vilhelm och Peter kallar honom för Geniet. Han verkar inte vara den enda som kallar honom det. Faktum är att många känner till Vilhelms genialitet, som ambitiös och lovande konstnär. Vilhelms mamma gör klippböcker om honom, med tidningsurklipp och recensioner.
Idas mamma är galen av sorg efter förlusten av Idas äldre bror, hon ska senare diagnostiseras som melankolisk. Hon säger att Ida är dum, att hon aldrig kommer åstadkomma något. När Vilhelm ber om Idas hand, efter något knappt dygns bekantskap, är det knappast en fråga om vems hem de ska bida sin tid i.
Ida lämnar sina föräldrar och far till Vilhelm i Köpenhamn där de gifter sig, detta trots Vilhelms mammas protester. Nu ska de bli lyckliga, skapa ett liv tillsammans – resa mycket! Och det gör de också, reser mycket: till Paris, Italien och alla möjliga platser. Den enda premissen är att Vilhelm ska få måla. Han målar Ida. I timmar står hon tyst och stel framför honom och väntar. Nästan som en möbel. Nästan som om hon bara finns på duken, och inte på riktigt.
Kvinna sedd bakifrån är ett porträtt, i dubbel bemärkelse, av den danska konstnären Vilhelm Hammershøi – vars illustrationer omsluter boken – och Ida Hammershøi, protagonisten i berättelsen, vars ansikte pryder bokens alla målningar. Boken är även en historisk gestaltning av såväl synen på konst som äktenskap som maktdiskursen mellan man och hustru under sent 1800- och tidigt 1900-tal.
Ida och Vilhelm lär knappt känna varandra innan de förlovar sig, vilket leder till att Ida inledningsvis endast känner Vilhelm genom alla andras blickar – den lovande konstnären. Det verkar passa dem båda bra: Vilhelm vet precis vem han är, och Ida vet vem hon inte vill vara. Rädslan i att bli som modern driver Ida på flykt från det som en gång varit hennes verklighet, hemstaden, men också bort från sin egen vilja och sitt eget psyke. Hon tillåter sig knappt att ens fundera över barn, då hon själv inte kan förmå att se sig som en passande mor. Men rädslan för modern ersätts snart av annat. Rädslan för att inte få plats i sitt eget liv. Hon kommer på sagor, fiktiva scenarion och rena lögner för att förstå sin egen livssituation. För Vilhelm bara målar och målar och trots att han inkluderar henne i sina alster så ser han henne inte. Trots det är han aldrig nöjd.
Det finns alltid en ny interiör, en ny skala att ta fasta på. Ida fantiserar ihop att han har älskarinnor, att han skrattar åt henne bakom hennes rygg; för att försöka förstå varför det aldrig duger, varför hon aldrig duger. I tysthet står hon stilla framför honom och hoppas, hoppas, hoppas att den här tavlan ska bli meningsfull – för någon av dem. Istället går hon djupare och djupare in i sitt eget psyke, förhåller sig till livet som ett vackert motiv.
Samtidigt går hon i armkrok med honom på hans utställningar och nickar när folk kommenterar hans storhet. Trots det är han aldrig nöjd. Kanske är Vilhelm lika vilsen i vem han är som Ida? Vissa letar berömmelse, ära, en målbild och vissa letar endast efter sig själv. Är något mindre destruktivt än det andra? Möjligtvis att den ena kallas för passionerad konstnär och den andra kallas för … melankolisk?
Kvinna sedd bakifrån är skriven av Jesper Wung-Sung, en av Danmarks mest etablerade författare, och romanen är den första av hans verk som översatts till svenska (av Ninni Holmqvist). Boken är en pricksäker och dyster kärleksroman, med en psykologisk insikt som skrämmer och relaterar. Den bär på en mångbottnad fråga, som än idag är fullt lika aktuell att diskutera: Är du beredd att försaka din egen dröm för kärleken?
Att bli sedd bakifrån är att vara lika agenslös som att bli avbildad framifrån. Oavsett vilket så är man en avbild av sig själv, inte hel. Skillnaden landar hos den som betraktar, målar man någon bakifrån behöver man inte möta ansiktet med dess känslor och verklighet. Man kan skapa motivet på tryggt avstånd och välja att inte se.
