Alla nattens älskare är en studie i performativ femininitet
Alla nattens älskare publicerades i Japan 2011 och utgavs i engelsk översättning 2022. Nu finns Mieko Kawakamis hyllade roman i svensk översättning av Vibeke Emond.
I Alla nattens älskare introduceras vi till den frilansande korrekturläsaren Fuyuko Irie, en kvinna som existerar i en olycklig ensamhet. Instängd i sin lägenhet i Tokyo tar hon sig igenom manus efter manus. Fuyuko är 34 år gammal och har inga riktiga relationer, inga riktiga vänner och ingen partner. De enda interaktionerna hon tar del av är de med hennes handledare Hijiri.
När vi först introduceras till Fuyuko är det på förlaget där hon arbetar innan hon ger sig in i frilansvärlden. Där får vi ta del av hånfulla kommentarer riktade mot Fuyuko av hennes medarbetare. Kommentarer från andra kvinnor som handlar om allt från hennes utseende till hennes brist på social kompetens och hennes icke existerande kärleksliv. Trots det hon själv får utstå har hon en tendens att själv döma andra baserat på samma faktorer som hon själv blir hånad för.
Det Kawakami vill förmedla går redan att finna så tidigt som i de hånande kommentarerna och dömandet av andra kvinnor. Alla nattens älskare utforskar vad samhället pressar kvinnor till att göra och hur de ska vara. Novellens första vändpunkt sker när Fuyuko får syn på sin egen spegelbild i ett glasfönster. Hon talar om sin ”svagt blåbleka gestalt” som dök upp och ”såg på något sätt väldigt bedrövligt ut”.
När Fuyuko får syn på sig själv i fönstret ser hon en ensam och omärkvärdig kvinna och hon bestämmer sig för att en förändring måste ske. Ett stort inflytande på den personen Fuyuko vill bli är hennes handledare Hijiri, en karaktär vars inställning till relationer och arbete går att beskriva som en produkt av nyliberal feminism. Hijiri har en idé om hur kvinnor bör vara men spenderar även mycket tid med att håna och förminska andra kvinnor. Inspirerad av Hijiris “go-getter” inställning börjar Fuyuko dricka öl och saké för att bli mer avslappnad och öppen. I sitt berusade tillstånd utforskar Fuyuko möjligheten att läsa en kurs på ett universitet. Där möter hon den dubbelt så gamla fysikern Mitsutsuka. Fuyuko och Mitsutsuka börjar ses regelbundet, de dricker kaffe och en ömsesidig attraktion formas. Men detta sker aldrig då Fuyuko är i ett nyktert tillstånd.
”Det är teman som hon skildrar på ett intimt sätt genom att anpassa dem till individnivå”
Fuyuko fortsätter att dricka regelbundet som en del av hennes nya livsstil. För Fuyuko blir alkoholen en del av hennes nya livsstil, ett verktyg som hjälper henne att bli mer lättsam och bekväm. Kawakami använder sig av alkoholen för att visa att det egentligen blir lättare för Fuyuko. Vilket är att anpassa sig till det som förväntas av henne som en ung kvinna i Japan.
Ett liv bundet till könsroller och dess förväntningar är något som Fuyuko är tveksam till. När Fuyuko talar med en gammal vän som har anammat traditionella könsroller får hon höra om självständighet hon har tappat som ett resultat av moderskap. Trots ett uttryckt missnöje uppmuntrar vännen ändå Fuyuko att skaffa barn.
Kawakami lyckas väl när hon undersöker spänningen och samspelet som finns mellan könsnormer och kärlek. Det är teman som hon skildrar på ett intimt sätt genom att anpassa dem till individnivå. Fuyukos relationer till Mitsutsuka och Hijiri är ett bra exempel på detta. Relationerna kontrasterar varandra där de båda belyser olika visioner av kärlek och identitet.
Mitsutsuka representerar en traditionell och stabil kärlek, hans karaktär reflekterar traditionella könsroller och förväntningar. Den relationen erbjuder Fuyuko en känsla av tillhörighet inom en traditionell ram. Men den typen av kärlek har sina begränsningar och skapar en kamp mellan samhällets förväntningar på Fuyuko och hennes egen längtan efter självförverkligande. Hijiri representerar Fuyukos strävan efter självförverkligandet och självacceptans. Genom relationen till Hijiri försöker Fuyuko konfrontera ett tidigare trauma som Hijiri representerar en koppling till. Genom den konfrontationen vill Fuyuko återta en handlingsfrihet.
Mieko Kawakamis ton påminnner mig stundtals om romanen Convenience Store Woman av den japanska författaren Sayaka Murata. Båda böckerna undersöker temat av samhälleliga förväntningar gällande könsroller och konformitet. I Muratas roman kämpar huvudkaraktären Keiko med att passa in i de förväntningar som finns kring att leva ett “normalt liv”. Fuyuko kämpar med att anpassa sig till de traditionella föreställningarna om kvinnlighet. Det som skiljer böckerna åt är det narrativa fokuset. Alla nattens älskare fokuserar på mellanmänskliga relationer kopplat till förväntningar och normer där Convenice Store Womans kretsar kring huvudkaraktärens dagliga liv begränsat till hennes arbete. De olika tillvägagångssätten som används för att närma sig liknande teman ger läsaren intressanta men distinkta perspektiv på teman som kretsar kring konformitet.
Alla nattens älskare bär på ett poetiskt och hudnära språk som skapar en upplevelse av att vara i diktjagets skinn. Det är en kamp för balans mellan autenticitet och förväntningar från ett samhälle som ger en nyanserad bild av performativ femininitet och dess effekter.
