den dag porslinet spricker
en gul filt har stelnat över ett par långa ben
linnegardiner silar junisol som genom en hålslev
blodkärl spretar i tunna grenar över en vit handrygg
jag trycker tungan mot gommen
någon har stuckit ett hål i ditt rosa hudhölje
en ballong skrynklas och töms på luft
ditt ansikte är gjort av porslin
sprickor klättrar över kinderna när jag sätter mig på den röda stolen
drar med sig mungipor på vägen
hej säger jag
hej säger du
skrattgropsryck faller i genomskinliga droppar ner på golvet
kolsyrebubblor trängs under en flaskkork
mjölksyra fräter läpparna inifrån
ord blir klistergröt som limmar ihop tänderna
svälja eller spotta
elle belle bi
spottar hur-mår-du-idag men loskan faller ljudlöst till golvet
ditt skal är blankt men skalar man dig skulle regnbågar häpna
havtornsgula toner förtrollade ett barnrum med våningssäng
du varg du varg kom inte hit
blått vatten av ord kluckade omsorgsfullt under filosofins hala bryggor
ett hjärta i polerad rubin
kammarnas dörrar på vid gavel för alla utom dig själv
sprickorna bestiger ansiktet med dubbar av vässad metall
ett minne dinglar i en fåra
kommer du ihåg när
ja! jag minns! jag minns!
ett glitter svävar andaktsfullt ett par minuter mellan de knaggliga väggarna
innan det rymmer genom det öppna fönstret
jag spottar klibbiga ord medan solen drunknar bakom hustaken
ute i rymden framskrider natten under bevakning av en upphängd måne
vill-du-inte
ska-vi-inte
jag-saknar-dig
hjälplösa loskor håller hand runt en höj- och sänkbar säng
kvinnor och män i vita rockar knarrar in och ut
vita mohedatofflor i gummi
hej du säger de
hej säger jag
du fäller ner ögonlocken som två rullgardiner
ljusreflexer sveper över ett blanksprucket ansikte
bortom den krampaktiga tillvaron rädslan
ett främmande avstånd växer med utfällda taggar
ogräs som inte låter sig bekämpas
jag trevar efter din hand under svalt tyg
sticker mig blodig
röda havet rinner mig ur händerna
du är en skör assiett i blommigt porslin
mörka kantsprickor äter sig inåt i snirkliga mönster
blåklockor vissnar i tallrikens mitt
en dag kommer splitter blänka på golvet och jag har visualiserat
vassa skärvor genom mina fötter förlöser även mitt röda hav
den dag porslinet spricker
