I somras såg jag Avantgardet live för första gången. Trots att det var på Höjden-scenen på Way Out West, fångades jag av hur intim och personlig spelningen var. Sångaren och tja, bandets ansikte utåt, Rasmus Arvidsson var så pass karismatisk och genuin att det inte spelade någon roll att vi var på Sveriges största festival. I år firar de tio år som band, med 11 skivor i bagaget är deras nya album United States of Sweden varken någon hyllning till sig själva eller ett storslaget avslut. Det är ett album som följer samma spår som tidigare.
Texterna speglar en typ av vardagsromantik blandat med tydlig politisk kritik – något som har blivit bandets signum genom åren. Det finns en skör enkelhet i textraderna som känns mer som dagboksanteckningar, samtidigt som det även ryms transparenta samhällsskildringar. På låten Pengar känns det naket och avslöjande när Arvidsson sjunger: “Bomber släpps över barnen i Gaza för pengar / Lite lycka i näsan på lördag kostar pengar / Säljer ut hela Sverige ger smutsiga pengar”. Många av texterna knyter an till aktuella politiska beslut, som exempelvis på Blod, svett & obetalda räkningar där den mycket heta potatisen “Guccikopiakeps / Visitationsobjekt / Inplockad till förhör direkt” framförs.
Låtarna låter ganska likadant, vissa är lite mer upptempo och vissa lite lugnare. Det blir till slut lite tradigt att ta sig igenom samma indierocksgitarrer, basslingor och tunga trummor. Inte för att det är dåligt, men större variation eller en riktig urladdning hade uppskattats. Det finns något väldigt “det gamla indiesverige” över Avantgardet, en tid man inte riktigt är van vid att den fortfarande finns. Vissa låtar sticker ändå ut. Den svängiga Dags att gå ut blir ett lyft med lite mer livlig kör och tamburin. Även Skjuter dina ord, vilket likväl kunnat vara en hjärtekrossande Håkan-låt med wailande gitarrer och det upprepande “Du är kampen i mig”.
Avantgardet har alltid fascinerat mig på något sätt. De har hållit på i tio år och blivit ett av de största indiebanden i Sverige trots att de håller fast i sin klassiska indierocksmusik, album efter album. De uppfinner knappast hjulet på nytt för varje albumsläpp. Man vet precis vad man får, i alla fall inspelat, och det är inte så mycket mer än så.
