Platonov tar plats bredvid Dostojevskij och Bulgakov
”Begåvad, men en skitstövel”, ska Stalins omdöme ha varit om Andrej Platonov. Stora delar av Platonovs litterära produktion förblev opublicerade tills långt efter hans död, då perestrojkan gjorde att texterna äntligen kunde läsas i sin helhet. Därför är det först på senare år som hans namn tagit sin plats intill de stora ryska klassikerförfattarna. Med Den tvivlande Makar får en svensk publik för första gången ta del av hans kortare noveller och essäer.
Det krävs ingen djupgående kunskap om det sovjetiska systemet för att förstå vad det var som gjorde Platonov i princip opublicerbar under hans verksamma tid. Blicken som skildrar det samhälle som är på väg att byggas upp efter den ryska revolutionen kommer från en förvisso övertygad kommunist, men en som alltmer öppet tycks tvivla på att den valda vägen är den rätta för att nå den utlovade utopin.
Samhällskritiken är som tydligast i titelnovellen ”Den tvivlande Makar”, samt i noveller som ”Centrala svartjordsområdet” och ”En invånare i staten”. En bonde åker till Moskva och letar efter proletariatet, men fastnar i byråkratin. En arbetslös man vandrar omkring och oroar sig över allt som skulle kunna få den bräckliga tillvaron att brista, men samtidigt blir han lugnad: staten har ju omsorg om människorna nu. Överallt framträder ett kallt och dött papperssamhälle, som tyvärr råkar befolkas av i högsta grad varma och levande människor: ”varje kvadratcentimeter av jorden var, om man såg på den med rena, statliga ögon, redan upptagen av de genomtänkta schemanas linjer – det fanns ingen plats för gräset, och i själva verket borde det inte finnas”.
Såväl den stilistiska som innehållsmässiga variationen mellan berättelserna är dock stor – ett medvetet val av översättaren Kajsa Öberg Lindsten. Allra mest sticker novellen ”Antisexus” ut. Den är utformad som en reklambroschyr för en sexrobot som ska reglera mänsklighetens drifter, och innehåller omdömen från samtida kända personer. Exempelvis säger Gandhi: ”Om du inte vill omvandla sperman till ett vishetens träd är det bättre att tömma den i en järnmojäng”. Den enda som är kritisk är Charlie Chaplin.
En stor fördel med det spretiga urvalet är att det ger en bild av Platonovs utveckling som ung författare. Berättelserna kommer i kronologisk ordning, och går därför som en ganska spännande linje från det tidiga 20-talets tydliga influenser från den ryska kosmismen, till den absurda existentialism som känns igen från romanerna Tjevengur (1929) och Grundgropen (1930). De två essäer som får avsluta samlingen är sedan något mindre intressanta, även om ”Litteraturfabriken” bjuder på idéer om författarens roll som vittnar om en tid då verkligen allt var under omvälvning.
Den tvivlande Makar är den sjätte boken av Andrej Platonov som ges ut på svenska, alla i lysande översättningar av Kajsa Öberg Lindsten, vars roll i att introducera Platonov i Sverige inte kan överskattas. Även om den här samlingen för det mesta inte riktigt når upp till redan nämnda Grundgropens höjder blir den ett sjätte bevis på att han förtjänar platsen bredvid Dostojevskij och Bulgakov, trots att han så länge varit förbisedd. Jag hoppas innerligt att förlaget Ersatz fortsätter med projektet att ge ut hans samlade verk.
