Trakten till epan öppnar för en ljusare framtid

EPA har bytt ut epitetet fjortis, men dunken har återigen tagit över Sverige. En fredag i slutet av januari släpper Rasmus Gozzi och den maskbeklädda Fröken Snusk en låt med “gangsterrappens” balaklavakung 1.Cuz. Väntat nog kom många starka reaktioner, precis som när Miriam Bryant samarbetade med Yasin 2020. Det får nog sägas att samtliga inblandade artister är PR-genier, det nya samarbetet utnyttjar två lukrativa publiker. Vissa antar också att det här är en normalisering av vad de ser som våldsromantiserande musik, som i längden därmed legitimerar gängens grepp om våra utsatta områden. Den senare slutsaten är dock inte lika självklart sann. Kanske är det här snarare en möjlighet att bryta mönstret?

Debatten om musik med närhet till kriminalitet har varit långdragen. Den kulminerade kring mordet på Einár, och när Yasin samtidigt som han satt häktad misstänkt för stämpling till människorov vann flera priser på P3 Guld. Det finns tydliga länkar mellan kriminella gäng och vissa artister. Somliga anser att musikens teman drar in människor i kriminalitet. Rapparen Alex Ceesay menar själv att musiken var hans väg in i ofog. Många texter blottar negativa, påfrestande och hjärtskärande sidor av att leva i utsatta områden. Ändå har detta ofta bortsetts från i debatten för att i stället vara enkom fördömande. Men även de som bara ser ett hot i den nutida hiphopens stora stjärnor borde se ljust på epadunkssamarbetet.

Visst är det är lätt att vara kritisk, och som ovan visat verkar det åtminstone delvis finnas en rimlighet i att känna rädsla inför gangsterrappens påverkan. I ett segregerat land som ger ungdomar en prick i registret (och därmed äventyrar framtida arbetsmöjligheter) för att ha rökt en joint måste man dock ställa sig frågan: hur ska dessa ungdomar ta sig ut ur fattigdomen? Kendrick Lamar beskriver hur han var livrädd att de som blev basketproffs eller artister innan honom skulle bli “the last black boy to fly out of Compton”. I Sverige sjunger Cherrie om sin lillebror och hur han “ska beckna eller bli som Zlatan”. Många ser idrott eller musik som den enda vägen ut. De börjar skriva om sin liv och märker att folk vill lyssna på det. Och lyssnar gör folk. Jättemycket.

Plötsligt, med svensk raps nya uppsving under 2010-talet öppnades en väg för att tjäna stora summor vita pengar, och ta med sig sina vänner upp på vägen. Musiken centrerade ofta kring vapen och drogförsäljning (som orden som toppat topplistor liksom varit intro till serien Snabba Cash: “min bror sitter på fullt med sticks som en kaktus / kokainet här väcker upp dig som en kalldusch” från 1.Cuz och Greekazos Försent). När Från trakten till epan nu släpptes reagerade många av Fröken Snusks följare på att hon skulle samarbeta med en av dessa artister. Det är i förlängningen samma attityd som då Sveriges Radios beslut att prisa Yasin kritiserades av bland andra den dåvarande riksdagsledamoten Hanif Bali (M) och när en annan riksdagsledamot, Robert Hannah (L), bad Spotify att ta bort artistens musik från rekommenderade spellistor. I slutändan är det en debatt om vem som ska få synas i det offentliga rummet, och jag tror att de här kritikerna helt enkelt missar vad som sker. Utifrån mitt perspektiv förtäljer artisternas livs- och karriärval en berättelse där de verkar fjärma sig från kriminaliteten.

För samtidigt som 1.Cuz i sin senaste egna singel ANC (Ain’t No Cap) rappar om att han är bekväm när han håller i en strap (en pistol alltså) så intar han Ullevis scen med min pappas favoritartist Ed Sheeran. När Yasin kom ut ur fängelset flyttade han från Sverige och beskriver hur han idag bor i ett vitt område och lämnar sin dotter på dagis, levandes på musiken. Självklart är det dit man vill. Ingen har våldet som mål. Ingen som kan leva hederligt vill leva med hot och risk för fängelse (förutom möjligen Clark Olofsson).

Men här är det inte bara viljan som styr, utan också trenderna. Idag dominerar inte längre gangsterrappen topplistorna. Potentiellt kan artisterna behöva finna nya intäktskällor – en ny publik. Vilket troligen kommer kräva att texterna blir mindre grova. Det här är några av Sveriges största artister och mest framgångsrika kreativa hjärnor. Självklart kan de bryta ny musikalisk mark.

Alternativet är att vara renläriga och brännmärka allt det som är läskigt nära gängproblematiken. Det kommer då fortsatt finnas en publik för rapparna, men det är den som vill ha gangsterrappen just för det första ordledet.

Trender kommer och går, och nu har 1.Cuz alltså ett samarbete med en av EPA-dunkens okrönta drottningar – Fröken Snusk. Ett annat stort namn inom genren, Sofie Svensson & Dom Där, ger snart ut en låt med Lasse Stefanz. Om det enbart är ett musikaliskt steg från gangsterrap till dansband kanske större steg kan tas. Kanske till och med att rapparna kan ta sig ur de utsatta områdena och det likaledes utsatta livet, om de inte tvingas tillbaka av en fördömande hop. Då kommer de också ta med sig sina vänner på vägen. En vaksam optimism är alltså ändå någonting värt att anamma. Låten Trakten till epan är kanske inte det bästa någon av de inblandade artisterna släppt, men den öppnar för en ljusare – mer integrerad – framtid.

Text: Max Hjelm, @maxedhelmet