De kallar dem ”garanterat bra böcker”
I bibliotek runt om i hela landet står det en kulört, halvvinglig liten bokhylla prominent placerad. Med stora vänliga bokstäver står det längst upp: Vill du läsa en garanterat bra bok? Hyllan är i själva verket sponsrad av Kulturrådet, och är enligt dem själva en ”läsfrämjande satsning på kvalitetslitteratur” som syftar till att ”lyfta de litteraturstödda böckerna på biblioteken runt om i Sverige”. När man tar en närmare titt på innehållet blir man genast övertygad om att hashtaggen som pryder hyllans sidor är sann. I den här hyllan finns det #garanteratbraböcker.
När franska nobelpristagaren Patrick Modiano, filolog-poeten Jesper Svenbro och ungerska László Krasznahorkai får samsas på samma hylla spritter det i fingrarna. Man bara måste låna och läsa! Nog är böckerna garanterat bra, Kulturrådets smak är det inget fel på. Tanken med hyllan är alltså att böcker som fått kulturstöd ska vara mer lättillgängliga. Tänk om vanligt folk kunde hitta till Krasznahorkais senaste – och nu kan de det! En fin satsning. Men är anledningen till att László inte blir läst verkligen att hans böcker var gömda långt in i bibblan under bokstaven K?
I en debattartikel i Expressen uppmanar förläggaren Gunnar Nirstedt Aftonbladets biträdande kulturchef Eric Rosén att ”ge några drivna journalister i uppdrag att granska […] bibliotekens bortslumpning av kulturstödsböcker (en tia per styck efter ett halvår i magasinet)” – här stannar jag och ler. Jag har tydligen gjort en riktigt fin affär när jag köpt kulturstödsböcker för en femma vardera på mitt favoritbibliotek.
”Vilka böcker ska bort? De böcker ingen läser.”
Min senaste haul: Cusks Efterbörd, Sjóns Codex, Manns Mefisto – alla à fem kronor. Saramagos Blindheten och Alla namnen i en kombinerad volym, även här för en femma. Det här är kvalitetslitteratur!
Bibliotek måste nödvändigtvis gallra bland sina böcker med jämna mellanrum – Borges Biblioteket i Babel är ännu ej verklighet, och till slut blir hyllorna helt enkelt fulla. Vilka böcker ska bort? De böcker ingen läser. Vilka böcker läser ingen? Kulturstödsböcker. Och så säljs varje år Kulturrådets favvisar ut för småpengar. Att de stått på paradplats verkar inte ha hjälpt. Vi måste fråga oss: varför läser ingen garanterat bra böcker?
Det är här Nirstedt missar den stora boven – han skyller på kritikerkåren ”där det stora flertalet saknar förmågan att upptäcka litterär kvalitet utanför kändisbörsen”. Men visst recenseras ändå bra böcker ibland? Andra bovar är ”bibliotek som underkastar sig samma marknadsliberala lean-ideal som bokhandeln, arrangörer och festivaler som enbart bjuder in ”kända namn”, och så vidare”. Men vilken normalt funtad läsare går på bokmässa? Kritikerna och festivalarrangörerna är kanske inte helt oskyldiga, men det stora problemet är helt enkelt ointresset av kvalitetslitteratur. Vanligt folk läser deckare, non-fiction och självhjälpsböcker. På Adlibris topp-10-lista finns det just nu bara en roman. Bland Bokus topp 10 finns tre romaner, varav två är barndeckare.
”Böckerna finns precis framför näsan i en färgsprakande hylla. Det handlar om ointresse.”
Det är inte kritikernas fel att bra böcker blir utgallrade. Det handlar inte heller om ambitionslösa författare. Det finns bra böcker lättillgängliga, man slipper knappa in (och stava) Krasznahorkai i biblioteksdatorn för att se om han ligger under Hce eller var han kan ha hamnat – böckerna finns precis framför näsan i en färgsprakande hylla. Det handlar om ointresse. Romanen är irrelevant i de flestas vardag. Är det ens nån som läser recensioner utom andra kritiker och wannabe-kritiker? Det hade varit intressant att se läsarstatistik från några av de stora tidningarna – särskilt på recensioner av böcker som inte kommer från kändisbörsen. För inte är det något som man pratar om i fikarummet på jobbet.
Nå, vilka är kulturrådsböckerna i den pråliga hyllan riktade tilldå? Något syfte bör de väl ha? Inte är de riktade till dark academia-folk – de sitter med Jane Austen, Donna Tartt och andra tiktokkändisar. Inte heller till fotbollare, Björn Ranelid eller programmerare. Jag har tagit mig friheten att kompileraen lista med målgruppen:
• De som beundrar Belle and Sebastians albumomslag mer än låtarna
• Tonåringar som inte läst något utom Siddharta av Herman Hesse
• Gunnar Nirstedt och andra indieförläggare
• Jag och andra name droppers
Text: Viktor Hagström
