Bokmässan bevisar: framtidens litteratur behöver ingen kanon
Gabriel V. Rindborg vandrar genom litteraturskogen och funderar på vilka utmaningarna en statisk litteraturkanon står inför.
Kulturminister Parisa Liljestrand gick senast ut i SVT:s 30 Minuter och försvarade konkretiseringen av en officiell kanon genom att efterlikna den till en “…karta. Ett erbjudande som möjliggör för människor som vill känna en trygghet i att våga kliva in i utrymmen som kanske tidigare har känts stängda eller inte tillgängliga.” Att beskriva den som en karta gör det lätt att försköna dess verkliga syfte: att avgränsa och definiera. Men vem får bestämma vilka områden som ritas in på kartan och vilka som lämnas utanför? Det blir ett sätt att dölja paternalismen i en till synes oskyldig gest. För partier som ofta presenterar sig själva som frihetskämpar mot statlig paternalism är en officiell karta över en självständig samhällsdel otroligt förmyndarstatligt. Hur de än vrider och vänder på sina svar är det inte klart vem som ger dem eller en klick experter auktoritet att asfaltera vägar genom kulturskogen. Det vore lite som att Bokmässan skulle välja ut en handfull montrar bland det stora monterhavet och påstå att dessa var det som besökare borde prioritera. Fantastiskt för dem som blir utvalda. Mindre kul för de andra.
På Bokmässan 2024 hölls ett panelsamtal med Donia Saleh, Cecilia Düringer, Elis Monteverde Burrau, och Ebba Witt-Brattström om just en litterär kulturkanon. Jag kanske borde ha varit där, men det kändes mer anti-kanon att förkasta det finlitterära etablissemanget och gå på en science fiction panel med några av de allra största namnen just nu, bland andra Peter F. Hamilton och Alastair Reynolds. Rummet var välbesökt men inte fullsatt. Vid flera tillfällen beklagade sig panelmedlemmarna för snobberiet mot science fiction trots genrens stora möjligheter och kända namn. Vilka science fiction verk skulle komma med i en svensk kulturkanon? Kallocain? Panelen påpekade själva att Dystopin är nästintill separerad ur science fiction och därav har ett finare anseende – The Handmaid’s Tale fick det första Arthur C. Clarke priset 1986 trots att den snarare är mer renodlad dystopi än science fiction. Om science fiction har svårt att tas på allvar, tänk då på alla andra genrer.
”I min egen rebelliska vandring genom litteraturskogen visade sig ingen bland de andra panellisterna ge mig argument för en kanon heller”
Därnäst hölls en BookTok panel med Ayman Chaudhary, Jack Edwards, Jasmine Darban led av Matilda Westermark. För de ofrälsta är Ayman och Jack bland världens, och Jasmine, Sveriges största Bookfluencers (online personligheter vars fokus är att prata om böcker). Salen var mycket större än någon annan, och de flesta i publiken var tjejer i tonåren. När Jack kom upp på scen jublades det till rejält. Det talades mycket om fördomarna mot Booktok. Det fanns ingen motstridig åsikt, kanske för att de hade rätt. Många dömmer Booktokböckerna som om de vore en monolit. Men även om romantasy har dominerat är böckerna lika mångfaldiga som klassikergenren eller tidigare bästsäljarlistor. Exempelvis har Dostojevskijs Vita nätter nyligen toppat Booktoklistorna. #BookTok är bara en ny benämning på ett etablerat fenomen. Att det är mestadels tonårstjejer som läser dessa böcker förklarar antagligen varför en äldre generation föraktar det. Jag har själv hört män jag med säkerhet vet inte har läst en bok sedan de gick ut gymnasiet beslutsamt beklaga sig om “skiten unga tjejer läser”. Lite kulturkanon över det hela. Booktok tvingar oss att ompröva vad som anses värdefullt – och det är just den typen av utmaning en statisk kanon har svårt att hantera.
Från en kollega hörde jag att panelen med Witt-Brattström var förutsägbart. Ingen var för en statisk kanon. I min egen rebelliska vandring genom litteraturskogen visade sig ingen bland de andra panellisterna ge mig argument för en kanon heller. Om något slösas kultursveriges tid med att prata om kanon istället för att prata om saker som faktiskt gör skillnad: pengar. Läses det inte tillräckligt? Investera i skolbibliotek, diskutera Booktok i skolan, lyft fram sci-fi, få alla engagerade. Det blir kul att läsa när det är kul att läsa. I stället för att forma en karta som begränsar landskapet borde vi låta litteraturen växa fritt, utan att styras av politiska intentioner. Alla ska själva känna modet att kunna vandra fritt.
