Angående den årliga debatten om shorts: Gå i kloster
Världen över hyllas det senaste sommarmodet för män, en trend där allt kortare shorts visar upp vältränade lår och benmuskler. Bilder på kändisar så som skådespelaren Paul Mescal, känd från miniserien Normal people och The bear aktuelle Jeremy Allen White har diskuterats flitigt online.
Korta korta shorts har inspirerat sommarens trend thigh guy summer. Stora brittiska tidningar som The Guardian konstaterar att Paul Mescal är kapabel att ha kortbyxor men ställer samtidigt varnande frågan om även vi vanliga dödliga besitter förmågan att bära upp detta omdebatterade plagg. Barbara Ellen frågar i sin artikel i The Guardian om brittiska män är fysiskt redo för att bära kort?
Samtidigt är svenska kvinnliga debattörer mindre öppna för möjligheten att svenska män kan bära upp dem. Redan för tio år sedan skrev modeskaparen Camilla Thulin och modeskribenten Karina Ericsson Wärn i en opinionstext för SVT rakt ut att de ville förbjuda kortbyxor på män från offentliga rum. Det är oklart om vi kommer kunna instifta mode-baserade lagar för vilka kläder som tillåts på offentlig plats så att Camilla, Karin och deras gelikar kan undvika att spy varje gång de ser mansben i offentligheten.
Andra debattörer som Ida Söderberg skriver i Aftonbladet att shorts är ett utmärkt plagg-för barn. Vilket måste vara opinionstexternas version av din mamma-skämt, för åhh den sved Ida! Där fick männen så de teg.
Lisa Magnusson beskriver i sin krönika i DN om hur shortsdebatten är en form av manshat, och efter Ida Söderbergs sjuka diss om att män ser ut som barn när de har kortbyxor så kan jag bara hålla med. Lisa Magnusson drar också heroiskt lans för alla män där ute och vågar skriva att “Män är inte ’prostituerade’ för att de klär sig i kortkort”.
”Enda fokuset är att alla män konstant ska anpassa sig helt för att vara attraktiva för kvinnor i alla lägen”
Som man måste jag verkligen tacka denna riddare som samtidigt antyder i sin text att män ska få finnas fast vi är fula. Hela debatten är en av de mest heteronormativa offentliga diskussioner jag någonsin sett där det enda fokuset är att alla män konstant ska anpassa sig helt för att vara attraktiva för kvinnor i alla lägen.
Spoiler alert, jag vill vara bekväm när jag går på ICA för att handla. Jag är inte där för att förhoppningsvis få vara mancandy för krönikörer och om ni inte kan hantera kortbyxor så kanske ni ska gå med i någon incelgrupp för kvinnor. Eller gå i kloster. Frågan är också varför så många hatar på vanliga shorts när det fruktansvärda alternativet trekvartsbyxan lurar i periferin. Ove, 53, kanske inte har världens mest välsvarvade spiror men han ser i alla fall inte ut som nån som inte kunde bestämma sig för shorts eller långbyxa och valde den fulaste medelvägen.
”Vi gör det för att imponera på andra män”
Samtidigt som olika debattörer får spy ut manshat i media så verkar de missa en viktig poäng med varför och för vem människor klär upp sig. På samma sätt som kvinnor inte klär sig för att imponera på random män på stan så klär sig inte män i kortkorta shorts för att imponera på kvinnor, vi gör det för att imponera på andra män. Män drömmer om att se ut som en solbränd Tom Selleck med korta shorts och en stor mustasch, inte för att det kommer att attrahera kvinnor utan för den manliga bekräftelsen.
Den årliga debatten kan uppfattas som ett tecken på hur mycket ilska som finns mot män i vårt samhälle idag och kanske är den en välbehövlig ventil. Men om vi ska vara ärliga så är kortbyxor inte det värsta som män som grupp utsatt sina medmänniskor för. Att kollektivt kritisera män för att de är fula i kortbyxor är lite som att kritisera Adolf Hitler för tredje rikets brist på källsortering. Säkerligen befogad kritik men kanske lite fel fokus. Min poäng är att det är bra att kritisera män och mäns agerande som grupp för allt fel vi faktiskt gör på ett strukturellt plan, men jag ser inte att bära kortbyxor som mäns värsta synd.
