Inte av denna världen – Yaa Gyasi

När Yaa Gyasi år 2016 släppte sin debutroman Homegoing (svensk översättning: Vända hem) placerades hon omedelbart i den amerikanska litteraturens strålkastare. Den då 26-åriga masterstudenten hyllades av kritiker och toppade boklistor världen över. 

När ett författarskap börjar med en succé blir förväntningarna ofrånkomligt höga. Var debuten en ensam företeelse, en bok rätt i tiden och en fullträff som inte går att upprepa? Det finns en risk för författaren att fastna i det trygga och försöka upprepa succén. 

Till viss del ser vi detta i Gyasis senaste roman Inte av denna världen, som nu finns översatt till svenska av Inger Johansson. I centrum finns samma teman som i debutromanen om det fortsatt blödande såret som är kolonialismens arv. Den här gången är det en annan slags familjehistoria som berättas. Läsaren får följa Gifty som är doktorand i neurovetenskap vid Stanford University. Det är en mirakulös framgång sett till den uppväxt som skildras i tillbakablickande kapitel. Det som finns kvar av hennes familj är en djupt deprimerad mamma, minnena av en opioidberoende bror och en omgift far som finns någonstans hemma i Ghana. Med sin forskning ska Gifty hitta botemedlet på depression och beroende – det som söndrade familjen. Samtidigt blir det tydligt för läsaren att den stora sjukdomen och orsaken till all olycka inte har ett botemedel. Mot glastak och strukturellt förtryck kan Gifty inte göra något annat än att prestera. 

Prestation och “den duktiga flickan” har en stark närvaro i romanen. Gifty berättar för läsaren att hon valde neurovetenskap just för att det var det svåraste alternativet. Hon var fri i sitt val, något som många andra migrantbarn ofta inte är. Hon reflekterar över yrkena som för generationer av emigrerade familjer är synonyma med framgång; läkare, tandläkare eller jurist. Som läsare följer vi Giftys forskning, lär känna henne genom professionen och förstår vad som jagar henne. Den duktiga lillasystern som tagit hand om en missbrukande bror och deprimerad mor försöker genom sina akademiska bedrifter bevisa. Bevisa för systemet, för familjen och för sig själv att allt är möjligt; även att krossa glastak, bota beroende och förhindra depressioner.

Det är med viss besvikelse jag lägger ifrån mig Inte av denna världen. Gyasi har bevisligen mer att berätta om den strukturella rasismen i USA och hon gör det med en gripande träffsäkerhet. Hon är en mästare på att skriva karaktärer, historier och öden som fängslar i sin realism och komplexitet. Men jag hade hoppats på en utmaning, ett narrativ och dramaturgi som inte var nästintill identiskt med debutromanen.

Att vara en generationsomspännande skildrare för en hel folkgrupps lidande är en tung krona att bära för vilken författare som helst, inte minst för en nyligen debuterad. Trots det visar Gyasi sin odiskutabla expertis på att skildra strukturens grepp om individ, identitet och arv. Kanske är detta meningen med hennes författarskap; att bära representationens krona med värdighet – och varför frångå det man gör bäst. Inte av denna världen är trots allt en välberättad roman som väcker intresse och slår an i debatten om klass, etnicitet och missbruk. 

Det är med spänning jag inväntar hennes tredje roman. För oavsett vilken väg Yaa Gyasi tar så kommer jag fortsätta läsa henne.