Jon Lindsey skildrar ett fult och maniskt Los Angeles
Den amerikanske författaren Jon Lindseys debutroman Kroppen, ges nu ut på svenska på förlaget Cycle press, i översättning av Emma Hatt. KULTs skribent Rebecca Asker läser en rolig och vrickad L.A-noir.
I Kroppen följer vi Leland, en pundare i Los Angeles vars mamma nyligen gått bort. I öppningsscenen är han på hennes begravning tillsammans med sin bästa vän, wrestlaren FF (det står för Freedom Fighter). När mamman ska jordfästas rullar en Jack Nicholson-imitatörs kropp ur kistan, ändå är det långt ifrån det mest skruvade som sker i romanen. Incest och organstöld är stora teman, och katastroferna duggar tätt över huvudpersonen medan han rör sig mellan sin lägenhet, sunkiga gator och skumma tillhåll. Kanske låter allt detta för absurt för att hålla, och jag har mina reservationer till en början. Men på något sätt försvinner de och jag äter upp de många galna förvecklingarna. Kroppen är välskriven och medryckande, det märks att Jon Lindsey kan sin dramaturgi. Dessutom är Lelands blick och beskrivningar härliga att följa, konstiga och specifika. De får en att känna det som om man känner honom, trots att han tillhör de mer depraverade romanfigurer jag mött. Jag läser ibland med en känsla av att bilder som inte riktigt borde fungera fungerar väldigt väl:
”FF sitter ensam, huvudet i händerna. Det påminner mig om hur jag hindrade hans födsel, huvud i hand, och tvingade honom tillbaka upp i födelsekanalen. Det får mig att undra huruvida vi har gjort såhär mot varandra i flera år. Huruvida det är såhär gamla vänner gör: motarbetar pånyttfödelse.”
Ofta är det jätteroligt, som när huvudpersonen befinner sig på en spermabank tapetserad i Die Hard-affischer och börjar gasta:
”Jag tar bussen hit, jag ger er min kropp, mina barn, och ni behandlar mig som skit. Ni säger ’Ta det lugnt’. Är det jag som är hysterisk? Jag är ett offer med nedhasade byxor.”
Ibland drar Emma Hatts översättning uppmärksamheten till sig, med ord som djungelgym och meningsbyggnader som verkar mer naturliga på engelska. Samtidigt känns lojaliteten med originaltexten rätt, eftersom Los Angeles och det amerikanska är så närvarande i berättelsen. Det Los Angeles som skildras i Kroppen är smutsigt, överhettat och pundigt, och alla som rör sig i Lelands värld är outsiders. Men det är också ett modernt L.A-noir som känns igen, med skådisdrömmar utom räckhåll och sexualförbrytare i lyxvillor vid stranden. Som titeln antyder kretsar mycket i romanen runt det kroppsliga, smärta, begär, sjukdom och rus. Också staden ges kropp – stuckaturen har åderbråcksspickor, pooler är njurformade och boulevarderna stryps av trafik.
På vissa sätt är Kroppen en klassiskt utformad roman som inte nödvändigtvis för tankarna till alt lit-rörelsen, trots att tydliga kopplingar finns. Dels genom det svenska förlaget Cycle Press, dels i och med Lindsey själv, som bland annat tidigare publicerats i den kultförklarade tidskriften NY Tyrant, som publicerat mycket amerikansk alternativ-litteratur. Trots sin klassiska, lättillgängliga stil har jag svårt att se en innehållsmässigt nischad roman som denna bli översatt av något av de större förlagen. Därför är jag glad för initiativet, och hoppas på mer.
