Ord om Ord: Februari
Årets kortaste månad lider mot sitt slut. Knappt hann man blinka innan februari var över och vi, rent kalendermässigt, gled in i våren. Inte har vi upptäckt mindre fantastiska ord för det!
Här har vi samlat ord och bokstäver som fastnade hos oss under månaden som gick. Artiklar, poddar och manus som vi gillat lite extra, och som vi hoppas att ni också ska fastna för.
If Gen Z killed fast fashion, why is fast fashion still booming? – Sophie Benson
I artikeln If Gen Z killed fast fashion, why is fast fashion still booming? gräver Sophie Benson i de paradoxala modetrender som råder i dagsläget.
Överallt möts vi av en ökande second hand-trend, som driver upp såväl priserna som populariteten på andrahandskläder. Det som till en början var en alternativ trend, anammad av 90-talister som i tonåren hängde på Tumblr, har senaste åren blivit en del av modekulturen – ‘thrift flipping’ trendar på TikTok och de flesta har idag åtminstone någon andel av garderoben som består av second hand-fynd. Samtidigt bombarderas vi av annonser på tröjor som kostar ungefär lika mycket som en latte på ett relativt hippt café och ser hur influencers fortsätter göra reklam för de mest moraliskt tvivelaktiga klädmärkena – om de inte gör en egen kollektion i samarbete med dem, det vill säga.
Benson gräver här i hur det kommer sig att Gen Z – som påstås vara den miljömedvetna generationen – fortfarande fastnar i fast fashion-fällan. Vad krävs för att mode ska bli hållbart på riktigt, och vilka har möjligheten att välja hållbara alternativ?
Daria Spitza
Malcolm & Marie – Sam Levinson
Malcolm (John David Washington) och Marie (Zendaya) kommer hem till en stilren lyxvilla i Malibu sent en natt. Han är uppfylld efter en lyckad premiärvisning av sin senaste film, hon börjar laga macaroni and cheese, på ett passivt aggressivt sätt, sådär som man gör när man är riktigt förbannad. Han ber henne flera gånger att berätta vad som pågår, varför kan hon inte kan dela hans glädje inför den mest framgångsrika kvällen i hans karriär som filmskapare? Och till slut konfronterar hon honom: han har baserat filmen på hennes liv och glömt att tacka henne i sitt tal.
Sedan följer en natt av stegrande konflikter och smärtsamma avslöjanden. Bråket blottar deras osäkerheter och ömma punkter, det talar till och förbi varandra, säger saker som de kommer ångra dagen efter.
Kammarspelskonceptet fungerar otroligt bra med tanke på den referenstäta och hyperkänsliga dialogen. Trots att de långa monologerna ibland känns svulstiga och karaktärerna lite väl polerade är det den tidlösa frågan om vem som får skildra vad som gör Sam Levinsons film Malcolm & Marie så tilldragande. Vem har rätt att berätta en historia som inte är självupplevd? Hur rättfärdigar man en sådan skildring? Och vad händer med deras relation när Marie blir musa och ser sitt liv fiktionaliseras? Den ena sprickan efter den andra uppdagas i den stilrena fasaden och kvar finns bara bråket som rinner ut i uppgiven trötthet.
Nicole Jonsson Wallin
För alla icke-frälsta är Samin Nosrat en tv-kock som har skrivit sin egen kok/livsguide Salt Fat Acid Heat. Samin Nosrat är en helt otroligt bubblig och mysig person som verkligen förstår hur matlagning bör förklaras. Hennes personlighet är något som strålar i hennes receptbok, i olika tv-sammanhang, eller när hon sitter och pratar om mat i poddar. Det är precis det hon gör i Homecooking. Tillsammans med sin nära vän Hrishikesh Hirway, som är musiker och kompositör, har de skapat podden Homecooking. En podd för alla som inte förstår matlagning men vill lära sig om det i ett mysigt och tillgängligt format som detta.
Jag älskar varje sekund, inte bara för att tipsen om i vilken ordning man ska ugnsbaka grönsakerna för bäst smak eller vad lagerblad egentligen tillför i maten, utan också för Hirways dåliga ordvitsar som Nosrat egentligen skäms för men inte kan låta bli att skratta åt. Ibland har de också med Hirways pappa – Sumesh uncle – som är matforskare för extra-extra-mysfaktor. Tanken var att det bara skulle bli fyra avsnitt totalt, som sedan blev tio till, så nu får vi bara hoppas att de bestämmer sig för att göra ännu fler snarast!
Sara Razi Ullah
Debatten om Vita Havet
Februarimånad har tyvärr inte varit roligare än att jag har legat hemma och läst artikel efter artikel om en skola jag inte går på och ett stort, vitt rum som jag aldrig har varit i. Jag syftar alltså på Konstfack och debatten som fick sitt startskott då Sara Kristoffersson starkt kritiserade deras planer att byta namn på utställningssalen Vita Havet i en artikel i DN.
Namnbytet var en symbolisk del av en handlingsplan som Konstfack tagit fram för att motverka strukturell rasism. Planen togs fram i samarbete med det separatistiska konstnärskollektivet Brown Island, vars namn syftar till en metafor för hur många rasifierade studenter på skolan känt sig – “a brown island in a white sea”. En mycket fyndig formulering om du frågar mig, medan Sara Kristoffersson, professor i designhistoria på Konstfack, tyckte att det var fruktansvärt hur namnet blev till en symbol för Konstfacks brist på mångfald bland studenterna. Hon tog vidare sin kritik till kultursidorna vilket resulterade i en lång följetong av artiklar, varav en underskriven av 44 av hennes kollegor på Konstfack som ansåg att hennes text skadade relationen mellan elever och lärare. Detta slutade med att både Kristoffersson och DN-skribenten Per Svensson deklamerade att Kristoffersson blivit utsatt för mobbning och en “häxjakt”.
Konstskolornas problem: deras homogenitet och hur det i sin tur exkluderar och kuvar konstnärer och deras uttryck är något som jag tror att många hade hoppats uppmärksammades mer på kultursidorna – istället för det märkande av ord som i den verkliga kontexten bara framstår som småsint och tar uppmärksamheten från det reella problemet.
Brown Island sammanfattar det bäst själva i deras svarsartikel: “Homogeniteten på skandinaviska konsthögskolor, och inte minst Konstfack, är ett demokratiskt problem. Bristen på representation och kulturell mångfald avgör vilken sorts konst, värdesystem och uttryck som skapas på högskolorna. Detta upprätthåller och reproducerar ett smalt konst- och designfält som i sin tur bidrar till att forma samhället.”
Hur kan vi göra konst mer tillgängligt för alla, oavsett klass eller etnicitet? Som vanligt kokas det ner till samma problem med strukturell rasism i samhället som genomsyrar bristen på mångfald i många andra yrken. Önskvärt hade varit om just detta hade diskuterats istället för huruvida Sara Kristoffersson blivit utsatt för en “häxjakt” eller inte.
Kitty Östergren
