Diktsvit: omarbetad karantändagbok
tionde dagen
var du ung nog att tro att du kunde gå på molnen
eller äta dom, första gången du färdades med flygplan
jag var ännu yngre än så
jag var förkyld och skrek hela landningen
det var året innan nine eleven
det finns en bild på mig och frihetsgudinnan
en annan på två torn
hade jag en mer självklar röst då
när jag skrek hela landningen 2000
eller hade jag ingen röst alls, var den utan önskan, utan mål
oavsett hittar jag den inte nu
spårlöst (utan spår) försvunnen
oú est tu? “la voix”
karin grät så mycket när malena ernman vann melodifestivalen
för hon tyckte den va så dålig
“la voix”
hon tyckte inte malena ernman hade “la voix”
nu känner jag oavsett att jag kan ungefär fem ord
mamma pappa lampa titta …
fattar inte ens hur man lär sig fler
läsa bok, visst
jag gör det
men jag har insjuknat i adhd
(jag vet att man inte kan insjukna i adhd)
jag gör det bara för konsten
elfte dagen
vaknar av solen, vi leker
vi befinner oss i en stad en sommarmorgon
asfalten är torr
någon i källparken har mask för munnen
en annan ler och har ett litet barn
jag har pengar
leker rik
(köper och dricker apelsinjuice)
går till det lokala bageriet
17-åringen i kassan ler åt mig
lurar mig
jag älskar henne helhjärtat
min kropp är en stark vetedeg
all färsk jäst är slut på willys
tolfte dagen
jag vill lära mig spela elbas
jag vill göra naanbröd till alla mina vänner
trettonde dagen
självklart har jag många vänner som är folk
dom går på folkhögskola
väver stora vävar med trötta ögon
materialet är dyrt sa stina
molly sa det med
men vi blir matade, som i skolan
av folk för folk
jag utbildar mig inte som folk säger jag
det finns absolut inget folkligt med uppsala universitet
ingenting alls
ta motsatsen till folkligt klä det i tweed
förse det med en egen ö i skeeergårn
alla verkliga människor slutade gå i skolan för längesen
de som i större grad finns konkret och fysiskt
de materiella folket, dom finns på riktigt
vi lever i en låtsas hittepåvärld som allra käraste syster bakom under rosenbusken
ylva-li
vi
som sysslar med humaniora
DÅRAR och narrar
sökt städjobb vårdjobb
jobb på pappersbruket
men ingen vill ha mig
bara litteraturen
knappt den heller
det är väl egentligen bara jag som i hemlighet är förälskad i den
csn vill så småningom ha mina pengar
och allt kommer bli bra till slut(?)
fjortonde dagen
mamma hälsar
att kvinnor får jobb baserat på erfarenhet
och att män får jobb för att någon ser deras potential
hon säger också att jag inte får säga det till någon.
förbjudet!
jag är dålig på allt men framför allt på att läsa skriva och gråta tårar
det är så synd!!!!!!!!!
speciellt eftersom att jag en gång i tiden var kungen av katarsis
det är så skönt efteråt
när kinderna stramar
femtonde dagen
är osams med kafka igen
undrar om allt faktiskt spelar mindre roll nu?
eller om det är en känsla
jag saknar min döda hund
och min levande syster
jag kommer ihåg alla kläder
jag någonsin burit
hur dom kändes mot min hud
grönskan om försommaren
och fukten!
första dagen
det här löser sig
