Den siste vite mannen – Mohsin Hamid
En dag vaknar Anders, en vit man, och upptäcker att han har blivit brun. Han har bytt hudfärg, bara så där. Först tror han att någon annan ligger bredvid honom i sängen. Den bruna huden kan omöjligt vara hans. Men det är verkligen Anders. I ett försök att hålla sig lugn går han långsamt till badrummet för att betrakta sig själv. Han vill inte springa till badrummet, så med sakta steg går han dit. Som om han vill bevisa för sig själv att han har kontroll. Väl framme vid spegeln betraktar han sitt nya ansikte. Det är Anders, men samtidigt så är det någon annan. Alla möjliga känslor väcks inom honom. En vrede han aldrig känt förut.
Efter att ha nitat spegeln och den bruna mannens reflektion med knytnäven försöker Anders sansa sig. I köket med en smörgås i handen försöker han intala, eller rättare sagt övertyga sig själv om att allt kommer ordna sig. Men han vill inte visa sig ute. Det går bara inte. När han väl är tvungen att ta sig ut har han en huvtröja och ser till att hålla händerna i fickan så att den bruna huden inte syns. Ibland ser han en bekant, men som inte längre känner igen honom. Vad som är ännu jobbigare är känslan av att bli igenkänd av någon mörk som han inte känner. Ögonkontakten. Varken en positiv eller negativ blick från de okända människorna. Bara en blick. En blick som Anders snabbt tittar bort ifrån.
Snart upptäcker Anders att han inte är den enda som har omvandlats. På nyheterna informeras det om hur allt fler förändras och på nätet diskuteras det om ett eventuellt botemedel. Stadens puls ökar och panik bryter ut. Militära insatsstyrkor kallas in, det är uppror. Anders hör om de som blir utkastade från sina hem, och han själv får ett besök av militären som uppmanar honom att gå sin väg. Det bästa vore om Anders inte är kvar när de kommer tillbaka menar männen. Anders kan inte låta bli att känna en viss avundsjuka mot militären, bara lite grann. Hade han själv varit en av dem om han fortfarande hade varit vit?
Den siste vite mannen av Mohsin Hamid är en roman som porträtterar dagens slitningar i det polariserade samhället vi lever i. Hamid har en skarp skrivstil som är lättläst, men mångsidig. Jag blev tagen, illa berörd och känslosam, samtidigt som jag ville skratta rakt ut åt vissa delar som jag nästintill fann satirliknande. En berättelse om vita människor som byter hudfärg är inte något man läser om varje dag. Djupare in i boken när allt fler omvandlas, skickas militärstyrkan ut och befolkningen är gripen av panik. Skulle den här paniken verkligen kunna ske på riktigt? Jag stoppar mig själv i min egen tanke och tänker ja. Ja, det tror jag.
I samband med boksläppet beskriver Hamid att berättelsen är inspirerad av hur han efter 9/11 plötsligt blev medveten om sina egna privilegier. Eller rättare sagt, de privilegier som han helt plötsligt hade förlorat. Hamid som en brun man med ett muslimskt namn hade ändå gynnats av vissa normer under en lång tidsperiod, men märkte en stor förändring efter 9/11. Han blev sårad, men insikten av att själv ha haft en medverkan i ett orättvist system var värre.
Den siste mannen är en underhållande läsning som fångar upp läsarna i en absurd men lärorik berättelse. Huvudkaraktären Anders är textbook material på en person som både du och jag känner, helt ovetandes om sina förmåner och om medmänniskorna runt omkring. Det är inte förrän efter omvandlingen, när dessa förmåner tas ifrån honom, som han lyfter upp blicken. Hamid har lyckats skriva en bok om rasism och privilegier utan att ens nämna dessa ord, i stället är det inskrivet mellan raderna, alltid närvarande under handlingen. Boken är en utmaning för läsaren då den innehåller en underliggande fråga som de flesta vill undvika. Hur medvetna är vi egentligen om våra egna privilegier?
Den siste vite mannen är en bok på cirka 158 sidor om en av samtidens stora problem som på allra bästa sätt gjorts om till en simpel berättelse om en man som helt plötsligt inte längre var vit.
