The Guest – Emma Cline
En solig dag i slutet av augusti släpps en ung kvinna av på en tågstation på Long Island. Med sig har hon en tygpåse med alla sina ägodelar och en vattenskadad mobiltelefon. Hennes värd för sommaren, en 30
år äldre man med försmak för medgörliga 22-åringar, har fått nog av hennes sällskap. Utan några vänner kvar i storstaden och med en oavbruten ström av hotfulla sms från en forna bekantskap hon har blåst på pengar, bestämmer hon sig för att stanna kvar bland sommarhusen. Ger hon honom bara några dagar, tänker hon, kan hon nog vinna tillbaka sin medelålders älskare.
The Guest är Emma Clines andra och hittills bästa roman. Cline debuterade år 2016 med The Girls (publicerad på svenska som Flickorna), en fiktiv version av berättelsen om Mansonfamiljen. Både The Girls och novellsamlingen Daddy prisades för sitt drömlika språk och träffsäkra personporträtt – lovord som passar minst lika bra in på The Guest. Också typiskt för Cline är fokuset på komplexa unga kvinnor och deras förhållanden till treenigheten makt, kön och pengar.
Alex, den centrala figuren i The Guest, är lika frustrerande som hon är fascinerande. Vännerna har sedan länge tröttnat på hennes snyltande men hon tycks inte ta förlusten särskilt hårt. Hon är en kvinna utan anknytningar, med en kuslig förmåga att glida in och ut ur människors liv. Om och om igen absorberar hon andras önskningar och osäkerheter utan att någonsin dela med sig av de egna. Hon är allas och ingens bästa vän, en kortvarig besökare som försvinner utan förvarning med tygpåsen fylld av stulna värdesaker.
Genom Alex ögon framstår Long Island som en skoningslös ödemark, full av överdådiga semesterhus som står tomma majoriteten av året men helt tom på platser där en utbränd call-girl med fyrahundra dollar på kontot kan ödsla några dagar. Här finns endast rum för två typer av människor: de som har råd med både privat strand och saltvattenpool, och de som jobbar för dem. Att Alex överlever beror på att hon kan röra sig mellan både tjänare och tjänade, mellan tonåringar och baby boomers. Bland de mer intressanta av figurerna som Alex stöter på finns en personlig assistent med en misslyckad skådespelarkarriär, en välbärgad men sällskapssjuk flicka i Alex ålder och en labil tonårspojke vars impulsiva beteende inte kan förutses ens av den mest erfarna av manipulatorer.
Allt detta skildras på Clines osentimentala men engagerande språk. Rader som, “How odd the ocean was at night – strangely placid, the waves unfurling in polite afterthoughts on the sand.” målar upp slående bilder som blir kvar i minnet när läsningen är över. Den svenska översättningen, Gästen, som ska publiceras av Natur & Kultur i oktober, förväntas inte förlora något av detta. Liksom samtliga av Clines verk översätts The Guest till svenska av Erik MacQueen, som redan har visat sig mycket skicklig på att förmedla både det romantiska och det motbjudande i Clines oeuvre.
Och motbjudande är det. Läsaren får ingående beskrivningar av Alex kropp, med särskilt fokus på en envis vagel och ett inåtväxande hårstrå. Kroppen är hur hon livnär sig, och ur hennes synvinkel blir även överklassens gymskulpterade ben och noggrant föryngrade ansikten groteska. Allting – även människans fysiska gestalt – reduceras till en och samma fråga: vad är det värt?
Text: Linn Fredman
