En fascinerande och underhållande resa
Tempo dokumentärfestival är äntligen här, och KULT:s Lovisa Strååt (jag) planerar att tipsa om en film varje dag. Först ut är And the King Said, What a Fantastic Machine!, som först och främst ska ha cred för årets bästa titel. Allt i den får mig att vilja se filmen: det låter flummigt, roligt och nördigt – vilket också speglar filmens innehåll.
Filmen tar avstamp i det stora mysteriet som är hur en kamera kan fånga verkligheten på bild. Vi som använder högteknologiska prylar dagligen förundras fortfarande över den i grunden simpla men ack så förvirrande mekanism som gör att vi kan fånga världen, och oss själva, på bild. Även om jag i teorin förstår, så är det väldigt svårt att liksom förstå, om ni förstår vad jag menar…
Strax efter spolas vi tillbaka till världens första bild, och tas sedan successivt, om än hoppigt, genom kamerans och bildens historia fram till nutiden och de fem miljarder bilder som tas varje dag. Jag är personligen en sucker för arkivmaterial, och And the King Said, What a Fantastic Machine! gör mig inte besviken. I Adam Curtis-liknande anda tar vi del av ett otroligt arkivarbete från världens alla hörn, med allt från korniga svart-vita scener till home videos och sociala media-klipp. Allt guidas av en väl avvägd voice-over i form av den ene regissören Maximilien Van Aertrycks filosofiska stämma. Ibland agerar filmen historielektion, ibland känns den mer som youtubekanalen Daily Dose of Internet. Det är högst njutbart.
När vi börjar nå nutid och bildmediet utvecklas åt alla möjliga håll blir det lite svårare rent dramaturgiskt. “Vilket av alla spår ska vi välja?!” känns det som att filmarduon Axel Danielson och Van Aertryck har utropat, slitandes sitt hår i studion, för att sen ha valt lite fler än vad som brukar vara lämpligt. Efter några ögonblicks förvirring förlåter vi dem: materialet är alltför fascinerande. Fördjupningen i hur lögnaktig bilden kan vara, och hur vi utnyttjar det, är särskilt underhållande. Misslyckade tagningar från en inspelning av ISIS propagandafilmer varvas med filmaren Leni Riefenstahls fnissiga kommentarer om sina propagandafilmer för nazityska armén. Ett annat mörkt spår blir livestreamingen, bland annat i en sekvens där lifestreamaren Paul Denino blir förföljd av sina digitala följare i vad som påminner om en skräckfilm. Man ställer sig frågan: varför är vi så besatta av att dokumentera vår värld och oss själva? Och vad gör det med oss?
De 116 foton som skickats med rymdskeppen Voyager 1 & 2 i fall de skulle stöta på utomjordiskt liv får avrunda filmen. Frågan om hur man representerar mänskligheten leder vidare till den lite knepiga frågan om vad mänskligheten egentligen är. Denna film har inte något klart svar på det (mycket att kräva), men ger några intressanta och ofta nedslående exempel. And the King Said, What a Fantastic Machine! är en fascinerande och underhållande resa. Den lämnar en upprymd över verket man nyss bevittnat och en aningen ångestfylld över vår art och dess framtid.
And the King said, What a Fantastic Machine! är en dokumentärfilm skapad av Axel Danielson och Maximilien Van Aertryck. Den går att se under Tempo dokumentärfestival i Stockholm måndag 6/3 och tisdag 7/3.
