Mitt under Super Bowl-finalen i början på februari satte Beyoncé internet i brand när hon under en reklampaus avslöjade att den andra av hennes tre mytomspunna akter var på väg. Ryktena om ett countryinspirerat album bekräftades och singlarna TEXAS HOLD ‘EM och 16 CARRIAGES släpptes. Men efter att albumomslaget avslöjades och hon avslutade captionen med “This ain’t a Country album. This is a ‘Beyoncé’ album” har fans spänt gått i blindo utan några som helst aningar om vad som komma skulle. Tills nu.
Beyoncé öppnar svängdörrarna till en 78 minuter lång countryinspirerad upplevelse, för som hon förvarnade är det här projektet större än något som kan begränsas till endast ett begrepp. Efter en psykedelisk inledning med AMERIICAN REQUIEM får vi mer konventionell country under de första spåren av albumet COWBOY CARTER. Countrylegenden Willie Nelson introducerar “KNTRY Radio Texas” och tar oss till en fiktiv radiostation innan hiten TEXAS HOLD ‘EM drar igång. Insikten om att singeln är den överlägset mest lättillgängliga låten på albumet är skrattretande, Beyoncé vet vad hon gör – lurar in oss i en falsk trygghet.
På BODYGUARD får vi ett första, om än försiktigt, smakprov på expansionen av countrysoundet som man nästan förväntar sig av ett 27 spår långt album, innan JOLENE påas av självaste Dolly Parton. Om Dolly Partons original var desperat, benådande och vädjande är Beyoncés version mer konfrontativ, självsäker och framförd ur det narrativ vi är vana att höra från henne. Med omskrivna rader och en tillagd brygga gör hon låten till sin egen, och det är väl exakt det man hoppas på med en cover, även om det hade varit älskvärt att få höra Beyoncé uttrycka den skörhet som originalet besitter.
Därefter följer DAUGHTER – albumets kanske bästa lugna spår och en reflektion över hennes temperament och likheter med sin far. I inledningen av SPAGHETTII hintar Linda Martell om att vi snart kommer få höra ännu mer genrebändande – vilket visar sig vara rättfärdigat när ett hiphopbeat drar igång och Beyoncé börjar rappa. Här väntar man sig ett soniskt skifte, men istället följer ytterligare några countryballader med Willie Jones, Miley Cyrus och Post Malone, där LEVII’S JEANS med den sistnämnda artisten sticker ut och vars lunkande tempo och basslinga påminner om klassikern Your Man med Josh Turner.
Det vackra mellanspelet FLAMENCO utgör lugnet före stormen, för hädanefter slängs vi mellan influenser och genrer. Sprudlande YA YA som påminner om Tina Turner, DESERT EAGLE som håller intresset uppe enbart med hjälp av stämmor och en groovy elbas och RIIVERDANCE som smattrar på med en lättsam gitarrslinga och den memevänliga raden “Bounce on that shit, dance / Bounce on that shit, no hands”. I kontrast till detta är II HANDS II HEAVEN albumets minst countryinfluerade spår och låter som något Frank Ocean hade kunnat släppa. Låten är otroligt vacker och knyter an textmässigt till resten av albumet, men blir som en parentes till det klimax som albumet avslutar i.
På ett sätt är det en skam att TYRANT kommer så sent på albumet; Det är nästan som att Beyoncé belönar de som tagit sig hela vägen till slutet av COWBOY CARTER. En hypnotisk fiolslinga ackompanjerar ett minimalistiskt men tungt beat och ett otroligt körarrangemang. Precis som i slutet av förra albumet RENAISSANCE (och kanske en hint om att de tre akterna faktiskt är paralleller till varandra som fansen spekulerar om) får vi ett eklektiskt medley med HONEY som gemensam nämnare, denna gången SWEET ★ HONEY ★ BUCKIN’. Här varvas jersey club med gitarrer, R&B och galopperande hästskor. En nästan skrattretande mix, men såklart så får Beyoncé den att funka. AMEN avslutar det 27 spår långa albumet genom att knyta tillbaka till inledningen i en bön om att begrava de förlegade idéerna om vad Amerika – och således country – är.
COWBOY CARTER är en riktig homerun för dem som tvivlade på att Beyoncé kan anamma och expandera countrygenren till något eget. Det finns ett antal stillsamma stunder som egentligen inte tillför något till den mästerliga helheten – men samtidigt är det en ynnest att få bevittna Beyoncé återigen överträffa den ribba som hon själv sätter så högt.
