En handfull vind – Negar Naseh
”Ja, men om det var allt så vill jag hälsa er med ett Khayyam citat, er egen poet, som sa att man skulle möta döden med en handfull vind och ett glas vin i andra handen, tror jag.”
Året är 1978 och på en balkong i Teheran sitter Minou tillsammans med sonen Nima. Gröna växter fyller balkongen som Nima varsamt ser efter med hjälp av hans mamma. Nedanför balkongen hörs ljud från revolutionen. De första dagarna av september 1978 hörs skrik och våldsamheter från gatan. Minou kan inte låta bli att gå ut på balkongen och titta ner på människorna. Med tiden vågar hon även ta in deras ansikten och vågar känna en samhörighet med dem.
En handfull vind skriven av Negar Naseh handlar om Minou som väntar sitt andra barn tillsammans med sin make Hassan som befinner sig i Sverige. De planerar sin utvandring från Iran och när Minou ser på Nima fylls hon av känslan att de kommer flytta när som helst. Revolutionen i Iran har börjat och oroligheterna växer för varje dag som går. I samband med att revolutionen accelererar så gör Minous graviditet detsamma och när det verkar som att shahen har blivit besegrad bestämmer hon sig för att föda i Iran. Hassan är svår att övertala, men hon förklarar att det säkert kommer bli lugnare nu när revolutionen är ”över”.
Förutom Nima och balkongens växter har Minou sällskap av Vandad. Hans föräldrar bor i lägenheten bredvid och han nästan bjuder in sig själv i deras liv, något som Minou inte har något emot. Med tiden trivs hon mer och mer i sällskapet av sin nya vän. Genom Vandad blir hon även presenterad för Akram. De båda är med i samma politiska grupp och deras relation förblir ett mysterium för Minou, tills Akram avslöjar en dag att hon är gravid med Vandads barn. Då har Vandad redan blivit fängslad, precis som många andra politiskt aktiva människor i Iran. Så Minou ber Akram att flytta in. Efter att Minou föder sitt andra barn Narges, dröjer det inte länge förrän Minou tillsammans med sina barn reser till Sverige. En historia avslutas, men en annan börjar.
När läsarna kommer till andra delen av boken befinner sig berättelsen i Panama där vi möts av den störtade shahen. Vi möts av en nedbruten och trött man som i hemlighet kämpar med en sjukdom som spridit sig i kroppen. Tillsammans med sin familj har de flytt till Panama och tillvaron är spänd. Han förbereder sig tillsammans med den brittiske journalisten David Frost, inför vad som kommer att bli hans sista intervju. Cancern som redan ett år tidigare borde ha behandlats, sprider sig alltmer och det blir bara svårare för honom att dölja sjukdomen för omvärlden. Men det är inte bara sjukdomen som tynger honom. Han ogillar Panama starkt och han är orolig att detta är platsen han kommer dö på, men hans fru Farah ber honom att inte oroa sig. De kommer inte fastna i Panama.
”Det måste bli Egypten nu,” säger Farah när dörren stängs efter dem. ”Jag tror inte vi klarar oss annars”.
Han tar hennes hand i sin och klappar henne förstrött.
All den tröst han inte kan ge henne.
Boken är uppdelad i olika delar och ger oss en inblick i shahens, Minous och Nimas liv. Läsarna får följa shahens sista tid, men även Minous familj nya liv i Sverige, decennier efter deras ankomst. Ett avslut och en början. Det är ett upprepande tema i boken, då berättelsen består av flera avslut och början. Barn som föds, medan andra som redan levt sitt liv anländer till sin sista dag. En representation av livet i sig. Vad karaktärerna har gemensamt och den kärnpunkt som de alltid kommer tillbaka till är reflektionerna kring hemlandet som de alla en gång lämnat. Minnena som blev kvar eller de som blev undangömda i deras undermedvetna. Saknaden av det som kunde ha varit, men aldrig blev. Ett liv som de aldrig kan åka tillbaka till. Precis som berättelsen i sig har flera avslut och början, så har även deras hemland det. Ett hemland som även den har haft flera liv.
Negar Naseh har lyckats fånga en berättelse som går rakt in i hjärtat på läsaren. Boken är vackert skriven då den delvis har inslag av det persiska språket som får läsarna att komma karaktärerna ännu närmare, vare sig om man kan språket eller inte. Naseh har genom berättelsens gång gestaltat den sorg och ovetskap som uppstår när en människa behöver lämna ett land som de älskar så djupt. Upprepade gånger under boken kunde jag inte låta bli att känna ett sting i hjärtat, både av sorg och ömhet. Men den starkaste närvaron i boken är såklart kärleken. Kärleken och hoppet som fortfarande finns trots åren som gått. Den starka kärleken till familjen och ömheten för vännerna som blir drivkraften för alla karaktärer vi möter genom boken. För trots allt finns det fortfarande hopp eller en önskan hos karaktärerna att de en dag kan återvända till ett land som en gång varit deras.
