Det bästa som den up-and-coming producenten Harrison Patrick Smith någonsin gjort var utan tvekan att sluta ta sig själv seriöst. Ut ur askan från det numera nedlagda projektet Turtlenecked föddes det Guccikostymsprydda aliaset The Dare. Den, enligt uppgifter, introverta Smith kunde bakom sina kolsvarta solglasögon nu sätta siktet på att festa, supa, knulla, knarka och göra musik till exakt detta.
What’s Wrong With New York är The Dares debutalbum. Ett album som till stor del består av tidigare släppta låtar och med flaggskeppet samt Tiktok-plågan Girls i spetsen. En låt som fått folk att rynka på pannan med sin “in-yo face”-attityd och ytterst banala text, men samtidigt skapat en pånyttfödelse av indie sleeze och danspunk. Detta i kombination med att Smith dök upp som producent på Charli xcx:s Guess och ständigt syns festande bredvid henne på otaliga Instagram reels, har banat väg för ett av årets smutsigaste partyalbum.
Albumet stinker verkligen sprit, svett och dåliga beslut med sina pulserande basgångar och distade syntslingor. Smith tycks hela tiden befinna sig i ett maniskt kokainrus, han skriker ut obsceniteter och gör det väldigt tydligt att vi alla bara är bikaraktärer i hans legendariska liv. “I’m in the club while you’re online / I hope my set sounds good outside”, skriker han i ena sekunden i Good Time för att i andra försöka förföra oss genom att flåsa till en kakafoni av mekaniskt distade ljud.
Men trots sin fasad av partyprisse bevisar The Dare att han besitter ett förvånansvärt djup – både musikaliskt och känslomässigt. I Destroyed Disco och Movement leker med olika aggressiva elektroniska genrer och Elevation är en episk ballad i LCD Soundsystem-anda. Det känns nästan ironiskt att en skiva som innehåller textrader som “They say I’m too fuckin’ horny / Wanna put me in a cage / I’d probably fuck the hole in the wall / The guy before made” kan vara så brutalt vacker.
Trots att det initiala syftet med The Dares musik är att göra “tramsiga” partylåtar, så är det svårt att inte tycka att det genuint är ett bra album. På sin ganska korta speltid går dynamiken upp, ner och i cirklar och har en helt sinnessjuk aura av att inte skämmas för någonting. Det är tydligt att Smith verkligen inte försöker bli tagen på allvar, men på något sjukt sätt ramlar alla bitar bara på plats. Harrison Patrick Smith är en vansinnigt skicklig producent som inte har några som helst ambitioner att hålla tillbaka på någonting. Han är dansmusikens version av att skruva upp sina Marshallförstärkare till 11.
Ambitionen med det här albumet var aldrig att skapa någon form av mästerverk, och The Dares hyperaktiva musik är inte för alla. Däremot är det en tydlig kontrast till dagens pretentiösa topplistemusik och en pånyttfödelse av musiken som blastades under det tidiga 2000-talets dekadenta källarfester. Att lyssna på The Dares What’s Wrong With New York är som att leva i fullständig extas, ha värsta tänkbara bakfyllan, hata sig själv, och sen vilja göra om allting igen.
