KULT
Musik
Intervjuer
Listor
Liverecensioner
Recensioner
Litteratur
Intervjuer
Listor
Noveller
Poesi
Recensioner
Opinion
Insändare
Satir
Film
Intervjuer
Listor
Recensioner
Konst
Fotografi
Illustrationer
Intervjuer
Teater
Intervjuer
Recensioner
Annonsering
Redaktion
Om Oss
KULT
KULT

KULT är ett fullständigt obundet, ofiltrerat och oförstörbart nätmagasin. Vi publicerar texter om kultur, konst och allt annat som gör livet värt att leva.

Om ossRedaktionAnnonsering

Vill du skicka en insändare till KULT? Mejla oss på insandare@kultmagasin.se

Vill du komma i kontakt med redaktionen? Mejla oss på red@kultmagasin.se

Ansvarig utgivare: Daria Spitza

ISSN: 2004-4712

© KULT Magasin

Instagram

Facebook

TikTok

Twitter

Spotify

Patreon

RSS

This Is How Tomorrow Moves

beabadoobee

6

Det är tydligt att indiehoppet beabadoobee bytt det introverta sovrumssoundet mot påkostade inspelningsstudior i Malibu, grävt djupare in i sig själv och inte minst breddat sitt sound inför storsatsningen This Is How Tomorrow Moves. 

Ett album som är fullsmockat med catchiga melodislingor, ett välpolerat och något försiktigt sound men också det vackraste av vemod som man känner av att komma över tröskeln till vuxenhet. Med andra ord samma beabadoobee som vi lärt känna under åren, men där fokus nu skiftat från att vara en känsloförvirrad tonåring till att växa upp och försöka finna sig i rollen som en av världens mest lovande indieartister – berättat på ett sätt som till och med gör avundsjuka, bakfylla och den monotona vardagstristessen intressant att lyssna på. 

Det är också tydligare än någonsin att hon besitter en enorm musikalisk förmåga när hon kombinerar och byter genrer och stilar mellan nästan varje låt. Hon går från post-grungiga California, storbandsflirtande Real Man, sambasvingande A Cruel Affair till Coming Home som lätt kan misstas för en Simon & Garfunkel-deep cut. Att albumet har allt, är nästan en underdrift.

Trots storsatsningen och den brutalt pimpade produktionen så är det fortfarande väldigt mycket av beabadoobee, eller rättare sagt Beatrice Laus – som hon egentligen heter – som är i fokus. Hennes nästan ikoniska och underbart genomträngande röst utgör konsekvent grundpelaren under albumet och hennes mest privata känslor är det som hörs allra mest. Som att hon spelar huvudrollen i sin egen film.

Men trots hennes starka personliga avtryck och unika lekfullhet med genrerna så är det nästan bara albumets toppar som gör avtryck hos lyssnaren. De extremt vackra känslourladdningarna som hörs i neofolk-klingande Everseen samt i albumets inledande två alt-rocklåtar – Take A Bite fullkomligt dryper av 90-talsförklädd melankoli i ett modernt popformat och California med lika mycket hjärtskärande känsla som attityd. 

Men på detta 14 spår långa album finns det också en hel del dalar. Som inte nödvändigtvis är sämre än resten. Utan kanske något ännu värre – genuint tråkiga. Skip-bara fillers som disneyballaden Girl Song eller faktumet att allt slutar med inte en, inte två utan tre “gulliga” låtar på akustisk gitarr. Låtar som mer eller mindre är totalt överflödiga.

Trots detta lyckas This Is How Tomorrow Moves vinna över lyssnaren och blir en tydlig milstolpe i beabadoobees karriär och ytterligare ett bevis på hennes otroliga artisteri. Hennes sätt att bemästra alla möjliga typer av musikstilar och förmåga att sätta ord på känslor man knappt visste att man kunde känna, är fortfarande galet imponerande och en dag lär det mynna ut i alla emotionella kids favoritalbum. Men just nu är vi inte riktigt där.

2024-08-12

Gustav Stjernkvist
Gustav Stjernkvist
gustav.stjernkvist@kultmagasin.se