kvällsdopp

badande kvinnor
ett vackert motiv
det handlar om rening
ett dopp för fader vår
mot all synd och så

jag tror inte på något förutom determinism och kärlek
men jag respekterar heligheten
helheten
i att ta det första simtaget
dyka under
befinna sig i annan materia
helt annan
lätt tung kall varm
smekande frisk
komma upp igen
lite renare, lite vaknare
ett uppvaknande(?)

jag cyklar ner till sjön
vägen är av grus
jag har bråttom

jag renar mitt hår med schampo
ett billigt
jag är rädd för mörka mansröster
jag hör i syne
mörka bastoner i natten

jag hör dem under ytan
tyngdlös där, aldrig annars
annars så ofantligt mycket tyngd
i mig
tyngd som drar mig neråt, bortåt

tallarna tiger
susar ljudlöst
mjukare än taggtråd men
ändock rakbladsvassa av
barr och mörker

de omringar sjön
omringar mig
glaskupan är bräcklig
men närvarande
jag bryter vattenytan
bryter upp med idealismen

det är ett tidlöst stockholm syndrom
jag älskar att vara tillfångatagen
ömmar för skogen genom evigheten
vi är alla offer
jag och tallarna
kan inte låta bli att älska förövaren
omfamnar med lätthet känslan av att vara besegrad

jag simmar långt
just under vattnet
sjön är mörk mjuk och len
jag klappar den med simtag
med hela min kropp, egentligen
den smeker mig tillbaka

jag renar mitt hår och
sen cyklar jag hem med sandiga fötter
jag är rädd för mörka mansröster
bastoner i natten men
jag träffar ingen, ser ingen
ljuset från de få husen börjar precis se
varmt orange ut
mot himlen i lavendel
en åldrad gatlykta tänds

jag cyklar snabbt
jag kan cykla väldigt snabbt
gruset under mig skriker k r a s

låser upp dörren
i hallen upptäcker jag
andan, anden(?) i halsgropen
gropen
den är avgrundsdjup
märker det först nu
det var länge sedan jag lät bli att andas ett helt år
men nu

katten skrämmer mig
luften inomhus är inte vatten
ingen smeker mig här
en doft av kylskåp
tyngd

mina fötter är sandiga
mitt hår rent
jag tror inte på någonting
vattnet trotsar mig
förblir lent